Frost

Nu räcker det! Vi har haft kallt länge nog nu. Termometern visar -13 grader och det är på tok för kallt. Visserligen är det mycket kallare på en massa andra ställen, men det hjälper inte. Jag fryser in i märgen.

Nu diskuterar vi om luften är fuktigare här eller om det är blåsten som förstärker känslan av kyla.

Hur det än förhåller sig med det, tar jag inte av vantarna och mixtrar med kameran nu. Det ser likadant ut i omgivningarna som det gjorde i fjol, fastän det inte kändes lika kallt då. Det här fotot tog jag förra vintern.


Solen lyser om dagarna, så inne i värmen gläds vi åt ljuset. Det har inte varit alltför vanligt med molnfri himmel över Göteborg tidigare i vinter. I morgon är det lördag och då vill jag bara kura i soffan och titta på skidtävlingar av olika slag. Hoppas det blir spännande längd-skidåkning och skidskytte.

Vårbruk

Nu finns det hur mycket som helst att göra i koloniträdgården. Som tur var, fick vi soligt
och fint väder den här helgen också. Jag röjde bort mer ris ur rabatterna och klippte ett par häckar. Särskilt häcken ut mot vägen behövde ansas från alla grenar som vuxit rakt ut åt sidorna. Jag hann också med den extra trevliga uppgiften - att plantera något lite.

Penséerna är inköpta och planterade i kruka vid trappan.
Det är min signal till alla att jag
har börjat åka ut till stugan.

Visserligen har det blivit modernt med små penséer i år, men jag lyckades hitta den gamla vanliga, stora modellen i färgerna gult och någonting mörkt.

Förhoppningsvis ska de bli så här fina när de slår ut.




Jag piffade till rabatten vid stugans södra sida också. Den väggen har fått ny panel, som jag målade förra sommaren. De låga blommorna klarade sig bra trots byggställningar och stegar, men av den gamla Clematisen har inte synts ett spår. Nu var det dags att plantera en ny.

Jag hittade en fin Clematis Madame le Coultré på Hornbach.

Den ska kunna bli tre, fyra meter hög och blomningen ska pågå under tre månader enligt etiketten.

Blommorna ska bli stora och vita med lite gult fluff i mitten. Det är precis min dröm.

Med en stor portion tur kanske den blir nästan lika vacker som på det här fotot, åtminstone om några år.  




Det verkar kanske som om jag arbetat mycket hela helgen, men jag satt minsann helt stilla i solstolen och bara njöt långa stunder. Man måste ju få njuta av arbetsinsatsen och se hur fint det blir allt eftersom. 
  

Lurad och besviken

Visst är allting för sent den här våren?

Enligt mig så borde det finnas små blommor här och där. Någon enstaka liten krokus eller scilla åtminstone. Men jag har då inte sett en enda hittills. Ungefär så här har det sett ut vid den här tiden förr om åren.

Dessutom skulle vi få sol den här helgen. Av det löftet blev inget. I stället regnar det.

Solen borde ha lyst, så att man blivit rent bländad av att titta på vita krokusar.

Jag ser varken sol eller krokusar någonstans. Jag känner mig verkligen lurad. 

 

Omställning

Vilken omtumlande tid det har varit. Då tänker jag på allt det tragiska vi fått ta del av efter jordbävning, tsunami och kärnkraftshaveri i Japan. Det hjälper uppenbarligen inte hur kunnigt och väl förberett ett samhälle är. Naturkatastrofer går inte att skydda sig emot.

På det personliga planet har jag tvingats till insikt om att jag blivit gammal. Visserligen kan jag nog kalla mig ”äldre” ett tag till, men så tätt som födelsedagarna kommer numera, är det lika bra att se sanningen i vitögat. Både ungdomen och medelåldern har jag lagt bakom mig. Hur blir det i fortsättningen? Nog blev det lite att tänka på.

Förra helgen tackade ”Vinterstudion” för den här säsongen. Vad i all sin dar ska man nu hitta på innan det blir vår? Jag sparar minnesbilden av hur Ferry och Lindström stod som ledare bredvid varandra och skulle skjuta ner alla prickar. Tänk att få se dessa två skidskyttar överst på pallen! För mitt inre såg jag redan prisutdelningsceremonin. Den förhoppningen grusades kvickt.

Jag minns också dramatiken under

VM i Holmenkollen och tjafset om den här scenen.

Nog tycker jag att den som vinner, måste ursäktas för lite ovanliga uttryck för sin glädje. Jag har i alla fall haft mycket glädje av all skidsport som visats.

Nu skulle det bli vår här på västkusten. Visst har vi haft sol och visst har flera trottoarer sopats rena från grus. Men nog har det känns lite kallt och idag snöar det! Då hjälper det inte att vi haft vårdagjämning och ställt om klockan till sommartid. Mig lurar man inte.

Svängigt

Nu har det verkligen skett en hastig omsvängning i vädret. Vi vaknade till flera minusgrader idag. Kylan bet ordentligt i nästipp och öron på väg till jobbet. Ögonen tåras och det rinner ohjälpligt, så att maskaran bildar rännilar nedför kinderna. Har jag tur, ser det ut som om jag målat mig som en clown. Då händer det att folk ler besynnerligt glatt emot mig på bussen. Men annars ser det bara sorgligt ut och då låtsas ingen se mig.

Efter lunchen passade jag på att ta en promenad i solskenet. Det blev en liten sväng i Allén för att se solstrålarna sila mellan träden. Märkligt nog var det nästan bara jag som drabbats av lust att gå där i det vackra vädret. Se bara hur folktomt det var.



Först tittar man åt ena hållet. Inte en kotte så långt ögat når.







Sedan vänder man blicken åt andra hållet. Ingen där heller.






















I kanalen ligger vattnet spegelblankt. Inga båtar, inga fåglar, ingenting.

Då måste man bara stanna och njuta av stillheten en stund.