Kolonin vaknar

Vi har fått vatten!
Alla åker ut till kolonin för att övervaka påsläppet av vatten. Det gäller att vrida huvudkranen rätt och ha täta vattenledningar inför årets påsläpp av vatten. Man är alltid lite rädd att något ska ha frusit sönder under vintern.

Är allt som det ska, börjar det klucka härligt i rören och inget droppar på fel ställe. Nu kan man sätta på stora vattengrytan och värma vatten till disk, använda toaletten och tvätta sig ren efter djupdykning i rabatterna.

Det var strålande sol, så jag firade med nybryggt kaffe i bästa solstolen.

Utsikten var lika tråkig som vanligt så här års - kvistar, löv och vissna blommor sedan i fjol.


Det här är ett ståtligt gräs, som brukar se väldigt dekorativt ut i kanten av min damm. De vissna bladen runt om, har varit vackra Funkior (Hosta).


I bakgrunden skymtar min Schersmin-buske och kala träd.


Det är bara att hämta sekatören.
Nu ska stänglarna klippas av och
samlas ihop. Det blir snabbt trångt
i komposten.  


Kroppen är ovan vid alla rörelser. Ryggen känns klen och det tänjer konstigt på baksidan av låren. Högra handen blir trött av allt klipp med sekatören. Borde nog smörja upp den lite.

Jag tar rast och går runt till andra sidan av huset. Har man sett! Där är några blommande krokusar!
Det är inte så märk-värdigt egentligen, men jag blir glad.

Nu gäller det att inte överanstränga sig första dagen. Jag är nöjd med min insats och packar ihop.

På väg till skogen stannar jag upp en stund. I den här sluttningen ska det komma vitsippor.
Än dröjer det nog ett tag.

Kanske att jag ser en liten, liten blåsippa bland löven. Synvilla eller önskedröm?

Inte tid att stå och filosofera mera.
Skynda längst stigen genom skogen.
Bussen väntar inte.

Det tar bara en kvart till busshåll-platsen. Jag hinner ändå njuta. Nog
är det bra härligt att våren kommit!

Nu ska jag köpa fröer och ny jord. Penséer bli vackert i en kruka vid trappan och ...

Ja planerna bara väller fram.