Sommargarderob

Det blir ingen ny bikini den här sommaren. Det vore väl att utmana vädergudarna, så att vi bara får regn och rusk. Minnet från fjolårets sommar har inte helt förbleknat.

I stället har jag satsat på något värmande.
Det fick bli en lång sweatshirt med krage ända upp till hakan.

Riktigt så här bra mönsterpassning som på bilden fick jag inte, men man ska väl inte begära alltför mycket av en postorderfirma.

Jag fick den billigt.

Sedan gällde det att hitta rejäla trosor som når ända upp till midjan. Det är inte det enklaste.

Ska de vara i 100% bomull och hålla för tvätt i 60 grader, blir det ändå svårare. Men jag har faktiskt lyckats. Se här bara.
Jag slog till med en 4-pack!

Stövlarna jag köpte i fjol är i utmärkt skick fortfarande. Helst vill jag slippa använda dem, men man får vara realistisk. Lite regn då och då vill vi ha för frodig grönska och blommande rabatter.

Nu kan sommaren komma. Jag är rustad.

Regn och rusk

"Varning för mycket höga vattenflöden i Halland och Västra Götaland" sa nyhetsuppläsaren i Rapport alldeles nyss. Det är vad vi fått höra vecka efter vecka nu. En och annan gång har jag hört frasen "klass-ett-varning" och rent av "klass-två-varning" när det väntats orkanbyar. 

När det regnar och blåser går jag inte ut med kameran. En del personer har i alla fall skickat in bilder till GöteborgsPosten. Här ses några klipp från läsarbiler i GP.

Nu klämde nyhetsreportern i med en "klass-tre-varning" för att Ätran håller på svämma över. Då blir det nog så här i trädgårdarna intill.

Mitt i stan har det flödat regn-vatten över gatorna. Det behövs stövlar för att inte bli blöt om fötterna. Med stark vind var det rent av svårt att hålla sig upprätt. Jag kände mig lätt som en fjäder då jag sveptes över torget härom dagen. Det var ren tur att jag fick tag om en stolpe att hålla mig i.

Ner till kajen bör man inte gå.

Man kan ju knappt se var kaj-

kanten övergår till bråddjupt hav.

Jag undrar hur båtar kan lägga till

eller hur många som har slitit sig.

Nog är det förunderligt att det

inte blivit fler olyckor i stan.

Suck och klagan

Vilken arbetsam höst det har varit. Därför gjorde jag nog klokt i att ta en paus från bloggen. Man kan ju inte engagera sig fullt ut i allt.

På jobbet började en hel hop nyanställda i stort sett samtidigt. Det tog på. Strax därefter fick jag en präktig höstförkylning. Det förskonades jag ifrån i fjol, så det var väl dags igen. Märk-värdigt vad det tog tid att återfå krafterna. Jag var trött länge. Det är först nu det känns som om jag orkar med som vanligt. Inför spurten fram till jul, kan det förstås behövas.

Kattstackarn hade en släng av kräksjuka tidigare i höst. Att hon hostar upp hårbollar ibland, är jag van vid, men det här var nåt annat. Det var så synd om grynet då och hon tyckte att det var sååå pinsamt. Jag måste rycka ut direkt och torka bort det där otrevliga noga, innan hon kom till ro igen. Hoppas att hon får vara frisk i fortsättningen.

Ute har vi haft skitväder rent ut sagt. Som det har regnat! Vi haft hårda vindar om och om igen och lite orkanbyar därtill. Man får trösta sig med att vi sluppit kyla. Då blev det ingen snö däremot, så det är mörkt nästan jämt.

Försöker jag lysa upp någonting i omgivningen med en kamerablixt, så vad får man då se?

Annars har jag nog kommit en bit på väg med viss uppröjning. Jag tog tag i det här med abonnemang och kundförhållande till alla möjliga leverantörer. Nu är nog det mesta uppsagt och jag slipper en massa erbjudanden, som jag är måttligt intresserad av. Dessutom har jag sagt upp mitt dyra internetabonnemang och ska byta till ett av de alternativ som erbjuds via bostadsbolaget. Det ska bli spännande, dels att se om det klaffar med omkoppling av dator, telefon och allt, dels om det blir lite bättre fart på kommunikationen.

Visst ska ett och annat kunna bli bättre framöver. Novemberkaktusen slog ut när den skulle och jul-stjärnan är på plats. Några dagars ledighet kring jul och nyår brukar göra gott.

Sedan kan man tillåta sig att se fram emot en ny vår.

Mellan skurarna

Oj vad tiden ilar!

Det blev bråttom med både det ena och det andra innan semestern tog slut.

Med hjälp av dunderlim lyckades jag laga min slipmaskin. Att den fungerar är en förutsättning för att jag någonsin ska slipa någonting alls. Som genom ett under höll regnet upp så att jag hann skrapa, slipa och måla om brädfodringen kring dörren på min bod.  

Se så fin den blev igen.

Kanske jag borde lacka om dörren också. Det återstår att se om vi kan få uppehåll några dagar när jag råkar vara ledig. Jag har mina tvivel.

Hur klarar man klädtvätt när det regnar jämt? Man chansar. Just den dag jag bokat tvätt-stugan höll det upp precis så att jag hann tvätta, hänga och ta kafferast. Sedan var det bara att slita ner all tvätt och hänga den inomhus över stolsryggar, gardinstänger och vet inte allt. 

Efter en stund blev det uppehåll och då hängde jag ut allt igen. Det gällde att vara på hugget för att få tvätten torr den dagen.

Men visst är det charmigt med livet på landet och tvätt hängande på linor kors och tvärs över tomten.

Himlen gråter

 

Nog är det obegripligt hur mycket vatten det kan finnas uppe i molnen!

Regnet har vräkt ner dag efter dag. Värst var det strax före och under helgen.

Det var som om himlen grät - visade sorg och raseri över de förfärliga händelserna i Norge.

Precis så kändes det.

Karlar med alla sina maskiner

Jag är inte alls besviken för att det regnade hela helgen, nästan i alla fall.

Min viktigaste uppgift den gångna helgen var att klippa häcken ut mot vägen. Den hade vuxit sig kämpahög efter allt regn omväxlande med några soliga och varma dagar. När grannen insåg mina ambitioner, blev han så glad att han kom med sin elektriska häcksax och hjälpte till. Nog är det besynnerligt att karlar har maskiner och elektriska apparater för allting. Min granne har väl knappt tio meter lång häck att sköta.

På andra sidan av våra stugor gick två karlar omkring med varsin motordriven kantklippare och ansade kanterna på en stor gräsmatta. De förde ett himla oväsen. I ett försök att antyda missnöje med oljudet, föreslog jag den ene att han skulle dela ut hörselskydd till närmasta grannarna, innan han startade sådana maskiner. På det fick jag inget svar.

Sedan jag hade snyggat till häcken med sekatör och fraktat bort allt skräp, kom regnet.

  

Utsikten över den egna tomten och allmänningarna är fin inifrån stugan även i regnväder. 

(Kommentarer om min Häggmispel är överflödiga. Fåglarna gillar den skarpt, trots den spretiga växten.)

Har man så här vacker buske att njuta av precis utanför fönstret, kan man vara nöjd.

Det är en Plymspiera.  

Som tur är har mina Pioner och den ädla varianten av Kaprifol inte slagit ut än. Därför hoppas jag på uppehållsväder då de blommar, så att de står vackert några dagar.

Resten av lördagen kunde man sitta inne med gott samvete och se på TV-utsändningen av European Team Championship i friidott medan regnet föll. Detsamma gällde söndagen. Inte ens katten ville gå ut och då är det blött. Att Sverige föll ur Europalaget var förstås tråkigt, men det fanns flera glädjeämen ändå. Vissa enskilda prestationer lovar gott inför kommande mästerskap. Då sitter jag nog inne och följer tävlingarna på TV även om solen skiner.

Väderomslag

Så fort jag får för mig att jag ska måla något, börjar det regna.

I fjol målade jag min nya södervägg två gånger. Sedan räknade jag med att läkten skulle röra på sig lite under vintern. Det var just vad den hade gjort. Därför skulle jag börja med den tredje strykningen förrförra helgen. Jag hann precis byta till målarbyxorna och resa stegen. Sedan kom regnet.

Förra helgen blev det nästan likadant. Då skulle jag bara klippa gräset först, sedan måla. Som tur var hann jag precis klippa min tomt. Sedan kom regnet. Fort in med klipparen och en massa andra redskap i boden. Det var inledningen till ett fasligt oväder, som härjat i flera dagar med störtregn och stormbyar.

Naturligtvis var jag orolig för mina blommor, men de har klarat sig utmärkt. Den här Storramsen har plötsligt vuxit upp och ståtar så grann vid sidan av dammen.

I en annan del av trädgården vajar Smörbollarna som glada solar. De blev dock inte i presentabelt skick på foto, eftersom det blåste till just när jag knäppte bilden.

Men i den bakre änden av min
tomt ligger den blå tuvan med
Flox så rofylld.




Till sist vill jag visa Hostornas utvecklingen kring dammen. Tillväxten går undan både på höjden och bredden. Stenarna i framkanten har jag placerat där för att ha en liten öppning fram till vattnet. Där brukar jag fylla vattenkannan, när det behövs en skvätt här och där.

Det ska nog inte behövas än på ett tag efter allt regn vi fått.

Nu hoppas jag på väderomslag till sol och värme inför den här helgen. Man är väl optimist!

Lurad och besviken

Visst är allting för sent den här våren?

Enligt mig så borde det finnas små blommor här och där. Någon enstaka liten krokus eller scilla åtminstone. Men jag har då inte sett en enda hittills. Ungefär så här har det sett ut vid den här tiden förr om åren.

Dessutom skulle vi få sol den här helgen. Av det löftet blev inget. I stället regnar det.

Solen borde ha lyst, så att man blivit rent bländad av att titta på vita krokusar.

Jag ser varken sol eller krokusar någonstans. Jag känner mig verkligen lurad.