Kärt återseende

Våren har verkligen låtit vänta på sig i år, trots all sol. Det har varit kallt i vinden på dagarna och minusgrader på nätterna.

Man måste nästan använda förstoringsglas för att se någon blomknopp.

Idag har jag i alla fall sett en utslagen krokus, så det börjar arta sig. 

Sedan vilade jag skönt i solstolen för första gången denna säsong.

Allra roligast var att se spår efter min gamla kompis älgen.

Det gläder mig att några älgar lyckas hålla sig undan från jägarna.

Den här älgen har väl njutit av mina äpplen under hösten och känner vägen.

Nu har jag inget att bjuda på, så jag hoppas få vara ostörd den närmaste tiden.

Jag ska kratta gräsmattan och rensa i rabatterna så att växterna får sol och ljus. Lite gödsel här och där ska väl också sätta fart på perennerna så småningom.

Vår i stan

Härom dagen gick jag en sväng i mitt bostadsområde för att se om det blivit någon fart på vårblommorna. Lökväxter är väl representerade. Dessa finns på norra sidan av ett hus.





Då borde det vara mycket mer i alla rabatter mot söder, men det var ingen stor skillnad. Några kvardröjande krokusar hittade jag och skott som tittade upp mellan torra blomstänglar från i fjol. Det kanske ska bli pioner.

I skuggan under träd och buskar finns massor av scilla.

Slutligen gjorde jag bekantskap med en buske som jag inte sett tidigare. De violetta blommorna lyster verkligen upp. Några enstaka Magnolia fann jag också. Där hade frosten fläckat blommorna i kanten. Det syns ju inte på långt håll, så de små träden gläder ändå.

Tidig vår

Dags att ta nya tag

Den här våren har verkligen börjat bra. Soligt, varmt och skönt har det varit ett bra tag nu. Det är torrt också, inte sånt där slask som vi hade i fjol och flera andra vårar. Nu kan man börja rensa i rabatterna så att växterna får ljus och kan ta sig upp.

Sedan får jag nog möblera om lite på vissa ställen . . .

Den gamla trädstam, som burit upp min Kaprifol, orkade inte längre. Den la sig raklång på gräsmattan i vintras. Nu gick det ganska bra att lirka undan många av Kaprifolens slingrande grenar, innan jag angrep trädstammen med såg. Den var hårdare än jag förväntat mig, så det blev lite av ett kraftprov. Sedan återstod "bara" att frakta iväg delarna till brännhögen.

Om jag orkar gräva upp rotklumpen med denna gigantiska Kaprifol, vill jag plantera den intill ett annat träd. Sedan återstår frågan om jag kan gräva en tillräckligt stor grop mellan alla rötter intill det trädet. Det ska bli intressant att se om det går.

Krokusar lyser i kapp med solen lite här och där.

Lurad och besviken

Visst är allting för sent den här våren?

Enligt mig så borde det finnas små blommor här och där. Någon enstaka liten krokus eller scilla åtminstone. Men jag har då inte sett en enda hittills. Ungefär så här har det sett ut vid den här tiden förr om åren.

Dessutom skulle vi få sol den här helgen. Av det löftet blev inget. I stället regnar det.

Solen borde ha lyst, så att man blivit rent bländad av att titta på vita krokusar.

Jag ser varken sol eller krokusar någonstans. Jag känner mig verkligen lurad.