Själv har jag tillbringat åtskilliga timmar i vävstugan. Vi var ett litet gäng från 1995 och framöver som varpade, drog på och vävde så dammet yrde. Skaparglädjen stod högt i tak, skulle man kunna säga.
Allt eftersom lyckades vi ordna mer och bättre utrustning, så det blev riktigt välordnat och effektivt att väva där, även om det var trångt.
Sedan vidtog vandaliseringen. Det blev skateåkning i korridorerna och dörrar sparkades in. Då ville man inte vara ensam i lokalen. Förvaltningen bytte lås och nycklar så man knappt visste om man kunde komma in från en gång till en annan. Föresten så hade vi nog vävt så många trasmattor, handdukar och löpare att det räckte för åtskilliga år framöver.
Nu har jag inte vävt nånting på jättelänge, men vill gärna ta upp den hobbyn igen. Om det blir några andra lokaler för vävning står skrivet i stjärnorna. Det ska i alla fall göras en enkät-undersökning om vilka behov och önskemål om gemensamhetslokaler vi boende har. Just nu undrar jag om det finns utrymme för magasinering av all utrustning. Så fina vävstolar med alla tillbehör får man inte tag på hur som helst.
