Julbetraktelse

Tomtetanta har lämnat över allt arbete till yngre förmågor och varit helt ledig inför julen i år. Hon har bara julstädat och pyntat till sig själv nu. Julklappar köptes och julkort skrevs utan jäkt och stress.

Idag gjordes en rond för att summera julen i grannskapet.

Det har varit mindre bjäfs och glitter i grannarnas fönster än förr om åren. De flesta släcker sina stjärnor och ljusstakar inför natten och behåller bara balkongernas ljusslingor tända nattetid. De kanske sparar på elen.

Utanför tantens port har någon fyllt en urna med granris och dekorerat med röda band. Det var ett väldigt trevligt initiativ. På gården ståtar en gran med ljus-slingor. Gårdstomten skötte den detaljen inför advent, precis som han brukar.

Före jul föll mycket snö och klädde staden i fluffiga drivor. Det såg mycket lovande ut. Strax kom töväder, som orsakade halka och trafiksvårigheter.

 

På julafton blev tantens katt väldigt störd av snöras, som slog mot fönsterplåten. Den ville varken äta eller leka med kulor och möss, låg bara och deppade hela dagen. Hon var mest i hallen och i badrummet, som är längs bort från alla fönster.

Först på juldagen var kisse sitt rätta jag igen. Hon busade extra mycket med matte och lät sig väl smaka av godbitar i sin skål.

Nu är revbensspjällen avgnagda och grytan med ris-grynsgröt tömd. Det får bli mera lättsmält mat ett tag framöver.

Härom dagen slutade kaffebryggaren fungera. En ful, gammal bryggare togs fram och räddade julefriden. Då finns anledning att gå ut och trängas på mellandags-rean. En ny apparat måste köpas, för tanta är en riktig kaffemoster också.

 God fortsättning!

I blåsväder

Den där nationaldagen har jag inte mycket till övers för. Mitt i skolavslutningar och andra viktiga festligheter kommer den och stör. På TV överfaller man folk på gatan och ställer frågor om varför vi har en nationaldag. Olika försök att fira den verkar ganska krystade.

Det enda vettiga jag sett, är välkomnandet av nyblivna svenskar.

Tacka vet jag midsommar! Då har vi hunnit förbereda oss på olika sätt. Man har klippt häckar och gräsmattor, rensat grusgångar och pyntat med blommor. Dessutom vet man vad man ska äta. Vissa har rent av odlat egen potatis och jordgubbar. De husliga typerna har lagt in sillen själv. En del av oss har börjat sin semester. Bara det är skäl nog att fira. Skulle midsommar-firandet ha något med glädjen över den vackra svenska naturen att göra, så instämmer jag helt. Vår fina natur behöver inte kopplas till något historiskt datum, utan finns nu.
Den är verkligen värd att fira!

Här är ett exemplar av mina vackra pioner.

I år kom inget regn och slog sönder dem, utan de fick stå där och blomma dag efter dag. Inte gjorde det nåt att blåsten ven runt knutarna heller.

Min lilla trasselsudd till katt, såg lätt irriterad ut över stormbyarna, men ”ställer man sig bara bredbent så ska det minsann gå att klara” – verkade hon tycka.

Här är hon på väg mot festplatsen, men följde intresserat dansen kring stången på tryggt avstånd.

Ett par näckrosor slog ut till midsommar i min härliga damm.

Det finns fler knoppar.

Överallt frodas blommor av olika slag. Det är bara att slå sig ned i vilstolen och njuta eller gå runt och inspektera på nära håll.

Lillan tycker särskilt bra om att ta en promenad på de stora stenarna som ramar in vattnet. 

 

Lillans paradis

Väderleksrapporten för helgen låter mycket lovande! Därför ska jag packa för en tur till kolonin igen. Min katt Lillan får naturligtvis följa med i sin fina transportbur.

Lillan bryr sig normalt inte alls om hur länge jag sover, men ute på landet väcker hon mig tidigt. Hon tar sig knappt tid att äta, innan hon propsar på att bli utsläppt.

Märkligt att jag hann få med henne på bild innan hon skuttade iväg...

Sedan går det undan över den så kallade gräsmattan.

Någonstans i fjärran tycks det finnas mycket viktiga saker att göra. Det brukar bli en besiktning
i de närmaste grannarnas träd-gårdar till att börja med.

Mysigt är att vila lite.

Här fanns precis lagom plats mellan stenar och blommor. Lillan trampar inte på blommorna, utan tassar fint mellan de spirande plantorna.

Så här kan hon ligga länge, länge och betrakta fåglar, humlor, fjärilar och andra intressanta djur.

Men visst kan Lillan se lite tuff ut.

Här vässas klorna, som om hon ska ge sig ut på jakt. Jag kan avslöja att det är ren och skär bluff.

Möjligen kan Lillan nosa efter ett bi eller hoppa efter fjärilar, men det är sällan framgångsrikt. Fåglar har hon nästan gett upp hoppet om. Hon är i alla fall idog och uthållig, så det blir mycket nyttig motion.

Tänk, det trodde man väl inte om en perser som är innekatt under större delen av året.

Kyliga utsikter



 Det gick undan när skidskyttarna svepte fram i spåren


Väldigt vad kallt

det verkade vara

i Östersund denna

helg - och mycket

snö dessutom.

Skidskyttarna

måste tävla 

under tuffa förhållanden. 

  Hemma i Göteborg fick vi tillfälligt mildare väder, men lite mera snö.

Exakt när snön föll märkte jag aldrig, utan såg bara att

det blev mer och mer för varje gång jag tittade ut.

Det såg riktigt

bistert ut inne

på vår gård.



Någon busstur lockade inte

 

... inte biltur heller






Då var det skönt

att bulla upp med

täcke i soffan och

se alla tävlingar  

på TV.

Det är stor

underhållning med

Vinterstudion.

Ställa tillbaka

Hur var det nu man skulle göra? Ställa tillbaka saker och ting - även tiden. Det bör betyda att man vrider visarna bakåt en timme. Ja, jag är en person som vill se hur långt lidet det är på dagen och då behövs visare på urverket. Digitala klockor visar bara siffror, blinkar och har sig. De ger ingen tydlig indikation på om det är lunchdags, bråttom att hinna med bussen eller tid att gå och lägga sig.

Nu bör alltså tiden bli normal. Det vore fint om det medför att jag vaknar i tid på morgnarna, åtminstone ett tag framöver, fastän inga solstrålar kommer att leta sig in mellan persienner-na förrän till våren. Min katt skulle kunna göra en insats, men hon är alldeles för hänsynsfull och gör inga ansatser att väcka mig. Ändå vet jag att hon håller ett vakande öga på mig, för det händer att jag ser henne ligga på någon höjd (byrån exempelvis) och vänta på att jag ska vakna. Hon är ju angelägen om att få frukost.

Hon är ett pålitligt sällskap min katt. På kvällarna är hon med vid PCn, skymmer bildskärmen med sin yviga svans och genar över tangent-bordet för att ligga i knät och gosa. Blir det för långtråkigt, tar hon en tupplur på skrivbordskanten. Då jag insuper lite spänning och äventyr med någon kriminalserie på TV, vilar hon sig på soffans ryggstöd. Hon ska alltid ha bästa utsikten.

Hösttrött

Nog är det för bedrövligt hur trött man kan vara. En tröst i eländet är att katten ser ut att vara lika trött. Hon bara sover och sover. Då är det säkert nåt naturligt.

Är det hösttrötthet vi drabbats av? Jag har också sovit mycket och jag har sovit som en stock nätterna igenom. Väckarklockan hör jag knappt, är närmast medvetslös när jag ska stiga upp.   

Visserligen jobbade jag mycket förra veckan, men allt gick i lås till slut, så jag känner mig inte utmattad av det. Igår gick jag igenom en stor bunt med arbetsuppgifter, som jag har gruvat mig för ett tag. Jag trodde att det var mycket mer och krångligare än det var. När jag hade sorterat allt och fått en överblick, kändes det genast bättre. Det var egentligen precis som det brukar. Ingenting är särskilt svårt, bara man har klart för sig vad det gäller och får tid att koncentrera sig på uppgiften.

Det måste vara hösttrötthet som har slagit till. Tröttheten slog till med full kraft för ett par dagar sedan. Det var samtidigt med att kylan kom farande ner över landet. Kyla är inte min grej helt enkelt. Inte mörker heller. Jag får kämpa mig igenom varje vinter. Måtte det bara inte bli en sån där lång och kall vinter som i fjol.