Mellan skurarna

Oj vad tiden ilar!

Det blev bråttom med både det ena och det andra innan semestern tog slut.

Med hjälp av dunderlim lyckades jag laga min slipmaskin. Att den fungerar är en förutsättning för att jag någonsin ska slipa någonting alls. Som genom ett under höll regnet upp så att jag hann skrapa, slipa och måla om brädfodringen kring dörren på min bod.  

Se så fin den blev igen.

Kanske jag borde lacka om dörren också. Det återstår att se om vi kan få uppehåll några dagar när jag råkar vara ledig. Jag har mina tvivel.

Hur klarar man klädtvätt när det regnar jämt? Man chansar. Just den dag jag bokat tvätt-stugan höll det upp precis så att jag hann tvätta, hänga och ta kafferast. Sedan var det bara att slita ner all tvätt och hänga den inomhus över stolsryggar, gardinstänger och vet inte allt. 

Efter en stund blev det uppehåll och då hängde jag ut allt igen. Det gällde att vara på hugget för att få tvätten torr den dagen.

Men visst är det charmigt med livet på landet och tvätt hängande på linor kors och tvärs över tomten.

Ut till landet

Det blåser. Ganska mycket också. Det tycker jag är bra, för då torkar det upp på landet.
Jag vill ju inte halka omkring i lera eller sjunka ner i gräsmattan som om den vore en myr. 

Vägen ut gick riktigt bra. De kala pinnarna till träd i skogen skyddade hyggligt mot blåsten.

                                                             


Visst är det lite kul med stengärdsgårdar mitt i skogen?

De slingrar sig fram nästan överallt. 

Nu syns de särskilt bra mellan kala buskar och träd.

När jag reflekterar över det, skenar fantasin iväg till forna tider som jag inte vet någonting om egentligen. Vilka var det som bodde här en gång för länge sedan?
Varför samlade de ihop stenar och la upp dem på detta sätt?
Var det något som skulle skyddas, hägnas in eller markera gränser?
Ingen verkar veta.

Dags att lyfta blicken och se solen lysa över klipporna.       

Det är vackert.

Litet äventyr

Dagens lilla äventyr blev en tur till landet. Efter bussresan har jag en bra bit att gå genom skogen för att komma fram till stugan. Normalt brukar jag njuta av att se mig omkring, men idag var jag tvungen att se upp, egentligen titta ned på stigen hela tiden och vakta på varje steg. Stigen var helt täckt av ett tjockt lager löv och då ser man inte alla förrädiska, vatten- fyllda gropar och halkiga trädrötter eller stenar. Dessutom hade den gångna veckans oväder rivit ner en massa grenar och kvistar, som hindrade min framfart. Vad det kan vara för besynnerlig naturlag, som gör att alla grenar lägger sig tvärs över en stig i stället för längst med, förstår jag inte.

Väl framme vid stugan kunde jag se att den lilla älg, som började äta skotten på mitt körs-bärsträd, har övergått till äppelträdet. Det är vinteräpplen, så det har dröjt länge innan de blivit tillräckligt mogna. Längst upp i toppen fanns det ändå en hel del kvar till mig att plocka. En ny öppning i häcken har älgen trampat upp också.

Nu gällde det att städa undan det sista i trädgården. Jag tömde de stora lerkrukorna på jord och stuvade in så mycket som möjligt i min lilla redskapsbod. Där ryms inget mer nu, sedan jag lyfte in vattenslangar och trädgårdsmöbler. I stugan är det inte heller särskilt enkelt att ta sig fram. Där står alla Pelargoner i stora baljor på golvet. Nästa gång måste jag städa ur kylskåpet och tömma ledningarna på vatten. Köldknäpparna kommer allt tätare.

Trots kyla och regn var jag alldeles varm efter utflykten. Det är fantastiskt hur min s k allvädersdress skyddar bra i sånt här ruskväder. Väl hemma var det härligt att plocka upp alla godsaker ur ryggsäcken; äpplen, potatis, rovor, rödbetor, lök, pumpa, squash och en liten gurka. Det bästa jag kan göra nu, är väl att skriva en lista över alla fröer jag måste komma ihåg att köpa i god tid innan det blir vår och dags att så igen.