Myten om medellivslängd

Slå hål på myten om medellivslängd

"Medellivslängden är ett index som uppskattar den sannolika återstående livslängden utifrån de dödsrisker som uppmättes i alla åldrar ett visst år.

Det är alltså inte så att en kvinna som föddes år 1900 i genom-snitt levde tills hon var 54 år."

(Citat: http://www.scb.se/statistik/_publikationer/BE0701_2001I10_BR_BE51BR1102.pdf)


 Den normala livslängden
Definitionen på medellivslängd känns svår att förstå och därför är jag förvånad över att just det är ett allmänt accepterat mått, som används rutinmässigt. Jag vill hellre veta hur hög ålder man normalt kan förväntas uppnå. Redan tidigt på 1900-talet blev folk 78-79 år gamla. På 1950-talet var det normalt att bli 80-81 år. Nu är 86-88 år en normal livslängd. Måttet kallas "den normala livslängden" enligt SCB.

Att medellivslängden tidigare var låg berodde på hög barnadödlighet, usla hygieniska för-hållande och många olyckor. I takt med bättre sociala och ekonomiska förbättringar minskade dödligheten bland yngre och medelålders befolkning tiden 1900-1940. Bland personer över 65 år skedde inga större förändringar under den perioden.

Under 1940-1960 minskade dödligheten i alla åldrar, men mest för barn och yngre vuxna.
Perioden 1960-1980 minskade dödligheten för kvinnor på 45-99 år och bland män på 60-94 år. Däremot ökade dödligheten bland män på 35-59. Under perioden 1980-2000 har dödligheten minskat i alla åldrar för båda könen. Det är variationer i våra vanligaste folksjukdomar som har haft störst inverkan på såväl medellivslängden som den normala livslängden under de senaste decennierna.

Det är inte helt enkelt att förstå Statistiska Centralbyråns (SCB) statistik. Man måste läsa allt inom vald del, för att inte missa någon väsentlig uppgift, som är grundläggande för att förstå fortsatt text och detaljerade tabeller. Det är i alla fall väldigt lärorikt.
(http://www.scb.se/)

Omställning

Vilken omtumlande tid det har varit. Då tänker jag på allt det tragiska vi fått ta del av efter jordbävning, tsunami och kärnkraftshaveri i Japan. Det hjälper uppenbarligen inte hur kunnigt och väl förberett ett samhälle är. Naturkatastrofer går inte att skydda sig emot.

På det personliga planet har jag tvingats till insikt om att jag blivit gammal. Visserligen kan jag nog kalla mig ”äldre” ett tag till, men så tätt som födelsedagarna kommer numera, är det lika bra att se sanningen i vitögat. Både ungdomen och medelåldern har jag lagt bakom mig. Hur blir det i fortsättningen? Nog blev det lite att tänka på.

Förra helgen tackade ”Vinterstudion” för den här säsongen. Vad i all sin dar ska man nu hitta på innan det blir vår? Jag sparar minnesbilden av hur Ferry och Lindström stod som ledare bredvid varandra och skulle skjuta ner alla prickar. Tänk att få se dessa två skidskyttar överst på pallen! För mitt inre såg jag redan prisutdelningsceremonin. Den förhoppningen grusades kvickt.

Jag minns också dramatiken under

VM i Holmenkollen och tjafset om den här scenen.

Nog tycker jag att den som vinner, måste ursäktas för lite ovanliga uttryck för sin glädje. Jag har i alla fall haft mycket glädje av all skidsport som visats.

Nu skulle det bli vår här på västkusten. Visst har vi haft sol och visst har flera trottoarer sopats rena från grus. Men nog har det känns lite kallt och idag snöar det! Då hjälper det inte att vi haft vårdagjämning och ställt om klockan till sommartid. Mig lurar man inte.