Fjärilar

En dag i juli innehöll tidningens bilaga en plansch med tecknade fjärilar. Nog tyckte jag mig känna igen en och annan, men hade väl egentligen aldrig sett närmare efter hur olika fjärilar ser ut. Min granne är mera observant och välutrustad. Hon fann snabbt sin bok med foton på fjärilar och den fick jag låna. Himmel så vackra en del verkar vara!

Från den dagen har vi sett många fjärilar, som vi nog inte hade sett tidigare – åtminstone inte så ofta och så rikligt. Detta måste förevigas på bild, för vem vet om det kanske var alldeles speciellt rik förekomst här av dessa arter just den här sommaren.

Se så fina foton min granne tagit med sin kamera:



Påfågelsöga



Stor pärlemorfjäril



Amiral



Själv lyckades jag mindre bra. Det skyller jag på att jag har en billig kamera, ej avsedd för närbilds-studier, vilket framgår tydligt av den här bilden.

Det är inte lätt att fånga en fjäril på bild med vingarna i utfällt läge heller. Passande miljö har också betydelse.

Det kunde bli ganska trevliga foton ändå.

Det här är inte en fågel, utan fjärilen Amiral högt uppe i ett plommonträd.

 

Storvilt på tomten

Inte skulle det ha hjälpt att ha kameran i ett snöre hängande kring halsen - inte ens att ha den i handen tror jag. Händelsen var så oväntad att jag satt alldeles perplex. Men nog skulle jag ha velat fånga detta storvilt på bild.

Jag satt djupt försjunken i en tjock roman av Maeve Binchy, när det hördes ett tungt klampade, som av en häst. Djuret närmade sig förvånansvärt snabbt och plötsligt kom det precis bakom buskaget där jag satt. Fram kom en älg stormande runt husknuten. Den girade smidigt förbi hus, buskar, träd och blomrabatter och sprang bort över ängen.

Då först kom jag på fötter och sprang i den riktning älgen kommit ifrån. Som tur var fick jag se tre kvinnor stå en bit längre bort och skratta. Hade de sett älgen? Javisst, det var därför de skrattade. Det hade sett så lustigt ut. Mitt utsatta läge tycktes de inte inse. Jag satt precis intill de buskar som älgen lyckades runda, förklarade jag. Jag kunde ha blivit ihjäl-trampad! De fattade fortfarande inte. Jag gav upp. Men jag hade i alla fall tre vittnen på att en älg sprungit in på min tomt.





Först måste älgen ha hoppat över den höga häcken mot vägen, för att komma in på den här smala passagen mellan min stuga och häcken mot grannen. Se så smalt det är mellan buskaget och husknuten.

Inte kan det ha varit lätt för älgen att gira runt äppelträdet och samtigt huka under grenarna. Sedan rundade den min blomrabatt och sprang ut över ängen och bort efter vägen.

Det blev tydliga avtryck i gräsmattan, så man kan se precis var älgen sprungit. I övrigt finns inga skador, inte minsta lilla kvist eller blomma har brutits. Tänk att ett så stort djur kan vara så smidigt!

Där bakom buskarna satt jag.

Det är en trivsam plats med fin utsikt mot dammen med alla blommor framför och bakom. Varje dag slår två eller tre näckrosor ut också.