Vilken omtumlande tid det har varit. Då tänker jag på allt det tragiska vi fått ta del av efter jordbävning, tsunami och kärnkraftshaveri i Japan. Det hjälper uppenbarligen inte hur kunnigt och väl förberett ett samhälle är. Naturkatastrofer går inte att skydda sig emot.
På det personliga planet har jag tvingats till insikt om att jag blivit gammal. Visserligen kan jag nog kalla mig ”äldre” ett tag till, men så tätt som födelsedagarna kommer numera, är det lika bra att se sanningen i vitögat. Både ungdomen och medelåldern har jag lagt bakom mig. Hur blir det i fortsättningen? Nog blev det lite att tänka på.
Förra helgen tackade ”Vinterstudion” för den här säsongen. Vad i all sin dar ska man nu hitta på innan det blir vår? Jag sparar minnesbilden av hur Ferry och Lindström stod som ledare bredvid varandra och skulle skjuta ner alla prickar. Tänk att få se dessa två skidskyttar överst på pallen! För mitt inre såg jag redan prisutdelningsceremonin. Den förhoppningen grusades kvickt.
Jag minns också dramatiken under
VM i Holmenkollen och tjafset om den här scenen.
Nog tycker jag att den som vinner, måste ursäktas för lite ovanliga uttryck för sin glädje. Jag har i alla fall haft mycket glädje av all skidsport som visats.
Nu skulle det bli vår här på västkusten. Visst har vi haft sol och visst har flera trottoarer sopats rena från grus. Men nog har det känns lite kallt och idag snöar det! Då hjälper det inte att vi haft vårdagjämning och ställt om klockan till sommartid. Mig lurar man inte.
