Kärt återseende

Våren har verkligen låtit vänta på sig i år, trots all sol. Det har varit kallt i vinden på dagarna och minusgrader på nätterna.

Man måste nästan använda förstoringsglas för att se någon blomknopp.

Idag har jag i alla fall sett en utslagen krokus, så det börjar arta sig. 

Sedan vilade jag skönt i solstolen för första gången denna säsong.

Allra roligast var att se spår efter min gamla kompis älgen.

Det gläder mig att några älgar lyckas hålla sig undan från jägarna.

Den här älgen har väl njutit av mina äpplen under hösten och känner vägen.

Nu har jag inget att bjuda på, så jag hoppas få vara ostörd den närmaste tiden.

Jag ska kratta gräsmattan och rensa i rabatterna så att växterna får sol och ljus. Lite gödsel här och där ska väl också sätta fart på perennerna så småningom.

Hur gick det med älgen?

I fjol hade jag besök på min tomt i kolonin av en älg. Jag såg den stå och äta skott av mitt körsbärsträd tidigt en morgon. Det råkade vara den sista helgen jag sov över i stugan. Älgen kom tillbaka senare och åt flitigt av mina äpplen också. Det märktes tydligt av alla spår i gräsmattan att den hade tjuvat av min frukt.

Senare fick jag höra berättas hur en älgko med två kalvar promenerat över min tomt sent på hösten. Det var min närmaste granne som såg dem genom sitt köksfönster.

I somras hade vi nästan närkontakt älgen och jag, då den sprang över min tomt. Nu sågs vi igen för en vecka sedan. Då satt jag på trappan och vilade lite efter arbete i grönsakslandet. Jag reste på mig och blickade plötsligt rakt in i ögonen på en älg. Den var precis på väg in till mig, men tvärvände och sprang bort.

Här kommer bildbevis, för jag gick in och hämtade kameran.

Älgen hade stannat till en bit bort, så jag lyckades få en bild. Men det blev bara en enda. Hon hörde mina tassande steg och sprang upp på kullen. 

Vi sågs flera gånger igen, då jag tog en promenad runt kullen. Älgen gömde sig bakom träd och buskar, så några fler foton lyckades jag inte ta.

  

En granne längre bort i området har också haft besök och lyckats fotografera ett par älgar.

Det här är en av hennes bilder.

Några grannar och jag har jämfört våra erfarenheter och kommit fram till att årets älg är en ung ko. Hon verkar hålla till i den skog som ligger på vår sida av koloniområdet, eftersom hon hommer från det hållet varje gång.

Måtte hon bara inte äta upp resten av mitt körsbärsträd.

Storvilt på tomten

Inte skulle det ha hjälpt att ha kameran i ett snöre hängande kring halsen - inte ens att ha den i handen tror jag. Händelsen var så oväntad att jag satt alldeles perplex. Men nog skulle jag ha velat fånga detta storvilt på bild.

Jag satt djupt försjunken i en tjock roman av Maeve Binchy, när det hördes ett tungt klampade, som av en häst. Djuret närmade sig förvånansvärt snabbt och plötsligt kom det precis bakom buskaget där jag satt. Fram kom en älg stormande runt husknuten. Den girade smidigt förbi hus, buskar, träd och blomrabatter och sprang bort över ängen.

Då först kom jag på fötter och sprang i den riktning älgen kommit ifrån. Som tur var fick jag se tre kvinnor stå en bit längre bort och skratta. Hade de sett älgen? Javisst, det var därför de skrattade. Det hade sett så lustigt ut. Mitt utsatta läge tycktes de inte inse. Jag satt precis intill de buskar som älgen lyckades runda, förklarade jag. Jag kunde ha blivit ihjäl-trampad! De fattade fortfarande inte. Jag gav upp. Men jag hade i alla fall tre vittnen på att en älg sprungit in på min tomt.





Först måste älgen ha hoppat över den höga häcken mot vägen, för att komma in på den här smala passagen mellan min stuga och häcken mot grannen. Se så smalt det är mellan buskaget och husknuten.

Inte kan det ha varit lätt för älgen att gira runt äppelträdet och samtigt huka under grenarna. Sedan rundade den min blomrabatt och sprang ut över ängen och bort efter vägen.

Det blev tydliga avtryck i gräsmattan, så man kan se precis var älgen sprungit. I övrigt finns inga skador, inte minsta lilla kvist eller blomma har brutits. Tänk att ett så stort djur kan vara så smidigt!

Där bakom buskarna satt jag.

Det är en trivsam plats med fin utsikt mot dammen med alla blommor framför och bakom. Varje dag slår två eller tre näckrosor ut också.