Släktträdet

Nu har jag kommit ganska långt med släktforskningen. Det har tagit några år trots att vissa delar av släkten var utforskad av andra. Allra roligast var att söka efter familjer och personer som ingen annan redan hade publicerat några uppgifter om.

Under vintern fick jag lust att skriva ned vad jag hittat om olika släkter och vissa personer. Det var inte lätt. Många har inte lämnat några särskilda spår efter sig, men visst har jag anat hur de levde beroende på var de bodde.

Någon bra sammanfattning kunde jag inte göra. Folk levde ganska olika i olika delar av landet. Jag blev tvungen att dela upp min släkt i flera grenar. Ibland blev det riktigt risigt.

I mellansverige har människorna följt urgamla, upptrampade stigar, flyttat omkring och så småningom dragits till städerna. De som hade ork och möjligheter kunde anpassa sig till utvecklingen och skapa sig ett bättre liv än tidigare generation. När det inte gick, kunde vissa utvandra till Amerika. Jag har följt en familj under de första åren i Kanada. 

I Norrland var utvecklingen annorlunda. Vid kusten slet
människorna med jordbruk och togs ut till krigstjänst. Sedan bar det av inåt landet för att bryta ny mark i skogarna. Samtidigt var det många samer som lämnade renskötseln och blev bofasta.

Jag var riktigt förbryllad över tidiga uppgifter om lapp-marker och förstod inte var t ex Umbyn låg förrän jag hittade en karta. Det visade sig att socknar inte alls fanns, utan bildades senare. 


Invandringens betydelse kan man också lägga märke till. Det har kommit mycket folk från alla håll av flera olika anledningar. De kom som soldater, präster, hantverkare m m och spred sig överallt. Sverige har haft stora landområden att rekrytera folk ifrån. Man får stor inblick i den historiska utvecklingen genom att läsa kyrkböcker m m från 1700-talet till nutid.

Mina anor med fyra släktgrenar: http://www.elnaelvin.n.nu

Spinnel-Anna och 'n Stark-Nils Petter

Att sammanställa morfars släkt från Västerbotten borde vara enkelt.
Han kom ju från Spinnel-Anna-släkten, som redan var utforskad. Snart upptäckte jag att hans anor på mödernet var från 'n Stark-Nils Petter Johansson, en lika väl utforskad släkt.

Det var väl bara att läsa innantill i släktböckerna?

Ingenting kunde vara mer fel.

Oäkta

Redan då jag skulle notera ursprunget till morfars namn, törnade jag på samma problem som i mormors släkt. Där var också en okänd far. Dessa "oäkta" barn förekom ofta i slutet av 1800-talet, då ogifta kvinnor hade laglig rätt att anteckna "barnet som sitt" och inte behövde uppge namn på barnafadern. Det fanns inga möjligheter till spekulationer så där slutade den grenen.

Intressanta kvinnoöden

Det visade sig att tidigare släktforskare hoppat över varje liten detalj om flera kvinnor i släkten. Jag hittade ett par tvillingsystrar, som hade otur med män. Nästan samtidigt fick de två barn vardera. Den ena kvinnan var förlovad, men blev övergiven. Fästmannen smet sin kos helt enkelt. Den andra blev gift med en man, som kom långt bortifrån. I släktboken står att han var kopparslagare. Det var han inte alls, bara född i Kopparbergs län. Det är skillnad. Man måste läsa noga i kyrkböckerna!

En annan kvinna saknade ursprung helt och hållet. Jag tragglade mig bakåt från vigseln år 1887 via sex, sju pigtjänster tills jag hittade mamman i Lycksele socken. Hon var en ogift kvinna som födde upp tre barn helt ensam såvitt jag kan se. Nog var det starkt av en ensam kvinna att reda sig med tre barn i slutet av 1800-talet.

Ytterligare en kvinna född 1822 saknar ursprung i släktboken. Hur det kan komma sig förstår jag inte, för jag hittade hennes anor ganska lätt. Bland dem fanns män som dött i Finland år 1740 respektive 1742. Därför misstänker jag att de stupade i krig. Det hoppas jag kunna undersöka närmare.

Soldatforskning

På flera ställen i släktträdet ser jag namn som avviker från de vanliga Andersson, Jonsson, Nilsson och Persson. Då finns det anledning att se efter om de varit soldater och använt soldat-namnet som släktnamn. Det verkar stämma på de personer jag undersökt hittills.

Närmast i tiden är Rydman, som var soldat i Västerbottens fältjägarkår under tolv år innan han övertog hemmanet i Olofsberg. Hans far hade också varit soldat och tagit namnet Lundström. Några andra soldater i släkten var Poth, Spinnel och Brummer.

Soldatforskning känns ganska svårt. Först ska man gissa vilket regemente personen kan ha tillhört och ungefär när i tiden. Sedan gäller det att hitta generalmönsterrullor och identifiera sin soldat. Jag har lyckats några gånger och kommer att göra nya försök, särskilt när det gäller några som verkar ha stupat i krig. 

Nybyggare

Mest vanligt förekommande bland morfars anor är nybyggare och bönder. De levde under en tid och i en trakt där det fanns utrymme att bryta ny mark och idka jordbruk. Jag misstänker att jordarna var bra där vid kusten.

En annan sak att lägga märke till, är att många har omnämnts som särskilt starka och dristiga på olika sätt. Det var troligen egenskaper som behövdes för att klara av den svåra uppgiften att bryta ny mark och föda en stor familj. Både i Spinnel-Annas och Stark-Nils Petters släkter 
har flera personer blivit omskrivna för sin styrka, sitt mod och påhittighet i svåra och rent av farliga situationer. I det avseendet har även ett par kvinnor utmärkt sig. Den ena är natur-ligtvis Spinnel-Anna själv, men också Stark-Nils Petters yngsta dotter Sofia Magdalena.

Spinnel-Annas historia:  http://hem.passagen.se/storsandsjo/historia.htm



Sofia Magdalena Nilsdotter, född 1832
http://www.wigo.se/index.php/Sofia_Magdalena_Nilsdotter

En aning om anorna

Tänk hur fort en månad kan svepa förbi. Så går det när man har roligt, men det har jag inte alltid haft. Jag har släktforskat, och det kan vara mycket frusterande ibland, särskilt när jag inte hittat vissa anor eller bildväxlingarna på datorn gått långsamt.

Släktgrenen Hedblad på mormors sida behövde ett avslut.

Var kom den äldste Hedbladaren ifrån egentligen?

Johan 'Jon' Jonsson kom som masmästare från Lanhögdan, Gåsborn när han gifte sig med Christina 'Stina' Eriksdotter i Grythyttan. Lanhöjden visade sig vara en höjd vid Motjärns-hyttan i Nordmarks socken, Färnebo härad, Värmland. Det bör ha varit en ypperlig plats för att gå i lära till masmästare. I Färnebo dopbok fann jag äntligen Johans födelse 1702-02-13 med Jon Soneson från Saxån som far. Saxåhyttan är också mycket gammal (känd sedan 1540), så det fanns traditioner i yrket. Tyvärr noterades inte mödrar i socknens första födelsebok.

Jon Jonsson verkade som masmästare i Grythyttan till år 1757, då han flyttade med Stina och de två sönerna till Arboga. Där erhöll han burskap och tog sig namnet Hedblad.

Sönerna hittade jag så småningom som bruksinspektorer vid något av bruken i Hedemora. Den äldste sonen Johan blev sedan brukspatron på Stadra inom Nora bergsförsamling i Närke.

Den andre sonen Eric är min ana. Han gifte sig med en flicka på orten Maria Catharina Schröder och flyttade med familjen till Båtsta herrgård väster om Borlänge, där han drev gästgiveri vid färjeläget över Dalälven. De fick många barn, hela dussinet fullt. 

 

Maria var barnbarn till den välbärgade handelsmannen Nyberg i Hedemora och en koppar-slagarfamilj i Köping. Hennes far Casper Schröder född 1720 hade arbetat hos Lars Månsson 

Nyberg där han träffat dottern Maria Christina, som blev hans fru. De bosatte sig i Köping och Casper antogs som soldat 983 Ulf i Västmanlands regemente. Efter tio år blev han utkommen-derad till kriget i Pommern, som varade i sju år. Han kom tillbaka med hälsan i behåll, för familjen utökades med en son ett år senare. I stället dog Casper i Karlskrona året därpå 1765. Tyvärr finns ingen uppgift om varför vissa soldater miste livet just där. 

Soldatforskning i generalmönsterrullor

Vad menas med kopparslagarfamilj i Köping?

Släkterna Schröder och Schultz

Casper Schröder var son till kopparslagarmästare Stephan Schröder och hans första fru Dorotea 'Dordi' Schultz. De vigdes år 1716, så de måste ha varit födda i slutet av 1600-talet. Det finns inga noteringar om var Stephan Schröder kom ifrån eller när han fick burskap i staden. Stephan hade en gesäll Baltzar Schröder, som bör ha varit släkt. Medlemmar i familjerna Schröder och Schultz var ofta boende på samma plats och sågs som faddrar till varandras barn o dyl. Dordi dog troligen före 1733.

Dordi var dotter till Casper Schultz Påvelsson från Nyköping och hans andra hustru Anna Barck Jonsdotter. Casper Schultz flyttade till Köping ca 1670 och gifte sig med Anna år 1674. Casper levde till 1710 och Anna Barck till 1716. Casper blev omskriven på detta sätt: "Kopparslagare till yrket; bisittare i stadens rätt 1678-1683; stadskassör 1679; kämnär 1680; kyrkovärd 1684; rådman 1685, hvilket stadfästes genom landshöfdingens bref s.å.; de hospitalsfattiges före- ståndare 1689 och preses på kämnärskammaren 1694. Schultz eller »Mäster Casper», som han oftast kallas, synes, att döma af alla de förtroendeuppdrag med hvilka han hedrades, hafva varit en framstående och högt ansedd man i staden, och hvarhelst han förekommer i de gamla handlingarna får man af hans uppträdande intrycket af en allvarlig och kraftfull personlighet."

Några olika släkter Schröder och Schultz har invandrat till Sverige. Därför kan man inte 
förutsätta släktskap utifrån efternamnet. I Nyköping har det funnits en kopparslagare David Schultz, som levde till 1657. Det är väl inte alltför långsökt att gissa på släktskap i det fallet.

I brist på kyrkböcker längre tillbaka än tidigt 1700-tal, om ens det, är jag mycket nöjd med all information jag hittat om dessa släktgrenar.   

(Ett tidigare inlägg om dessa släkter: http://elnaelvin.blogspot.se/2011/01/rotter.html)

Släktforskning igen

Schröder, Schultz, Stark och Nyberg

Nu gäller det att rappa på med släktforskningen innan vårsolen helt får mig i sitt grepp. Mina promenader leder mig ofta in i affärer med fröpåsar, så nu har jag bunkrat upp ett litet lager.

Släktforskningen skulle krönas nu med uppgifter om anorna Schröder och Schultz hade jag tänkt, men ibland får man bara ge sig. Så fort jag når början av 1700-talet blir det svårt.

En anfader i min ena släktgren Eric Hedblad (f 1743) bodde och arbetade som bruksinspektor utanför Hedemora. Han var skriven i Turbo, men kan mycket väl ha jobbat på Vikmanshyttan eller något annat bruk där i närheten. 1772 gifte han sig med unga Maria Catharina Schröder (f 1752). Under sina tonår hade hon bott hos sin morfar på Åsen i Hedemora tillsammans med sin mor och lillebror Carl, eftersom pappa Casper Schröder (f 1720) dog då Maria var på sitt trettonde år.


Hedemora på 1700-talet

 Innan dess hade de bott i Köping där Casper Schröder hade sin tjänstgöring som korpral. Han var son till Stephan Schröder och Dordi Caspersdotter Schultz. Man hör ju redan på namnen att de bör ha tysk härkomst. Just den här Stephan Schröder påstås komma från en kopparslagar-familj, men jag kan inte hitta vilken. Frun kan tänkas vara släkt med Caspar Schultz i Köping, men det är ingen enkel sak att få klarhet i. Kyrkböckerna från den tiden är inte särskilt upp-lysande. Jag ger upp.

Kopplingen till familjen i Hedemora uppstod när Casper Schröder i unga år arbetade som bok-hållare åt handelsman och rådman Lars Månsson Nyberg (f 1694). Det var där han träffade Nybergs dotter Maria Christina Nyberg (f 1726), som fötts i första äktenskapet med Maria Stark (f 1708). Var hon kom ifrån vet jag inte.

Handelsman Nyberg handlade nog med mycket annat än varor i butik. Jag hittade honom i många rättegångshandlingar där varje ärende gäller hans andelar i egendomar av olika slag, fastigheter, någon smedja m m. Det förekom att arvingar frågade om det fanns något kvar till begravningen sedan skulden till Nyberg betalats. Jag förmodar att han hade mycket gott ställt, som ägde så mycket runt om i trakten.

Tänka sig att Eric Hedblad gifte sig med Nybergs dotterdotter. Han hade i alla fall avancerat från förman till bruksinspektor och det var ett nog så respektabelt yrke i de trakterna.

Annons i tidningen hade man också.


Eric Hedblads härkomst har jag berättat om i ett tidigare inlägg.
Då fick jag också göra en paus, när jag nått så långt tillbaka som faderns födelse 1702.
http://elnaelvin.blogspot.se/2011/01/rotter.html

Tiden går

Väldigt vad tiden går ibland. Den passerar utan att jag kan komma på något minnesvärt. 
Det blir bara en massa grå vardagar efter varandra fyllda med arbete. Sedan skyndar jag hem, äter och sjunker ned i soffan framför TVn. Många kvällar hittar jag inget sevärt.

Då knåpar jag med mina anor i släktträden i stället. Ofta söker jag uppgifter i kyrkböcker, men sedan gäller det att dokumentera allt jag hittat också. Jag skriver i släktträdet, lägger in bilder och kontrollerar i statistiken så att inget går snett. Det vore ju genant om en mor står skriven som jämnårig med sin dotter. Sånt händer lätt om man vänder på ett par siffror.

Tänk så lustiga namn de hade förr i tiden, de som inte hette Andersson, Persson och Jonsson förstås.

Stenbock, Kåse, Brask, Skytte, Lood, Walleria, Tjäder, Mineur, Repplerus, Kyle, Swebelius och Poth. Det låter nåt!

Några är släkt, men de flesta är ingifta.

Jag har en förfader som kallades Blomster som soldat. På fotografiet av honom ser han verkligen inte ut som någon blomma. Han var en storvuxen man med yvigt skägg och polisonger som stod ut som kvastar kring ansiktet.

Andra kan se fantastiskt väl bibehållna ut trots ett hårt liv. En sådan var Sofia Magdalena. Hon var 'n Stark Nils Petter Johanssons yngsta dotter och blev lika omtalad som sin far. 

Nog ser hon bister ut kring munnen, men ögonen är pigga som en ekorres och visst ser hon frisk och stark ut. Man hittar en del berättelser om sådana människor på historiska websidor. Då tickar timmarna snabbt iväg, så intressant som det kan vara.

Namnändring

Från Johansson till Hedblad

Några inflyttningslängder i Grythyttan verkar inte finnas från den tid när min anfader Johan Jonsson, Jon Jansson m fl namnvarianter kom dit. Första gången han dyker upp i rullorna är när det lyste mellan ”Masmästaren Johan Johansson ifrån Longhögdan och Gåsborns förs med pig Stina Ersdotter på Heden”. Det var i oktober 1733. Då kan man anta att han var född inom Gåsborns församling och hon i Grythyttan.

Deras fäder bör ha hetat Johan respektive Eric eftersom efternamnen alltid följde faderns förnamn på den tiden, men de männen nämns inte någonstans. Ett par äldre kvinnor däremot dyker upp i hushållet, först Eric Ers enka Karin, som skulle kunna vara Christinas mor av namnet att döma. Senare finner man svärm Catharina Hansdotter från Tysslinge, men vems svärmor kan man ju inte veta säkert.

Paret fick många barn, men i husförhörsboken har bara sönerna Johan och Eric skrivits in. I födelseböckerna uppgavs familjen vara från Heden.



Bild från www.hellefors.se/kommunen



Grythyttehed eller Heden var de centrala delarna av Grythyttan. Där fanns gästgivaregård, tingsställe och flera gårdar mest tillhörande bergs-män. Grythyttan är känt långt innan Bergslagens storhetstid och numera för Carl-Jan Granqvists gästgiveri med restaurang och mysig övernatt-ning i renoverade stugor, som sägs ha varit arbetarbostäder.

Den sista anteckningen i Grythyttan är att familjen flyttat till Arboga år 1757. Där hittar man familjen med sönerna igen, men då har fadern blivit Borgare Johan Johansson Hedblad. Jag hittade flera nyinflyttade familjer där med ett extra efternamn. Namnet Hedblad är tydligen konstruerat av att paret levde och bodde på Heden i Grythyttan. Bingo igen!

Tiden i Arboga blev kort. Hustrun Stina avled i februari 1759 endast 49 år gammal och Johan i december. Där står att han blev 57 år och dog av lungsot. Då var sonen Johan 18 och Eric 16 år. Första gången jag återfann dem i vuxen ålder var vid Turbo bruk ca 14 år senare. 



Gammalt vykort från Arboga



Borgare var ursprungligen personer med burskap, dvs som hade rätt att bedriva näringsverksamhet, hantverk och handel i staden som de var verksamma i. Vilka näringar staden hade, om utrikeshandel fick bedrivas och vilka borgarna fick upphandla av, reglerades av stadsprivilegierna.

Arboga ansågs vara en betydande centralort inom Bergslagen under dess storhetstid.

Nu väntar en tuff tid för mig att söka information om vad pojkarna Hedblad gjorde de närmaste åren efter föräldrarnas bortgång. Nog hoppas jag hitta någon syster Hedblad också.

Rötter

Nu ska jag mycket kortfattat berätta hur jag hittade anfadern för den släktgren jag började undersöka förra vintern.

Mina trevande efterforskningar började med min mormor som hette Hedblad. Genom att söka uppgifter om henne, fann jag släkten ytterligare ett par generationer bakåt i Gästrikland och Hälsingland. Sedan jag nystat upp den stora familjen och dess spretiga förgreningar under 1800-talet visade det sig att den anan Nils Fredric var född 1832 i Jerna, dvs Dala-Järna. Där fanns bataljonsadjutanten Eric Otto Hedblad och släktbandet kunde säkerställas tack vare tydliga noteringar i en husförhörsbok från mitten av 1800-talet.

I en tidigare husförhörsbok hade antecknats att Eric Otto var född 1786 i Stora Tuna, men exakt var någonstans där? Först när jag hittade dödsboken, kunde jag se svaga noteringar med föräldrarnas namn och födelseorten, men tyvärr näst intill oläsligt. Där körde jag fast rejält i jakten på hans och hustrun M E Tjäders födelseorter.



Urklipp: Båtstad herrgård tecknad i ett brev av en
kringvandrande författare och publicerad i Anbytarforum

 

Jag har väl aldrig läst en massa historia om Dalarna och granskat så många gamla kartor så intensivt som då. En kväll föll min blick på orterna Båtsta och Brusbo. Skulle de spretiga bokstäverna i dödsboken möjligen kunna tolkas så?

Nu gällde det att chansa lite. Inom församlingen Amsberg fanns Inspector Eric Hedblad född 1743 med hustrun M Catharina Schröder och många barn. Det var rätt familj, men tog helt stopp där eftersom födelseort aldrig noterats. Det verkade inte heller finnas någon annan med namnet Hedblad i samma generation i Dalarna. Av kartan och historiska berättelser att döma borde det ha varit täta förbindelser inom Bergslagen på den tiden, så jag sökte i andra släkt-forskares hemsidor med anor därifrån. Då hittade jag Brukspatron Johan Hedblad på Stadra född 1741. Skulle det möjligen kunna vara en bror? Titlarna tydde väl på att de rörde sig inom samma samhällsklass? Jag mailade den värmländske släktforskaren och framkastade min hypotes. Han tyckte visst att jag hade mycket livlig fantasi, men sökte och fann min Eric född av samma föräldrar som Johan. Bingo!

Dessa pojkar Johan och Eric var dessutom de enda överlevande barnen till Masmästare Johan Johansson och Christina Eriksdotter i Grythyttan eller Jan Jansson och Stina Ersdotter, som de också kallades. Det verkar så enligt en husförhörsbok därifrån.

Men varför i allsin dar tog pojkarna efternamnet Hedblad?

Vilka anor hittade jag till kvinnorna Tjäder och Schröder?

Det kan jag berätta – en annan gång.

Svisch

Svisch, sa det, så var både jul- och nyårshelgerna över. Ändå hade jag tagit semester under mellandagarna. Väldigt vackert vinterväder och massor av snö hade vi mest hela tiden. Det knarrade så härligt under fötterna i kylan.
  









Det var mycket fyrverkerier på nyårsafton, kanske mer än nån gång tidigare - och det vill inte säga lite det.

En förklaring till svischet var kanske att jag hade ordnat en ovanligt engagerande julklapp åt mig själv. Ja, jag brukar köpa nån ny sak till jul. Det ska vara nåt som jag inte precis behöver, men har önskat mig ett bra tag. På det sättet blev det av att skaffa digitalkamera för några år sedan, bara för att ta ett exempel.
 

Denna gång hade jag beställt en prenumeration på SVAR hos Riksarkivet för att komma vidare i den släktforskning som jag började med för ett år sedan. Abonnemanget öppnades snabbt och jag fick åtkomst till gamla kyrkböcker av olika slag och mycket annat.



Så här kladdigt och besvärligt kan det vara ibland

 Därför har jag suttit med näsan intill bild-skärmen på kvällar och nätter för att se de lustiga krumelurer som ger namn och släktband åt mina förfäder, för att inte tala om mödrar. De födde barn stup i ett och fick bara behålla några få under svåra tider. Det var nog långt till doktorn och inte hade de så bra mediciner som nu.

Man leds genom olika landskap och vår historiska utveckling. Avbrotten blir många för att ta reda på vad t ex en carduansmakare gör eller vilka järnbruk som fanns i Bergslagen. Jag har bläddrat i kartor för att finna förbindelselänkar som t ex vattendrag eller gamla färdvägar mellan olika platser i hopp om att komma på vilken by en viss person flyttat till. Det finns många orter med precis samma namn, så det gäller att söka sig till rätt kommun och för-samling.

Det är roligt att leka detektiv.    

  

Go’ fortsättning!



Julbad

Ibland måste man komma till skott. Många håller säkert på med adventspynt idag. Jag tar bara fram ett par ljusstakar till första advent. Min novemberkaktus blommar redan fint och julkaktusen verkar ha små blomknoppar på gång. Det räcker bra just nu.

Sedan vi fått vinter kan det vara roligt att ta upp släktforskningen igen under mörka vinter-kvällar. Därför beställde jag ett abonnemang hos SVAR (Riksarkivets Svensk arkivinforma-tion) för att kunna läsa kyrkböcker m m via internet. Då måste skrivaren vara tip top också eftersom den kan behövas en hel del. Den fungerar bra, men tonern är nästan slut.

Som kund hos Inkjet får jag påminnelser ibland. Nu hade jag precis fått ett mail därifrån med lockande erbjudande om gratis spa-paket.

Det passar väl bra med lite lyx till julbadet?

Under hösten tänkte jag att det skulle vara skönt med en ny mysdress när man kommer in från kylan. Lidl hade annonserat om sådana inför torsdagen så jag skyndade dit efter jobbet. Det fanns faktiskt tre dressar kvar. Två hade flott, svart byxa och det passar tyvärr inte så bra ihop med kelsjuk katt. Den tredje var lyckligtvis grå, så den fick det bli. Nu sitter jag här och myser för fullt i den.