Kastanjer

Bildbyte
Nu ligger det inte längre snö på taken. Det var faktiskt ganska länge sedan, eftersom våren kom tidigt i mars. Visserligen fick vi ett svårt bakslag med kyla och blåst nu i april, men jag ska ändå byta ut bilden här upptill snart. Då borde den här passa bra.

Tyvärr har staden och bostadsrättföreningen i gott samarbete renoverat den öppna ytan vid gatan under vintern. Då tog de bort alla kastanjer utom en. Endast en ny planta är satt. 



Före



Efter














Kastanjerna var aldrig till hinder för trafiken och någon parkering förekom inte där heller.
Nu är extra kraftiga hinder placerade vid gatan, så att det absolut inte ska gå att köra in där.
Då kan man ju undra varför alla träd utom ett togs bort. Ingen har påstått att de var sjuka på något sätt. Jag kommer att sakna kastanjernas rika blomning senare i vår.

Sprickor i fasaden

När jag nyss skrivit om fasadrenovering, kan jag fortsätta på samma tema.

Det finns hus i centrum av stan som tagit skada av den stränga vintern. Här är ett gammalt hus från mitten av 1800-talet ungefär. Det är K-märkt så tillvida att inga ombyggnader får göras som påverkar fasaden. Hur förhåller det sig med annan påverkan?

Nu har teglet frusit sönder på flera ställen, särskilt i närheten av stuprör. Det ser riktigt illa ut.


Det verkar vara glipor i stuprören, för vatten har sprutat ut vid häftiga regn i stället för att rinna ner i avloppet. Teglet har nog skadats, när det blivit vått och frusit. Jag har sett hur delar av väggen varit täckt av is.

Nu ligger det flisor av tegel på marken. Går det att laga dessa tegelväggar så att det blir fint igen?

Omställning

Vilken omtumlande tid det har varit. Då tänker jag på allt det tragiska vi fått ta del av efter jordbävning, tsunami och kärnkraftshaveri i Japan. Det hjälper uppenbarligen inte hur kunnigt och väl förberett ett samhälle är. Naturkatastrofer går inte att skydda sig emot.

På det personliga planet har jag tvingats till insikt om att jag blivit gammal. Visserligen kan jag nog kalla mig ”äldre” ett tag till, men så tätt som födelsedagarna kommer numera, är det lika bra att se sanningen i vitögat. Både ungdomen och medelåldern har jag lagt bakom mig. Hur blir det i fortsättningen? Nog blev det lite att tänka på.

Förra helgen tackade ”Vinterstudion” för den här säsongen. Vad i all sin dar ska man nu hitta på innan det blir vår? Jag sparar minnesbilden av hur Ferry och Lindström stod som ledare bredvid varandra och skulle skjuta ner alla prickar. Tänk att få se dessa två skidskyttar överst på pallen! För mitt inre såg jag redan prisutdelningsceremonin. Den förhoppningen grusades kvickt.

Jag minns också dramatiken under

VM i Holmenkollen och tjafset om den här scenen.

Nog tycker jag att den som vinner, måste ursäktas för lite ovanliga uttryck för sin glädje. Jag har i alla fall haft mycket glädje av all skidsport som visats.

Nu skulle det bli vår här på västkusten. Visst har vi haft sol och visst har flera trottoarer sopats rena från grus. Men nog har det känns lite kallt och idag snöar det! Då hjälper det inte att vi haft vårdagjämning och ställt om klockan till sommartid. Mig lurar man inte.

Klass 1 varning

Vad är en ”klass-ett-varning” egentligen (och hur ska det skrivas)?

Enligt väderledsrapporten i går kväll skulle vi få snö och storm över västkusten. Det snöade faktiskt under natten så pass att det täckte marken i morse. Men det smälte snabbt undan eftersom det var plusgrader och blev väldigt slaskigt överallt i stället.

Lite blåst märktes också vid lunchtid men definitivt ingen storm. Det var så pass att man blev våt över hela kroppen av den fortsatta nederbörden, regnblandad snö. Då träffas man i sidled av de plaskvåta snöflingorna. Skydd i form av ett paraply skulle inte ha gjort någon nytta alls.

Nog var det bra mycket trevligare före jul och en bit in i januari månad då vi hade flera minusgrader. Snön låg torr och fin över stan. Så länge det är vinter föredrar jag sånt väder.



Så här såg det ut tidigt i december månad



Det är då en väldig tur att jag har några skapliga foton kvar att njuta av från den perioden.

Svisch

Svisch, sa det, så var både jul- och nyårshelgerna över. Ändå hade jag tagit semester under mellandagarna. Väldigt vackert vinterväder och massor av snö hade vi mest hela tiden. Det knarrade så härligt under fötterna i kylan.
  









Det var mycket fyrverkerier på nyårsafton, kanske mer än nån gång tidigare - och det vill inte säga lite det.

En förklaring till svischet var kanske att jag hade ordnat en ovanligt engagerande julklapp åt mig själv. Ja, jag brukar köpa nån ny sak till jul. Det ska vara nåt som jag inte precis behöver, men har önskat mig ett bra tag. På det sättet blev det av att skaffa digitalkamera för några år sedan, bara för att ta ett exempel.
 

Denna gång hade jag beställt en prenumeration på SVAR hos Riksarkivet för att komma vidare i den släktforskning som jag började med för ett år sedan. Abonnemanget öppnades snabbt och jag fick åtkomst till gamla kyrkböcker av olika slag och mycket annat.



Så här kladdigt och besvärligt kan det vara ibland

 Därför har jag suttit med näsan intill bild-skärmen på kvällar och nätter för att se de lustiga krumelurer som ger namn och släktband åt mina förfäder, för att inte tala om mödrar. De födde barn stup i ett och fick bara behålla några få under svåra tider. Det var nog långt till doktorn och inte hade de så bra mediciner som nu.

Man leds genom olika landskap och vår historiska utveckling. Avbrotten blir många för att ta reda på vad t ex en carduansmakare gör eller vilka järnbruk som fanns i Bergslagen. Jag har bläddrat i kartor för att finna förbindelselänkar som t ex vattendrag eller gamla färdvägar mellan olika platser i hopp om att komma på vilken by en viss person flyttat till. Det finns många orter med precis samma namn, så det gäller att söka sig till rätt kommun och för-samling.

Det är roligt att leka detektiv.    

  

Go’ fortsättning!



Snötäcke

Lite snö på marken behövs för att jag ska tycka att det är vinter på riktigt. Sent på fredag kväll föll flingorna och täckte in gårdsplanen. Snön kom så strategiskt riktigt med tanke på att det första programmet för säsongen med Vinterstudion sändes på lördag. Då fick jag mysa i soffan och se sändningarna från Gällivare, de första riktiga tävlingarna i längdskidåkning. 

Vinterstudion var fylld med våra främsta experter på längdskidåkning med Pops i spetsen. Man får veta allt väsentligt om hur skidåkarna mår, hur träningen har gått och vilka resultat man kan hoppas på under de kommande tävlingarna. Vad Per Elofsson tillför, har jag än inte förstått, men det kanske behövs en kändis i soffan. Min favorit i gänget är Anders Blomqvist. Han har så mycket skratt i rösten att jag blir glad av att höra hans kommentarer. Dessutom tycks han se detaljer i varje stavtag som ingen annan. Han och Jacob Hård är suveräna ihop.

  

Sedan dess har jag hört mycket om snökaos och trafik- problem, men det gäller kanske inte västkusten.
Naturligtvis har jag inte märkt ett dyft av allt detta. Det har snöat ytterst lite här, men ändå vräks det ut salt på gatorna så att det blir såphalt och vått om fötterna. 
Cyklisterna är jätte-duktiga som klarar av det föret.


Annars har det blivit riktigt vackert nu med snö på de i övrigt kala träden och andra ställen där vägverk och gatukontor inte kommit åt att sabotera underlaget. Det är förvånansvärt att man inte kan skicka ut personal nattetid för att ploga vägar eller rensa järnvägsräls och spårvagnsspår innan morgontrafiken drar igång. Att det faller snö stämmer helt överens med meteorologernas prognoser och lite mer lär det ska bli under veckan. Jag hoppas att vi får några minusgrader och det hinner bli en och annan snödriva.