Storförbrukning

Äppelpaj är en favoriträtt

Denna höst har jag ätit många äppelpajer med vaniljsås.

Hur många har jag för länge sedan tappat räkningen på.

Här är en enkel smulpaj, som jag smaksatt med kanel och toppat med mandelflarn.

Här är orsaken till mitt frosseri i äppelpajer

Äppelträdet Filippa ger väldigt stora skördar vart annat år. I år var det ett sånt år.
Det gäller att passa på, för nästa år kommer det nog inte att bli mer än en handfull. 

Man kan inte låta nåt förfaras. Allt ska förbrukas. Det räcker till vänner och bekanta också. Sedan kan väl fåglarna och älgar komma och äta upp det som blir kvar.
Slutligen får jag plocka upp resterna från marken och slänga i komposten.

Återbruk

Lycklig är den som inte sörjer det han saknar,

utan gläder sig över det han har.          (Citat: Demokrit)

Återvinning vet nog alla vad det är - sortera ut vissa substanser ur avfall för att tillverka nya produkter. Det är storindustri numera. Flaskor och glas gjorda av återvunnet glas kan vara snygga. Det vet jag, för jag har några sådana.

Återbruk är också enkelt - använda saker om igen. Jag sparar mycket som kan vara bra att ha någon gång. Jag har askar med skruvar, muttrar, dragkedjor, knappar och förråd med masonitskivor, bräder, plåt m m som kan komma till användning när man minst anar det.

När "jordbruket" vilar, ägnar jag mig åt återbruk ibland.

För många år sedan spikade jag ihop lite spillvirke till en arbets-bänk. Den används flitigt vid sådd och plantering, slöjdarbeten, reparationer och att stå på för att nå upp, t ex för att plocka äpplen.
I somras bytte jag ut bänkskivans bräder. Nu håller den nog några år till.

Några överblivna bräder låg i förrådet till ingen nytta. Sedan jag räknat ihop brädbitarna, kom jag fram till att de räckte till en liten odlingslåda. Det var bara att såga av dem så att de blev lika långa och spika ihop dem. Den lådan har jag haft blommor i vid sidan av grönsakslandet i år.

När jag fraktade bort lite ris och kvistar till brännhögen, hittade jag flera fina brädbitar, som jag inte kunde låta bli att ta med hem.

En solig dag kände jag för att slöjda lite. När jag sågat till och putsat bräderna, hade jag lagom stora bitar att spika ihop till en liten bänk.




Jag tycker att bänken passar jättefint längst in på trappan. Där kan jag sitta under tak med mitt morgonkaffe, även om det regnar.

Fasad utåt

Kommer jag att bli inklädd av byggnadsställningar på alla sidor nästa år?

Den frågan ställer jag mig, med tanke på att fasaden ut mot gatan också ska renoveras.

Nu ser det ut ungefär så här, när man blickar upp mot våra hus från gatan.

Bostadsrättsföreningen har särskilda planer för renovering av husens fasader mot gatan.



Nuvarande fasad utåt på
ett av husen vid gatan.
Till höger ses det planerade
utseendet på samma hus. 



Det verkar bli väldigt ljust - kanske inte så smart med tanke på all smuts från gatan. Den tillhör inte de livligt trafikerade, men det går en busslinje med täta turer här. Som tur är ska visst "mitt" hus få en mellangrå färg, om jag förstått planen rätt.

Samma problem med smuts uppstår om det verkligen ska bli vita väggar inne på balkongerna. Dessutom kommer det vita att sticka i ögonen när solen ligger på. Den bästa åtgärden blir väl att klä några partier med spaljéer och odla snabbväxande slingerväxter.

(Bilderna är kopierade från "hitta.se" och Brf Masthuggets hemsida.)

Fläckigt värre

Det ska bli stor uppfräschning i mitt bostadsområde. Håll med om att det kan behövas.
Två bilder som jag tog idag av byggnaderna på granngården.

Jag berättade lite om planeringen i fjol vår, då vi röstade på förslag till färgsättning.
(http://elnaelvin.blogspot.se/2011/03/den-stora-fragan.html)
Kommunen har godkänt det vinnande förslaget, så nu gäller det att få in anbud på de olika arbetsmomenten. Först ut att kläs in av byggnadsställningar blir husen på min gård. Det är nog första gången någonsin som en renovering av något slag startar i den här änden av området. Normalt brukar vi få vänta till sist, eftersom "mitt" hus byggdes sist år 1971.

Under sommaren har de blivande färgerna målats upp, så vi kan se hur det ska bli på olika delar av husen.  

<-- Oxidgult under fönstren

på väggen mitt emot

Mörkt grå färg under

fönstren på gaveln -->

<-- Oxidgult och två grå nyanser på vissa delar

Bara ljust grått på en vägg som är synlig utåt -->

För att jag ska kunna gå tillbaka och se hur det såg ut före renoveringen, har jag fotat de två husen mitt emot varandra på "min" gård också.



Se så förfärligt fläckigt det är på det ena huset.

Det andra huset går väl an, men de rosa partierna passar verkligen inte in här.

Förhoppningen är att arbetet ska börja nästa sommar, men det återstår mycket planering. Det gäller att få tag på bra entreprenörer. Dessutom får inte växterna förstöras. Vår trädgårdsmästare kommer säkert att bevaka den delen. Det har han lovat.

Vit som ett lakan

Undrar just om någon använder vita lakan numera? Vi har så mesiga (milda) tvättmedel, att man knappast kan behålla något helt vitt. Man får vara så snäll och inte fläcka ner kläderna med kaffe, blåbär o dyl, för sånt går inte bort i tvätten.

Jag är i alla fall väldigt glad åt vår tvättstuga på min gård i Brf Masthugget. Den är annat än det mörka, fuktiga skrymsle med spindlar i vrårna, som jag använde en enda gång när jag bodde i Lund. Sedan tvättade jag mycket för hand och åkte med resten till svärmor i Malmö och tvättade. 

Efter renoveringen i vintras kommer man in i ett enda stort rum med alla bänkar och maskiner uppställda på praktiskt sätt mitt emot varandra.

Vi har fått fräscht kakel i grönt och vitt på väggarna. Jag blir glad direkt när jag kommer in där.

 

Maskinerna är stora och fungerar klanderfritt. Just denna modell av tvättmaskiner är den bästa av alla jag provat under årens lopp.

Detsamma kan jag säga om tork-tumlaren. Den förra fungerade också bra, men var lite till åren. Den här installerades helt nyligen och är enklare att rensa från damm och ludd.





Torkrummet har fungerat utmärkt länge, men nytt, vitt kakel på väggarna var avgjort ett lyft.

Förr hade vi linor som gick sönder då och då, tills vi fick runda rör att hänga tvätten på i stället. De går inte sönder och dessutom slipper man fula veck på kläderna.

Som man kan ana på bilden, är det små hål i rören. Det beror på att varm luft blåses in i rören och kommer ut via hålen. Det har kortat ner torktiden väsentligt.


 

Manglar gör jag inte särskilt ofta, men den här är lätt att hantera om lusten faller på.

När vi hade gårdsmöte nyligen, var det en herre som påpekade att tanterna som manglar, nog skulle behöva en bänk att lägga ifrån sig tvätten på. Bara ett par veckor senare var det lilla bordet till vänster på plats.

Lägg också märke till anslagstavlan med tydlig almanacka, klocka och instruktioner för skötseln i tvättstugan. Det finns enkelt utrustad städskrubb och en toa till höger. Faktum är att jag rensade torktumlaren och torkade golven idag, fastän det kommer lokalvårdare och städar varje vecka. Man får spontan lust att hålla fint när förutsättningarna är så här bra.

Höstfint

Vilken skillnad!
På väg till landet minns jag frodig grönska och färgglada blommor. Framme i trädgården möts jag av kala träd och vissna blommor. Då känns hösten väldigt påtaglig.

Jämför själva.



Ett motiv i juli



Samma motiv i oktober





Här studsade jag till direkt. Inte trodde jag att den plantan skulle vara helt utblommad.

Men egentligen står dessa svarta lämningar efter blommorna ganska effektfullt mot de helt vissna Dagliljornas blad. 

Sedan vände jag blicken mot dammen och kände ytterligare tröst. Nog är visset gräs och gulnade blad ganska vackra ändå. 

Det gäller liksom att se på allt med andra ögon.

Längst fram är det Funkior som vissnat och sjunkit ihop. Två prydnadsgräs håller ställ-ningarna ganska bra, men ser lite torra ut.

I rabatten blommar Kärleksörten fortfarande. Bakom den lyser Schersminbusken i gult.

Sedan jag hämtat mig efter chocken tog jag itu med att sätta några blomsterlökar, som jag kommit över billigt. Det vore ju roligt om jag får njuta av många färgglada tulpaner till våren, då jag hoppas vara ute på landet mycket tidigare än förr om åren. Tyvärr var det väldigt vått och geggigt efter allt regn, så förutsättningarna är inte bra. Tänk om lökarna ruttnar! Det är hur som helst inget jag kan påverka. Det är bara att vänta och hoppas på det bästa.

Frostrisk

Nu har vi äntligen fått ett högtryck med vackert väder och full sol på västkusten. Men då kan det bli minusgrader på nätterna!

Vi hade bara 2 grader varmt i Göteborg under den senaste natten. Då är det risk för frost utanför stan.

Därför skyndade jag ut till kolonin idag för att rädda livet på mina Pelargonior. Det visade sig att jag har ganska många, hela dussinet fullt.

Här är ett exemplar som dröjde väldigt länge med att slå ut. När det slutligen hände, blev den så här full av stora blomklasar.

Många Pelargonior blommar fint fort-farande, så nu är det riktigt praktfullt inne i stugan.

När jag ändå var ute i kolonin, tog jag upp fänkålen, som inte heller tål frost. I övrigt har jag bara vitlök och lite sallad kvar i grön-sakslandet nu.

Som synes har jag haft smockfullt med grönsaker i år. Konstigt nog blev det ingen bra skörd av vanlig, gul lök och rödbetor, som brukat gå jättebra annars. Det visade sig vara ett allmänt problem.  

För att inte tära på utrymmet för grönsaker, gjorde jag en separat låda för blommor i fjol och placerade vid sidan av grönsaks-landet. Jag sågade bara till några brädor i lika långa delar och spikade ihop.

I våras fyllde jag upp lådan med kompostjord, planterade ett par perenner och några sommar-blommor, som hade självsått sig i grönsakslandet. Det blev riktigt trevligt, tycker jag själv.

När jag behöver vila ryggen lite under all rensning av ogräs, brukar jag sätta mig en stund på den lilla bänken vid sidan av blomlådan och bara trivas.

Utveckling

Härom dagen satt jag och tittade på gamla bilder från mina första år i kolonin. Det är roligt att se hur mycket som har förändrats kring min stuga under årens lopp.

När jag kom dit, låg det en smal rad med plattor av dansk sjösten vid stugans långsida och några på diagonalen över gräsmattan. De smala blomrabatterna var kantade med samma typ av sten. Ingetdera passade min smak, så jag tog bort alla kantstenar och utökade bredden på den smala gången med hjälp av dem. Sedan tog jag upp plattorna från gräsmattan och la en smal gång vid husknuten fram till altanens trappa. Så här blev det.

Eftersom plattorna inte räckte till, fick det bli en nödlösning för att ta sig fram till väggen och kran med vattenslang. Det var väldigt lerigt där, så det var nödvändigt med ett underlag av något slag. Jag fyllde ut med bordskivan från ett gammalt trädgårdbord och plana stenar. 

I somras råkade jag komma över ytterligare några plattor av precis samma typ och storlek (ovanligt stora och jobbiga att handskas med). Då passade jag på att fylla ut lite.

Ytan vid husknuten fram till trappan utökades till en nätt liten uteplats.

Vid trappan behöll jag faktiskt en natursten som pittoreskt inslag.

Det är krusbär i durkslaget. Skörden blev inte stor i år, men det blev så pass att jag kunde frysa in lite.

Vid sidan av altanen hade jag redan tagit bort en onödig blomrabatt förra sommaren och passade nu på att lägga plattor där med.

Det är mycket snyggare att ha några krukor med vackra sommarblommor stående vid den väggen.
Oftast har jag haft Pelargonior där.
Det enda som är kvar från den gamla rabatten, är min fina Plymspirea på hörnet.

Dessutom är jag väldigt nöjd med den bruna färg som jag valde att måla om huset i en gång för länge sedan - ljus, varm och behaglig på alla sätt.

Sommarviste

Det visar sig nu att jag inte har gjort något blogginlägg på fyra månader, så jag har tydligen inget datorberoende.

Jag flyttade ut till landet och där har jag ingen dator. Stugan är inte stor, men vi har ändå gott om plats där Lillan och jag. 

Väggamplarna på nära håll

Det är härligt att vara ute så mycket som möjligt hela dagarna och inte sitta inne och titta på en bildskärm. Redan på morgonen börjar jag med kaffe sittande på altanens trappa.

Medan jag blickar ut över trädgården känner jag stor njutning och efter en stund kommer jag på ett och annat som kan behöva göras.


Lillan har också en del att bestyra. Grannarna ska tittas till, så hon börjar med en liten promenad till de två närmaste. Sedan håller hon reda på mig och mina förehavanden. Framåt kvällen intas favoritplatsen för utkik över omgivningen.


Lillan på väg ut från tomten



Bästa utkiken







Trädvård

Att det finns arborister visste jag, men att de kan svinga sig upp i trädtopparna som cirkusartister var nytt för mig.

I kolonin finns träd som blivit gamla, risiga och murkna. Då måste de tas ned. Det är inte bara att fälla ett sånt träd när andra träd, byggnader och t ex en elledning finns i fallriktningen.

Med en enkel säkerhetssele och spik på insidan av skorna klättrade den ene killen upp i träden med motorsågen dinglande från skärpet i midjan. Han sågade av en gren i taget och kapade topparna successivt. Den andre höll uppsikt från marken, flyttade undan stockarna och samlade ihop riset i högar.

De tog hänsyn till djurlivet också. En del träd sågades bara ned till hälften, troligen för att där fanns hål som kan vara bo till ekorrar och kackspett.

När killarna såg att min granne och jag intresserade oss för små bitar av stockarna, fick vi hjälp att frakta hem var sin huggkubbe till våra stugor.