Frost

Nu räcker det! Vi har haft kallt länge nog nu. Termometern visar -13 grader och det är på tok för kallt. Visserligen är det mycket kallare på en massa andra ställen, men det hjälper inte. Jag fryser in i märgen.

Nu diskuterar vi om luften är fuktigare här eller om det är blåsten som förstärker känslan av kyla.

Hur det än förhåller sig med det, tar jag inte av vantarna och mixtrar med kameran nu. Det ser likadant ut i omgivningarna som det gjorde i fjol, fastän det inte kändes lika kallt då. Det här fotot tog jag förra vintern.


Solen lyser om dagarna, så inne i värmen gläds vi åt ljuset. Det har inte varit alltför vanligt med molnfri himmel över Göteborg tidigare i vinter. I morgon är det lördag och då vill jag bara kura i soffan och titta på skidtävlingar av olika slag. Hoppas det blir spännande längd-skidåkning och skidskytte.

Sprickor i fasaden

När jag nyss skrivit om fasadrenovering, kan jag fortsätta på samma tema.

Det finns hus i centrum av stan som tagit skada av den stränga vintern. Här är ett gammalt hus från mitten av 1800-talet ungefär. Det är K-märkt så tillvida att inga ombyggnader får göras som påverkar fasaden. Hur förhåller det sig med annan påverkan?

Nu har teglet frusit sönder på flera ställen, särskilt i närheten av stuprör. Det ser riktigt illa ut.


Det verkar vara glipor i stuprören, för vatten har sprutat ut vid häftiga regn i stället för att rinna ner i avloppet. Teglet har nog skadats, när det blivit vått och frusit. Jag har sett hur delar av väggen varit täckt av is.

Nu ligger det flisor av tegel på marken. Går det att laga dessa tegelväggar så att det blir fint igen?

Grus i dojan

Visserligen har både snö och is tinat bort från gatorna i Göteborg. Ändå är det inte lämpligt att ta på finare skor för det. Då kan man få grus i dojan. 

Det ligger tjocka lager av grov "sand" på trottoarerna. Här har strötts ut sand i flera omgångar över de livsfarliga isar vi haft.

Här kan man knappt se stenläggningen under "sanden", eller grus, som den hellre bör kallas.


Jag lufsar fortfarande på i mina grova vinterskor med traktorsula. De tycks tåla det här underlaget bäst. Det är ju kallt också. Vi har haft minst -10 grader ganska länge nu.

Jag hoppas på några dagar milt väder, så att "snödrivorna" krymper bort också.

Det finns åtskilliga sådana här drivor av packad snö under grus och annan smuts. De tronar på åtskilliga torg, gårdar och andra öppna platser.

Sagans land

Nu är det en dryg månad sedan kylan svepte ned över västkusten. Då låg det fortfarande ett tjockt lager färgsprakande löv på marken. Titta tillbaka på mitt inlägg den 8 november.
Strax efter fick vi snö, som till vår stora förvåning inte töat bort helt, utan har spätts på allt eftersom. Det brukar aldrig hända i Göteborg!

Som tur var hade jag med kameran på en lunchpromenad härom dagen.
Luften var kylig, men frisk och alla ljud dämpades av snön.

Snön hade fallit sakta under natten och lagt sig så fint över trädens grenar

 

...och buskar.

Svängigt

Nu har det verkligen skett en hastig omsvängning i vädret. Vi vaknade till flera minusgrader idag. Kylan bet ordentligt i nästipp och öron på väg till jobbet. Ögonen tåras och det rinner ohjälpligt, så att maskaran bildar rännilar nedför kinderna. Har jag tur, ser det ut som om jag målat mig som en clown. Då händer det att folk ler besynnerligt glatt emot mig på bussen. Men annars ser det bara sorgligt ut och då låtsas ingen se mig.

Efter lunchen passade jag på att ta en promenad i solskenet. Det blev en liten sväng i Allén för att se solstrålarna sila mellan träden. Märkligt nog var det nästan bara jag som drabbats av lust att gå där i det vackra vädret. Se bara hur folktomt det var.



Först tittar man åt ena hållet. Inte en kotte så långt ögat når.







Sedan vänder man blicken åt andra hållet. Ingen där heller.






















I kanalen ligger vattnet spegelblankt. Inga båtar, inga fåglar, ingenting.

Då måste man bara stanna och njuta av stillheten en stund.



Litet äventyr

Dagens lilla äventyr blev en tur till landet. Efter bussresan har jag en bra bit att gå genom skogen för att komma fram till stugan. Normalt brukar jag njuta av att se mig omkring, men idag var jag tvungen att se upp, egentligen titta ned på stigen hela tiden och vakta på varje steg. Stigen var helt täckt av ett tjockt lager löv och då ser man inte alla förrädiska, vatten- fyllda gropar och halkiga trädrötter eller stenar. Dessutom hade den gångna veckans oväder rivit ner en massa grenar och kvistar, som hindrade min framfart. Vad det kan vara för besynnerlig naturlag, som gör att alla grenar lägger sig tvärs över en stig i stället för längst med, förstår jag inte.

Väl framme vid stugan kunde jag se att den lilla älg, som började äta skotten på mitt körs-bärsträd, har övergått till äppelträdet. Det är vinteräpplen, så det har dröjt länge innan de blivit tillräckligt mogna. Längst upp i toppen fanns det ändå en hel del kvar till mig att plocka. En ny öppning i häcken har älgen trampat upp också.

Nu gällde det att städa undan det sista i trädgården. Jag tömde de stora lerkrukorna på jord och stuvade in så mycket som möjligt i min lilla redskapsbod. Där ryms inget mer nu, sedan jag lyfte in vattenslangar och trädgårdsmöbler. I stugan är det inte heller särskilt enkelt att ta sig fram. Där står alla Pelargoner i stora baljor på golvet. Nästa gång måste jag städa ur kylskåpet och tömma ledningarna på vatten. Köldknäpparna kommer allt tätare.

Trots kyla och regn var jag alldeles varm efter utflykten. Det är fantastiskt hur min s k allvädersdress skyddar bra i sånt här ruskväder. Väl hemma var det härligt att plocka upp alla godsaker ur ryggsäcken; äpplen, potatis, rovor, rödbetor, lök, pumpa, squash och en liten gurka. Det bästa jag kan göra nu, är väl att skriva en lista över alla fröer jag måste komma ihåg att köpa i god tid innan det blir vår och dags att så igen. 

Hösttrött

Nog är det för bedrövligt hur trött man kan vara. En tröst i eländet är att katten ser ut att vara lika trött. Hon bara sover och sover. Då är det säkert nåt naturligt.

Är det hösttrötthet vi drabbats av? Jag har också sovit mycket och jag har sovit som en stock nätterna igenom. Väckarklockan hör jag knappt, är närmast medvetslös när jag ska stiga upp.   

Visserligen jobbade jag mycket förra veckan, men allt gick i lås till slut, så jag känner mig inte utmattad av det. Igår gick jag igenom en stor bunt med arbetsuppgifter, som jag har gruvat mig för ett tag. Jag trodde att det var mycket mer och krångligare än det var. När jag hade sorterat allt och fått en överblick, kändes det genast bättre. Det var egentligen precis som det brukar. Ingenting är särskilt svårt, bara man har klart för sig vad det gäller och får tid att koncentrera sig på uppgiften.

Det måste vara hösttrötthet som har slagit till. Tröttheten slog till med full kraft för ett par dagar sedan. Det var samtidigt med att kylan kom farande ner över landet. Kyla är inte min grej helt enkelt. Inte mörker heller. Jag får kämpa mig igenom varje vinter. Måtte det bara inte bli en sån där lång och kall vinter som i fjol.