Upprest

Skam den som ger sig 

Är det någon som kommer ihåg att Kaprifolens stöd rasade den här vintern? Det gamla trädet hade ruttnat nere vid marken, så hela paketet låg på gräsmattan.

Skulle jag kunna gräva en grop vid ett annat träd och flytta Kaprifolen? När jag undersökt hur det såg ut kring det andra trädet, började jag misströsta. Det verkade alldeles för svårt.

I stället klippte jag av några hängande grenar på Kornellen, som växer bakom Kaprifolen, och reste upp hela paketet. Det var väldigt tungt, men gick till slut.

För säkerhets skull band jag en tjock kabel runt en stam på Kornellen och Kaprifolens nedre del. Nu är de förenade till ett fint buskage.

Det kommer att bli jättefint när blad och blommor slår ut. Där har jag en mysig vrå för mig själv med vackert insynsskydd.

Nedanför Kaprifolen har jag Sibirisk Scilla och en liten Blåsippa.

Vår i stan

Härom dagen gick jag en sväng i mitt bostadsområde för att se om det blivit någon fart på vårblommorna. Lökväxter är väl representerade. Dessa finns på norra sidan av ett hus.





Då borde det vara mycket mer i alla rabatter mot söder, men det var ingen stor skillnad. Några kvardröjande krokusar hittade jag och skott som tittade upp mellan torra blomstänglar från i fjol. Det kanske ska bli pioner.

I skuggan under träd och buskar finns massor av scilla.

Slutligen gjorde jag bekantskap med en buske som jag inte sett tidigare. De violetta blommorna lyster verkligen upp. Några enstaka Magnolia fann jag också. Där hade frosten fläckat blommorna i kanten. Det syns ju inte på långt håll, så de små träden gläder ändå.

Aronia

För några år sedan blev jag med aroniahäck. Den är friväxande och har tagit sig bra. Bladen är vackra, blommor och bär likaså. Busken blommar i maj med vita blommor. Bären bildas i september i stora klasar, som är väldigt enkla att plocka. De bär som blir kvar äter fåglarna (mest starar) upp. Det är tur det, för annars kan grenarna brytas av tyngden från alla bär.

Jag har kommit fram till att Aroniabusken har sitt ursprung i Nordamerika, där den använts som medicin av indianerna.

Under 1800-talet kom den till Ryssland och spreds vidare till Europa. I öst har den använts mycket för att ge färg åt andra produkter, till och med textilier.

Aronia nådde Sverige som prydnadsbuske på 1980-talet.

Först testade jag rå saft av dessa bär blandat med vatten och en liten tesked socker. Jag pressade den mörkt röda saften ur bären med en gammal präktig potatispress. Det är riktigt läskande med den bitter-syrliga smaken tycker jag, men inte särskilt hållbart. Ett bättre alternativ är att koka saft, sylt, gelé och marmelad av bären. Dessutom bör man kunna baka en bärpaj att äta med vaniljsås. Det ska jag absolut prova.

Det är säkrast att arbeta med plasthandskar och rostfria kärl och redskap, för Aronia färgar av sig väldigt lätt.



Väntar man tills bären har mognat till max (innan fåglarna tar dem) smakar Aronia bra naturellt. Att äta några bär varje dag ska hålla en frisk och kry hela vintern, sägs det. Därför har jag fryst in mycket. Det blir nog gott med Aroniabär i naturell youghurt och fil.

Aronia är vitaminrik och innehåller mycket antioxidanter. Den har använts som allmänt antiseptiskt medel, i förebyggande syfte mot magsår, cancer i tjocktarmen, leverskador, urinvägsinfektion och inflammation i ögonen. Aronia lär motverka åderförkalkning och stärka svaga blodkärl. En viss blodsockersänkande effekt kan vara bra mot olika typer av diabetes. Klarar Aronia ens en bråkdel av allt det där, bör dessa bär vara ett självklart tillskott.

Här ses Aronia med kart och en fin fjäril på besök 

På hösten får Aronia lysande röda blad