Bredband

I mitt bostadsområde har vi fått ledningar dragna genom alla lägenheter i ett öppet bred-bandsnät. Där ska man kunna koppla in TV, dator och telefon. Jag har väntat länge för att höra om det fungerar bra och vilka fördelar det kan vara. Det har varit ganska tyst.

Flera leverantörer har skickat reklamblad och försökt locka mig att gå över till deras tjänster i detta nät. Tyvärr förstår jag inte varför man bör koppla upp sig på internet via ett vägguttag i stället för via modem. Inte behöver jag fler TV-kanaler än jag redan har heller. Ändå har jag sagt upp min gamla leverantör av telefon och bredband nu. Det beror bara på att jag hoppas att bredband och telefon ska bli lite billigare.

Det kom ett paket med små kablar och en dosa med många små uttag. En grov skiss över hur allt skulle kopplas ihop var vad jag fick. Den var inte till någon nytta alls.

Jag antog att man troligen borde ta bort allt på datorn som hade med det gamla bred-bandet att göra och kryssa för några rutor om IP-adress m m. Sedan tog jag bort modemet och alla kablar som hörde till.

Slutligen petade jag ihop alla lösa delar och pluggade in den stora nätverkskabeln i bredbandsuttaget och elkablarna i eldosan.

Sedan gällde det bara att starta - men hur?
Det tog en stund att gissa, men blev rätt till slut. Allt fungerar! Men det känns som rena rama turen. Nog hade det varit bra med en instruktion om hur man ska göra.

Värst var att dra ut alla möbler för att ta bort gamla kablar och dra nya. Det blev plötsligt nödvändigt att städa. Man måste ju passa på att torka bort damm i skrymslen och vrår, när det går att komma åt ordentligt.

Nu återstår att bli av med alla gamla dosor och kablar. Det där med sopor och återvinning har blivit så svårt. Jag vet inte var man får slänga sånt skrot.

Uppföljning

Det kom ett foto ...      

Norman Hill, Pelican Rapids Otter tail County, Minnesota, 1949

... och ett till

Norman Hill, view south





En vänlig dam i USA har skickat foton av några släktingar där och berättat lite om hur det var när hon växte upp. Inte var det några stora skillnader egentligen. Det var mycket snö och kallt vissa vintrar. Under en tid åkte barnen skidor till skolan. Det har ju jag också gjort.

Jag har bara haft kontakt med några få släktingar till dem som utvandrade för drygt hundra år sedan. De har berättat att intresset för Sverige är stort bland ättlingarna där. Därför tror jag att det slinker in en och annan läsare av min blogg just därifrån. Antal besök från utlandet toppas av USA. Besöksstatistiken ser ut så här nu:

USA, 128

Ryssland, 37

Storbritannien, 36

Norge, 36

Tyskland, 24

Finland, 18

Singapore, 18

Danmark, 9

 

Under hösten fick vi följa det lilla gänget i TV-programmet ”Allt för Sverige”, som tävlade om att få träffa sin släkt här. Så urbota dumt att tävla om en sån sak! Nog borde alla få träffa sin släkt, när de ändå var här. Annars var det trevligt att följa deras resa och höra vilka intryck de fick av olika platser och företeelser som de kom i kontakt med.

Visst vore det intressant att resa runt och se några av de platser där

förfäderna bott och följa vägar som de kan ha färdats?

Tjejer kan

Idag blev jag förvånad. Det var en del påståenden under dagens stafettlopp som jag hade svårt att förstå. Ord som "tveksam, nervös, osäkert kort, fel stil, inte orka" användes om vårt lag. Kommentatorerna verkade inte alls tro att våra tjejer skulle klara en medalj.
 

(Foto: msn Sport)

Varför skulle inte Ida våga, hon som drog hem en guldmedalj igår? Anna Haag är ju säker-heten själv och ger sig inte i första taget. Minns att Brita Norgren blåste förbi Björgen i en uppförsbacke för några år sedan. Jag ser inget fel på en sån stil. Kalla brukar orka tävla flera dagar i sträck.  



(Foto: Christof Koepsel, Sportexpressen)



  Det blev ett härligt

 lopp och silvermedaljer!

Tjejerna har åter igen 

visat vad de kan.

Här visar de upp sig

för fotograferna också.

Ställa tillbaka

Hur var det nu man skulle göra? Ställa tillbaka saker och ting - även tiden. Det bör betyda att man vrider visarna bakåt en timme. Ja, jag är en person som vill se hur långt lidet det är på dagen och då behövs visare på urverket. Digitala klockor visar bara siffror, blinkar och har sig. De ger ingen tydlig indikation på om det är lunchdags, bråttom att hinna med bussen eller tid att gå och lägga sig.

Nu bör alltså tiden bli normal. Det vore fint om det medför att jag vaknar i tid på morgnarna, åtminstone ett tag framöver, fastän inga solstrålar kommer att leta sig in mellan persienner-na förrän till våren. Min katt skulle kunna göra en insats, men hon är alldeles för hänsynsfull och gör inga ansatser att väcka mig. Ändå vet jag att hon håller ett vakande öga på mig, för det händer att jag ser henne ligga på någon höjd (byrån exempelvis) och vänta på att jag ska vakna. Hon är ju angelägen om att få frukost.

Hon är ett pålitligt sällskap min katt. På kvällarna är hon med vid PCn, skymmer bildskärmen med sin yviga svans och genar över tangent-bordet för att ligga i knät och gosa. Blir det för långtråkigt, tar hon en tupplur på skrivbordskanten. Då jag insuper lite spänning och äventyr med någon kriminalserie på TV, vilar hon sig på soffans ryggstöd. Hon ska alltid ha bästa utsikten.

TV Nöje

På fredagar rasslar det loss i burken. Då ska vi underhållas. Eftersom jag gillar musik, gäller det att passa på då. Det är riktigt trixigt att zappa mellan kanalerna för att sno åt sig så mycket som möjligt av alla godbitar. Doobidoo har man ju sett förr, men någon trevlig typ, som jag gillar lite extra, kan råka vara med. Hur Stefan Holm och Pernilla Wiberg tog sig ut i det sammanhanget hade jag gärna velat se förra fredagen.

Det blev inte av, för då tittade jag på Idol i fyran. Just den här säsongen hade jag bestämt mig för att ge det en chans. Det är riktigt kul med alla duktiga deltagare den här gången och mina favoriter är fortfarande kvar allesammans. Betänk sedan att det var Beatles-tema förra fredagen. The Beatles var mina första, stora idoler och jag uppskattar deras musik lika mycket - om inte mer - nu för tiden. Den musiken är odödlig för mig.

Vid nio-tiden blev det problem. Det var intressanta gäster hos Skavlan i ettan. Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström har jag följt och beundrat under hela deras respektive karriärer. De var riktiga trubadurer, så vad deras barn Jack och CajsaStina hade att berätta, ville jag absolut ta del av. Jag borde kunnat ägna det programmet min fulla uppmärksamhet när Idol tog slut halv tio. Det var bara det, att då började Trädgårdsfredag på tvåan. Har man kolonilott, är det rena rama sveket att inte följa den serien i år. Nåja, det fick skjutas på (och satsa på reprisen i stället), för då kom den där charmiga norrmannen som spelar huvudrollen i filmen om Cornelis. Vilken kille! Hans-Erik Dyvik Husby heter han. Den filmen bör man allt se.

På lördagskvällar brukar TV inte bjuda på någon underhållning alls. Dansbandskampen fixar jag bara inte. Minst sagt förvånad blev jag, när fyran startade ett nytt grepp med program-met Så mycket bättre. Några ganska olika artister hade fått i uppgift att tolka och framföra musik av Lasse Berghagen. Det var riktigt njutbart och Lasse själv grät sig igenom de fina tolkningarna. Det ska verkligen bli intressant att höra vad de kan hitta på med Thomas di Levas låtar i morgon.  

TV-aktuellt

Hemma hos mig står TVn på ganska mycket. Det gäller framför allt att inte missa nyhets- programmen. Nya terrordåd, översvämningar och gruvras måste man hålla sig á-jour med och skänka en slant till någon känd välgörenhetsorganisation, som sedan försnillar pengarna. Riktigt upprörda förväntas vi bli av fiffel, mutmisstankar och slarv med kontokort, särskilt när det är politiker som flyger hit och dit på andras bekostnad, parkerar fel eller anlitar "piga" för städning i hemmet. Vem blir förvånad numera?

Lite om IT-hackarnas intrång i våra datorer får man också hålla sig up-to-date med. För att få fart på kapning av lösenord och konton, redogörs noggrannt för vilka program som används, var de kan hämtas och hur man genomför intrånget. Då måste det väl bli en skaplig ökning av kapningarna, så att journalisterna får mer att rapportera i ämnet? Det är ungefär som på den "gamla goda tiden" då man visade hur hembränning gick till och la ut hela receptet i rutan. Då ökade försäljning av jäst och socker och redig fylla kunde rapporteras från folk- parkerna. Nu är det namn på senaste innedrogerna vi får lära och var de kan köpas.

Sedan kan det ju dyka upp en film eller åtminstone ett naturprogram. Det är inte ofta, så man kan slå över till Kunskapskanalen och få se något om vår historia eller reportage från en arkeologisk utgrävning. Olika inslag om vad forskare hittat eller kommit underfund med, är ofta väldigt intressant. Besynnerligt att de programmen inte får plats i våra stora kanaler. Någon trycksvärta till Kunskapskanalens programtablå kostar man inte på i den tidning jag läser.

Just nu ska jag inte säga så mycket om alla de program som faktiskt får gott om utrymme på bästa sändningstid. Det är många likartade programidéer som vänts och vridits i det oändliga under årens lopp. Det går an att "skämma ut" någon också för att fylla ut tiden, t ex genom att visa fem minuter klipp på hur programledarna gjorde bort sig, sa fel eller fick ett skratt- anfall. Det är kanske roligt, men för vem?