Sommargarderob

Det blir ingen ny bikini den här sommaren. Det vore väl att utmana vädergudarna, så att vi bara får regn och rusk. Minnet från fjolårets sommar har inte helt förbleknat.

I stället har jag satsat på något värmande.
Det fick bli en lång sweatshirt med krage ända upp till hakan.

Riktigt så här bra mönsterpassning som på bilden fick jag inte, men man ska väl inte begära alltför mycket av en postorderfirma.

Jag fick den billigt.

Sedan gällde det att hitta rejäla trosor som når ända upp till midjan. Det är inte det enklaste.

Ska de vara i 100% bomull och hålla för tvätt i 60 grader, blir det ändå svårare. Men jag har faktiskt lyckats. Se här bara.
Jag slog till med en 4-pack!

Stövlarna jag köpte i fjol är i utmärkt skick fortfarande. Helst vill jag slippa använda dem, men man får vara realistisk. Lite regn då och då vill vi ha för frodig grönska och blommande rabatter.

Nu kan sommaren komma. Jag är rustad.

Vitsippor

Livet är ganska underbart ibland. Först en varm och skön påskhelg med fyra lediga dagar. Fortsatt sommarvärme följt av helgen första maj i strålande sol. Det gick bara inte att åka hem till stan efter påsken, så jag stannade och pendlade in till jobbet den veckan. Det var helt fantastiskt att följa utvecklingen på landet dag efter dag.

Alla är helt överens om att det aldrig varit så mycket vitsippor i backar och slänter som nu.

Den synen möttes jag av varje gång jag rundade duschhuset på väg mot bron över bäcken. Det blev en och annan tur den vägen med skottkärran, för bortom de röda husen får man kasta ris som ska brännas. Många bidrog med ris till årets påskbrasa. Här förekommer inga brasor till valborgsmässoafton. Det är bara påskbrasor som gäller på västkusten.

Vitsipporna trivs fint i min trädgård också. I rabatten intill min damm kommer de varje vår. Det är en synnerligen lämplig plats där Hostan långsamt sticker upp sina skott och utvecklar blad lagom tills vitsipporna gjort sitt.

Strax bakom är det full fart på växligheten i vattnet också. Nog blev jag lite förvånad sedan jag klippt och rensat bort alla torra strån och fann dessa blommor framför liljebladen.

Vårbruk

Nu finns det hur mycket som helst att göra i koloniträdgården. Som tur var, fick vi soligt
och fint väder den här helgen också. Jag röjde bort mer ris ur rabatterna och klippte ett par häckar. Särskilt häcken ut mot vägen behövde ansas från alla grenar som vuxit rakt ut åt sidorna. Jag hann också med den extra trevliga uppgiften - att plantera något lite.

Penséerna är inköpta och planterade i kruka vid trappan.
Det är min signal till alla att jag
har börjat åka ut till stugan.

Visserligen har det blivit modernt med små penséer i år, men jag lyckades hitta den gamla vanliga, stora modellen i färgerna gult och någonting mörkt.

Förhoppningsvis ska de bli så här fina när de slår ut.




Jag piffade till rabatten vid stugans södra sida också. Den väggen har fått ny panel, som jag målade förra sommaren. De låga blommorna klarade sig bra trots byggställningar och stegar, men av den gamla Clematisen har inte synts ett spår. Nu var det dags att plantera en ny.

Jag hittade en fin Clematis Madame le Coultré på Hornbach.

Den ska kunna bli tre, fyra meter hög och blomningen ska pågå under tre månader enligt etiketten.

Blommorna ska bli stora och vita med lite gult fluff i mitten. Det är precis min dröm.

Med en stor portion tur kanske den blir nästan lika vacker som på det här fotot, åtminstone om några år.  




Det verkar kanske som om jag arbetat mycket hela helgen, men jag satt minsann helt stilla i solstolen och bara njöt långa stunder. Man måste ju få njuta av arbetsinsatsen och se hur fint det blir allt eftersom. 
  

Nyttig terapi

Den här sommaren har jag insett hur viktigt ett grönsaksland är som terapi. Det berodde bl a på att jag fick mycket senare semester än vanligt.

På kvällar och helger prioriterade jag skötseln av mitt lilla grön-saksland, rensade ogräs och tog en smakbit av primörerna. Det var så avslappnande och höll förvänt-ningarna uppe på fina skördar längre fram.


Då glömde jag allt annat för några timmar, andades frisk luft, hörde fågelkvitter och vindens sus i träden. Mina rörelser blev mer stillsamma och jag kände ingen stress alls.

Vänner och bekanta har undrat hur jag får så mycket grönsaker i mitt lilla land. Det knepet avslöjar jag gärna. Jag sår bara lite i korta rader av många olika sorter. På det sättet är det nästan alltid något ätbart att plocka. Dessutom hinner jag äta upp det mesta medan det är färskt och får inga bekymmer med förvaring av stora skördar.  

Nytt projekt

Nu är det dags att starta en blogg igen. Det var ett par år sedan sist.

Den här gången ska jag inte begränsa mig till ett ämne, utan göra reflektioner och presentationer av allt som känns intressant för dagen.
Det kan bli glädjeskutt, lite gnäll, frågor och funderingar.


Jag har lagt kepsen på hyllan för i år, men har inte släppt tankarna på den sommar som varit. Dagar med solsken behövde jag keps på långa promenader, i trädgården och grönsakslandet. Annars blev jag lätt yr i bollen. Nu ska håret få växa ner i nacken. Annars fryser jag om den.
Kan det vara ålderstecken?