Ut till landet

Det blåser. Ganska mycket också. Det tycker jag är bra, för då torkar det upp på landet.
Jag vill ju inte halka omkring i lera eller sjunka ner i gräsmattan som om den vore en myr. 

Vägen ut gick riktigt bra. De kala pinnarna till träd i skogen skyddade hyggligt mot blåsten.

                                                             


Visst är det lite kul med stengärdsgårdar mitt i skogen?

De slingrar sig fram nästan överallt. 

Nu syns de särskilt bra mellan kala buskar och träd.

När jag reflekterar över det, skenar fantasin iväg till forna tider som jag inte vet någonting om egentligen. Vilka var det som bodde här en gång för länge sedan?
Varför samlade de ihop stenar och la upp dem på detta sätt?
Var det något som skulle skyddas, hägnas in eller markera gränser?
Ingen verkar veta.

Dags att lyfta blicken och se solen lysa över klipporna.       

Det är vackert.

Skymning

Man kan gå ut av många olika anledningar. Idag gick jag en sväng i mitt bostadsområde bara för att se verkningarna av den senaste tidens regn och blåst. Det såg verkligen visset ut och låg drivor av löv överallt. Man kunde lätt halka och slå sig illa i någon trappa eller backe.

Det slutade med att jag lämnade bostadshusen bakom mig och gick upp till Masthuggskyrkan. Där uppe på berget hade blåsten sopat rent över klipporna och träden var helt kala. Att ta fram kameran och fota då sedan solen gått ned kändes lite dumt, men jag knäppte några kort ändå. Det visade sig bli flera tjusiga siluetter mot kvällshimlen. 



De kala träden såg ganska vackra ut i det lilla ljus som var kvar

I huvudsak var det nog stadens ljus man såg i riktning mot norr

 

Västerut syntes de sista resterna av dagsljuset över Hisingen