Upprörda känslor

Det kan inte vara lätt att arbeta med utveckling i en kommun. I Göteborg verkar folk bli upprörda över än det ena, än det andra, som ska ändras.

Nyss infördes några ändringar i kollektivtrafiken. Det blev fler expresslinjer och det trodde jag skulle vara bra. Med det passar visst inte alla, eftersom det samtidigt för med sig om-läggning av några busslinjer. Vi har haft omläggningar förr, så vadå?

Jag kommer förstås ihåg den gången jag kom in från landet och inte hittade min buss i Brunnsparken. Jag rusade in på Tidpunkten och frågade var 85:an tagit vägen.
"Den finns inte" svarade damen i luckan.
"Hur då inte finns?" undrade jag.
"Den är nedlagd" fick jag till svar.
Sedan frågade hon var jag ville åka.
"Hem" svarade jag i mitt förtvivlade tillstånd.
"Var är det då?"
När jag samlat mig och talat om adressen, fick jag veta att buss 60 skulle gå dit.
Det är liksom inte riktigt samma sak att gå på en buss som det står 60 på, när det alltid har varit 85, men den kör samma väg hem, så det fungerar ju. 


Alléträd


(Foto: Tomas Harrysson. Ur Förstudie för utbyte av träd Linnégatan, Göteborg 2011-05-20)

 














När kommunens folk kom till Linnégatan för att såga ner några träd tog det hus i helsike. 
Flera närboende rusade dit och protesterade mot tilltaget. Sedan har det strömmat folk till olika gator i staden för att med egna ögon se efter om alléträden är angripna av någon sjukdom. Samtidigt skrivs artiklar och insändare i tidningarna om planerna. Ett stormöte mellan Park- och Naturförvaltningens representanter och medborgarna har också hållits på en av gatorna i Majorna. Det utföll inte heller till belåtenhet.

Jag följer debatten i facebookgruppen "Rädda Linnégatans Lindallé", som har drygt 760 medlemmar. ( https://www.facebook.com/#!/groups/raddalinnegatans/)

Kommunen anser sig ha 33.000 träd att vårda. Viss föryngring behövs nog då och då. Nu är det träden på Vasagatan, Kungsladugårdsgatan, Linnégatan, Vegagatan och Älvsborgsgatan, som ska bytas ut. Faktum är att björkarna på Vegagatan redan har tagits bort och nya träd planterades härom dagen. Jag såg inte en enda upprörd innevånare på plats. Linnégatans träd ska bytas successivt år 2013-2016. Av sammanlagt 160 träd blir det 40 per år. Samtidigt ska det göras andra förbättringar av trottoarer, cykelvägar, beläggning, rördragningar under marknivå etc.    

Trängselskatt
Den första januari 2013 införs trängselskatt och det gillar vi som cyklar och åker kollektivt.
De som kör bil är av helt motsatt uppfattning. Märkligt nog råkar visst alla bo i en stadsdel där de anser sig bli alldeles särskilt orättvist drabbade av trängselskatten. Namninsamling pågår med krav på omröstning. Lite väl sent påtänkt är det väl ändå?

Sedan några månader tillbaka finns en hög stolpe med kameror mitt i gatan strax nedanför mitt kvarter. Det ska bli intressant att se på nära håll om och hur den betalstationen kommer att påverka biltrafiken.

Min bekännelse
Tack och lov att jag inte är ensam om att reagera, när träd sågas ner.
Jag blev mäkta förskräckt när vi fick en egen trädgårdsmästare i bostadsområdet och han berättade hur han skulle gallra ut bland träden. Efter hans framfart räckte ljuset fram till gångstigar och trappor, så att det kändes tryggare att gå ut på kvällarna. Jag upptäckte också flera konstverk på väggarna.
Nästa pärs genomled jag under omläggningen av vår innergård. Alla träd och buskar togs bort för att nå ned till bottenskiktet. Sedan återplanterades inte ett enda träd på vår nydesignade gård. I stället fick vi nya, ynkligt små plantor. Den enda segern var att vi lyckats genomdriva att allt skulle vara giftfritt. Träd och buskar växte upp väldigt snabbt och är finare än de vi hade tidigare.
Förhoppningsvis ska vissa nymodigheter utmed några gator också bli bra till slut.

Trädvård

Att det finns arborister visste jag, men att de kan svinga sig upp i trädtopparna som cirkusartister var nytt för mig.

I kolonin finns träd som blivit gamla, risiga och murkna. Då måste de tas ned. Det är inte bara att fälla ett sånt träd när andra träd, byggnader och t ex en elledning finns i fallriktningen.

Med en enkel säkerhetssele och spik på insidan av skorna klättrade den ene killen upp i träden med motorsågen dinglande från skärpet i midjan. Han sågade av en gren i taget och kapade topparna successivt. Den andre höll uppsikt från marken, flyttade undan stockarna och samlade ihop riset i högar.

De tog hänsyn till djurlivet också. En del träd sågades bara ned till hälften, troligen för att där fanns hål som kan vara bo till ekorrar och kackspett.

När killarna såg att min granne och jag intresserade oss för små bitar av stockarna, fick vi hjälp att frakta hem var sin huggkubbe till våra stugor.

Besynnerligt

Det finns saker jag hört talas om, men aldrig tidigare sett

Träd som klätts in av spinn lär förekomma, men först nu har jag sett ett sånt i verkligheten. Det var i förra veckan vid en äng inom kolonin.

Plötsligt fick jag se ett stort träd blänka som av silver i solskenet. Det var helt och hållet inkapslat av fin, fin, vit väv. 

Från några grenar hängde som en lång tråd av små larver. Inte ett enda löv fanns kvar, bara stammar och grenar. Jag antar att larverna ätit upp löven.

Inte nog med att larverna tagit hela trädet i besittning. Gräs och stenar på marken nedanför var också täckta av väven.

Man får hoppas att det här besynnerliga angreppet inte hinner sprida sig alltför långt. De som sett sånt här tidigare påstår att ett rejält skyfall kan spola bort alltihopa.

De närmaste dagarna kom inga regnskurar, utan en värmebölja. Nog hade jag tur, som var ledig hela tiden från Kr Himmelfärdsdag till Nationaldagen och kunde vara på landet.

I varje nyhetssändning hörde man om högsta temperatur på olika platser i landet. Min termometer visade lika hög temperatur nästan varje gång. Jag hade mellan 28-30 grader på Nationaldagen. Dessutom började det blåsa kraftigt mitt på dagen. Då blir man trött bara av att finnas till. Jag sov i alla fall gott natten efteråt och märkte inte alls att åskan gick.

Ut till landet

Det blåser. Ganska mycket också. Det tycker jag är bra, för då torkar det upp på landet.
Jag vill ju inte halka omkring i lera eller sjunka ner i gräsmattan som om den vore en myr. 

Vägen ut gick riktigt bra. De kala pinnarna till träd i skogen skyddade hyggligt mot blåsten.

                                                             


Visst är det lite kul med stengärdsgårdar mitt i skogen?

De slingrar sig fram nästan överallt. 

Nu syns de särskilt bra mellan kala buskar och träd.

När jag reflekterar över det, skenar fantasin iväg till forna tider som jag inte vet någonting om egentligen. Vilka var det som bodde här en gång för länge sedan?
Varför samlade de ihop stenar och la upp dem på detta sätt?
Var det något som skulle skyddas, hägnas in eller markera gränser?
Ingen verkar veta.

Dags att lyfta blicken och se solen lysa över klipporna.       

Det är vackert.

Sagans land

Nu är det en dryg månad sedan kylan svepte ned över västkusten. Då låg det fortfarande ett tjockt lager färgsprakande löv på marken. Titta tillbaka på mitt inlägg den 8 november.
Strax efter fick vi snö, som till vår stora förvåning inte töat bort helt, utan har spätts på allt eftersom. Det brukar aldrig hända i Göteborg!

Som tur var hade jag med kameran på en lunchpromenad härom dagen.
Luften var kylig, men frisk och alla ljud dämpades av snön.

Snön hade fallit sakta under natten och lagt sig så fint över trädens grenar

 

...och buskar.

Svängigt

Nu har det verkligen skett en hastig omsvängning i vädret. Vi vaknade till flera minusgrader idag. Kylan bet ordentligt i nästipp och öron på väg till jobbet. Ögonen tåras och det rinner ohjälpligt, så att maskaran bildar rännilar nedför kinderna. Har jag tur, ser det ut som om jag målat mig som en clown. Då händer det att folk ler besynnerligt glatt emot mig på bussen. Men annars ser det bara sorgligt ut och då låtsas ingen se mig.

Efter lunchen passade jag på att ta en promenad i solskenet. Det blev en liten sväng i Allén för att se solstrålarna sila mellan träden. Märkligt nog var det nästan bara jag som drabbats av lust att gå där i det vackra vädret. Se bara hur folktomt det var.



Först tittar man åt ena hållet. Inte en kotte så långt ögat når.







Sedan vänder man blicken åt andra hållet. Ingen där heller.






















I kanalen ligger vattnet spegelblankt. Inga båtar, inga fåglar, ingenting.

Då måste man bara stanna och njuta av stillheten en stund.