Flyttbestyr

Härom dagen ringde telefonen - mitt på ljusa dagen. Det var ingen försäljare, utan en vänlig dam som berättade att vävstugan ska flyttas till nya lokaler.

Vävstugan och flera andra hobby-lokaler ligger i en barack längst ned i mitt bostadsområde. Baracken ska rivas och det har vi fått infor-mation om för länge sedan.

Frågan är bara vad som ska hända med all verksamhet som har bedrivits där i många, många år.

Finns det andra lokaler där vi kan fortsätta med snickeri, målning, konst, textilt arbete, gitarrspel och bordtennis?  

Under 1990-talet var jag med och ordnade fler vävstolar och tillbehör och monterade ihop dem. Sedan vävde jag många trasmattor och dukar tillsammans med andra entusiaster. Eftersom jag rört vid varje liten trampa, latta och bom har jag känslomässiga band till utrustningen.

I höstas när vi hade gårdsmöte, tog jag upp frågan om vad som ska hända med vävstugan. Det kunde förvaltningens representanter inte svara något bestämt om. Men kanske, kanske att det fanns en passande ledig lokal. Jag fick i alla fall noterat i minnesanteckningarna att all utrustning bör sparas tills vi kan få en ny lokal. Dessutom anmälde jag mig som frivillig att delta i nedmonteringen. Det krävs faktiskt kunskap för att ta isär en vävstol på rätt sätt så att ingen viktig del går sönder eller kommer bort i hanteringen.

Nu ska damen som ringde och jag mötas i vävstugan någon av de närmaste dagarna. Hon har vävt där under senare år och sa att hon redan hade förberett för flyttningen.

Nedmontering av vävstolarna trodde hon att flyttgubbarna kommer att hjälpa till med. Det tror inte jag. Vi bör säkert ta loss alla små delar och paketera dem separat för att undvika risk för skador.

Några bestämda planer på att väva igen, har jag inte. Så många trasmattor och dukar som jag har, behöver jag inga fler. Jag har förstås en del material kvar och kan tänka mig att väva lite någon gång, bara för att det är så roligt.

Spinnel-Anna och 'n Stark-Nils Petter

Att sammanställa morfars släkt från Västerbotten borde vara enkelt.
Han kom ju från Spinnel-Anna-släkten, som redan var utforskad. Snart upptäckte jag att hans anor på mödernet var från 'n Stark-Nils Petter Johansson, en lika väl utforskad släkt.

Det var väl bara att läsa innantill i släktböckerna?

Ingenting kunde vara mer fel.

Oäkta

Redan då jag skulle notera ursprunget till morfars namn, törnade jag på samma problem som i mormors släkt. Där var också en okänd far. Dessa "oäkta" barn förekom ofta i slutet av 1800-talet, då ogifta kvinnor hade laglig rätt att anteckna "barnet som sitt" och inte behövde uppge namn på barnafadern. Det fanns inga möjligheter till spekulationer så där slutade den grenen.

Intressanta kvinnoöden

Det visade sig att tidigare släktforskare hoppat över varje liten detalj om flera kvinnor i släkten. Jag hittade ett par tvillingsystrar, som hade otur med män. Nästan samtidigt fick de två barn vardera. Den ena kvinnan var förlovad, men blev övergiven. Fästmannen smet sin kos helt enkelt. Den andra blev gift med en man, som kom långt bortifrån. I släktboken står att han var kopparslagare. Det var han inte alls, bara född i Kopparbergs län. Det är skillnad. Man måste läsa noga i kyrkböckerna!

En annan kvinna saknade ursprung helt och hållet. Jag tragglade mig bakåt från vigseln år 1887 via sex, sju pigtjänster tills jag hittade mamman i Lycksele socken. Hon var en ogift kvinna som födde upp tre barn helt ensam såvitt jag kan se. Nog var det starkt av en ensam kvinna att reda sig med tre barn i slutet av 1800-talet.

Ytterligare en kvinna född 1822 saknar ursprung i släktboken. Hur det kan komma sig förstår jag inte, för jag hittade hennes anor ganska lätt. Bland dem fanns män som dött i Finland år 1740 respektive 1742. Därför misstänker jag att de stupade i krig. Det hoppas jag kunna undersöka närmare.

Soldatforskning

På flera ställen i släktträdet ser jag namn som avviker från de vanliga Andersson, Jonsson, Nilsson och Persson. Då finns det anledning att se efter om de varit soldater och använt soldat-namnet som släktnamn. Det verkar stämma på de personer jag undersökt hittills.

Närmast i tiden är Rydman, som var soldat i Västerbottens fältjägarkår under tolv år innan han övertog hemmanet i Olofsberg. Hans far hade också varit soldat och tagit namnet Lundström. Några andra soldater i släkten var Poth, Spinnel och Brummer.

Soldatforskning känns ganska svårt. Först ska man gissa vilket regemente personen kan ha tillhört och ungefär när i tiden. Sedan gäller det att hitta generalmönsterrullor och identifiera sin soldat. Jag har lyckats några gånger och kommer att göra nya försök, särskilt när det gäller några som verkar ha stupat i krig. 

Nybyggare

Mest vanligt förekommande bland morfars anor är nybyggare och bönder. De levde under en tid och i en trakt där det fanns utrymme att bryta ny mark och idka jordbruk. Jag misstänker att jordarna var bra där vid kusten.

En annan sak att lägga märke till, är att många har omnämnts som särskilt starka och dristiga på olika sätt. Det var troligen egenskaper som behövdes för att klara av den svåra uppgiften att bryta ny mark och föda en stor familj. Både i Spinnel-Annas och Stark-Nils Petters släkter 
har flera personer blivit omskrivna för sin styrka, sitt mod och påhittighet i svåra och rent av farliga situationer. I det avseendet har även ett par kvinnor utmärkt sig. Den ena är natur-ligtvis Spinnel-Anna själv, men också Stark-Nils Petters yngsta dotter Sofia Magdalena.

Spinnel-Annas historia:  http://hem.passagen.se/storsandsjo/historia.htm



Sofia Magdalena Nilsdotter, född 1832
http://www.wigo.se/index.php/Sofia_Magdalena_Nilsdotter