Ljusterapi

Nu gäller det att brassa på med allt man har i vintermörkret så att det blir lite ljusare.

Finaste adventsstjärnan ska alltid sitta i vardagsrummet. Med livet som insats klättrar jag upp och monterar den mellan de enorma fönstren och fyller ut med glitter över rutorna.

 

Bland kökets alla gardiner och blomkrukor ställer jag upp två adventsstakar.

Min äldsta adventsstake tycker jag allra bäst om och placerar i arbetsrummet.

Medan jag testar glödlampor och drar förlängningkablar tar Lillan plats framför datorn. Stolsitsen hålls i alla fall varm.

Ute hänger en liten krans på ytterdörren.

Egentligen hade jag tänkt hänga upp en ny krans, men kunde inte avstå från

de rara, små kottarna med den tafatta rosetten och klocka i mitten. 

Med den på plats, blir det advent på riktigt.

I blåsväder

Den där nationaldagen har jag inte mycket till övers för. Mitt i skolavslutningar och andra viktiga festligheter kommer den och stör. På TV överfaller man folk på gatan och ställer frågor om varför vi har en nationaldag. Olika försök att fira den verkar ganska krystade.

Det enda vettiga jag sett, är välkomnandet av nyblivna svenskar.

Tacka vet jag midsommar! Då har vi hunnit förbereda oss på olika sätt. Man har klippt häckar och gräsmattor, rensat grusgångar och pyntat med blommor. Dessutom vet man vad man ska äta. Vissa har rent av odlat egen potatis och jordgubbar. De husliga typerna har lagt in sillen själv. En del av oss har börjat sin semester. Bara det är skäl nog att fira. Skulle midsommar-firandet ha något med glädjen över den vackra svenska naturen att göra, så instämmer jag helt. Vår fina natur behöver inte kopplas till något historiskt datum, utan finns nu.
Den är verkligen värd att fira!

Här är ett exemplar av mina vackra pioner.

I år kom inget regn och slog sönder dem, utan de fick stå där och blomma dag efter dag. Inte gjorde det nåt att blåsten ven runt knutarna heller.

Min lilla trasselsudd till katt, såg lätt irriterad ut över stormbyarna, men ”ställer man sig bara bredbent så ska det minsann gå att klara” – verkade hon tycka.

Här är hon på väg mot festplatsen, men följde intresserat dansen kring stången på tryggt avstånd.

Ett par näckrosor slog ut till midsommar i min härliga damm.

Det finns fler knoppar.

Överallt frodas blommor av olika slag. Det är bara att slå sig ned i vilstolen och njuta eller gå runt och inspektera på nära håll.

Lillan tycker särskilt bra om att ta en promenad på de stora stenarna som ramar in vattnet. 

 

Lillans paradis

Väderleksrapporten för helgen låter mycket lovande! Därför ska jag packa för en tur till kolonin igen. Min katt Lillan får naturligtvis följa med i sin fina transportbur.

Lillan bryr sig normalt inte alls om hur länge jag sover, men ute på landet väcker hon mig tidigt. Hon tar sig knappt tid att äta, innan hon propsar på att bli utsläppt.

Märkligt att jag hann få med henne på bild innan hon skuttade iväg...

Sedan går det undan över den så kallade gräsmattan.

Någonstans i fjärran tycks det finnas mycket viktiga saker att göra. Det brukar bli en besiktning
i de närmaste grannarnas träd-gårdar till att börja med.

Mysigt är att vila lite.

Här fanns precis lagom plats mellan stenar och blommor. Lillan trampar inte på blommorna, utan tassar fint mellan de spirande plantorna.

Så här kan hon ligga länge, länge och betrakta fåglar, humlor, fjärilar och andra intressanta djur.

Men visst kan Lillan se lite tuff ut.

Här vässas klorna, som om hon ska ge sig ut på jakt. Jag kan avslöja att det är ren och skär bluff.

Möjligen kan Lillan nosa efter ett bi eller hoppa efter fjärilar, men det är sällan framgångsrikt. Fåglar har hon nästan gett upp hoppet om. Hon är i alla fall idog och uthållig, så det blir mycket nyttig motion.

Tänk, det trodde man väl inte om en perser som är innekatt under större delen av året.