Suck och klagan

Vilken arbetsam höst det har varit. Därför gjorde jag nog klokt i att ta en paus från bloggen. Man kan ju inte engagera sig fullt ut i allt.

På jobbet började en hel hop nyanställda i stort sett samtidigt. Det tog på. Strax därefter fick jag en präktig höstförkylning. Det förskonades jag ifrån i fjol, så det var väl dags igen. Märk-värdigt vad det tog tid att återfå krafterna. Jag var trött länge. Det är först nu det känns som om jag orkar med som vanligt. Inför spurten fram till jul, kan det förstås behövas.

Kattstackarn hade en släng av kräksjuka tidigare i höst. Att hon hostar upp hårbollar ibland, är jag van vid, men det här var nåt annat. Det var så synd om grynet då och hon tyckte att det var sååå pinsamt. Jag måste rycka ut direkt och torka bort det där otrevliga noga, innan hon kom till ro igen. Hoppas att hon får vara frisk i fortsättningen.

Ute har vi haft skitväder rent ut sagt. Som det har regnat! Vi haft hårda vindar om och om igen och lite orkanbyar därtill. Man får trösta sig med att vi sluppit kyla. Då blev det ingen snö däremot, så det är mörkt nästan jämt.

Försöker jag lysa upp någonting i omgivningen med en kamerablixt, så vad får man då se?

Annars har jag nog kommit en bit på väg med viss uppröjning. Jag tog tag i det här med abonnemang och kundförhållande till alla möjliga leverantörer. Nu är nog det mesta uppsagt och jag slipper en massa erbjudanden, som jag är måttligt intresserad av. Dessutom har jag sagt upp mitt dyra internetabonnemang och ska byta till ett av de alternativ som erbjuds via bostadsbolaget. Det ska bli spännande, dels att se om det klaffar med omkoppling av dator, telefon och allt, dels om det blir lite bättre fart på kommunikationen.

Visst ska ett och annat kunna bli bättre framöver. Novemberkaktusen slog ut när den skulle och jul-stjärnan är på plats. Några dagars ledighet kring jul och nyår brukar göra gott.

Sedan kan man tillåta sig att se fram emot en ny vår.

Litet äventyr

Dagens lilla äventyr blev en tur till landet. Efter bussresan har jag en bra bit att gå genom skogen för att komma fram till stugan. Normalt brukar jag njuta av att se mig omkring, men idag var jag tvungen att se upp, egentligen titta ned på stigen hela tiden och vakta på varje steg. Stigen var helt täckt av ett tjockt lager löv och då ser man inte alla förrädiska, vatten- fyllda gropar och halkiga trädrötter eller stenar. Dessutom hade den gångna veckans oväder rivit ner en massa grenar och kvistar, som hindrade min framfart. Vad det kan vara för besynnerlig naturlag, som gör att alla grenar lägger sig tvärs över en stig i stället för längst med, förstår jag inte.

Väl framme vid stugan kunde jag se att den lilla älg, som började äta skotten på mitt körs-bärsträd, har övergått till äppelträdet. Det är vinteräpplen, så det har dröjt länge innan de blivit tillräckligt mogna. Längst upp i toppen fanns det ändå en hel del kvar till mig att plocka. En ny öppning i häcken har älgen trampat upp också.

Nu gällde det att städa undan det sista i trädgården. Jag tömde de stora lerkrukorna på jord och stuvade in så mycket som möjligt i min lilla redskapsbod. Där ryms inget mer nu, sedan jag lyfte in vattenslangar och trädgårdsmöbler. I stugan är det inte heller särskilt enkelt att ta sig fram. Där står alla Pelargoner i stora baljor på golvet. Nästa gång måste jag städa ur kylskåpet och tömma ledningarna på vatten. Köldknäpparna kommer allt tätare.

Trots kyla och regn var jag alldeles varm efter utflykten. Det är fantastiskt hur min s k allvädersdress skyddar bra i sånt här ruskväder. Väl hemma var det härligt att plocka upp alla godsaker ur ryggsäcken; äpplen, potatis, rovor, rödbetor, lök, pumpa, squash och en liten gurka. Det bästa jag kan göra nu, är väl att skriva en lista över alla fröer jag måste komma ihåg att köpa i god tid innan det blir vår och dags att så igen.