Hösttrött

Nog är det för bedrövligt hur trött man kan vara. En tröst i eländet är att katten ser ut att vara lika trött. Hon bara sover och sover. Då är det säkert nåt naturligt.

Är det hösttrötthet vi drabbats av? Jag har också sovit mycket och jag har sovit som en stock nätterna igenom. Väckarklockan hör jag knappt, är närmast medvetslös när jag ska stiga upp.   

Visserligen jobbade jag mycket förra veckan, men allt gick i lås till slut, så jag känner mig inte utmattad av det. Igår gick jag igenom en stor bunt med arbetsuppgifter, som jag har gruvat mig för ett tag. Jag trodde att det var mycket mer och krångligare än det var. När jag hade sorterat allt och fått en överblick, kändes det genast bättre. Det var egentligen precis som det brukar. Ingenting är särskilt svårt, bara man har klart för sig vad det gäller och får tid att koncentrera sig på uppgiften.

Det måste vara hösttrötthet som har slagit till. Tröttheten slog till med full kraft för ett par dagar sedan. Det var samtidigt med att kylan kom farande ner över landet. Kyla är inte min grej helt enkelt. Inte mörker heller. Jag får kämpa mig igenom varje vinter. Måtte det bara inte bli en sån där lång och kall vinter som i fjol.