Klass 1 varning

Vad är en ”klass-ett-varning” egentligen (och hur ska det skrivas)?

Enligt väderledsrapporten i går kväll skulle vi få snö och storm över västkusten. Det snöade faktiskt under natten så pass att det täckte marken i morse. Men det smälte snabbt undan eftersom det var plusgrader och blev väldigt slaskigt överallt i stället.

Lite blåst märktes också vid lunchtid men definitivt ingen storm. Det var så pass att man blev våt över hela kroppen av den fortsatta nederbörden, regnblandad snö. Då träffas man i sidled av de plaskvåta snöflingorna. Skydd i form av ett paraply skulle inte ha gjort någon nytta alls.

Nog var det bra mycket trevligare före jul och en bit in i januari månad då vi hade flera minusgrader. Snön låg torr och fin över stan. Så länge det är vinter föredrar jag sånt väder.



Så här såg det ut tidigt i december månad



Det är då en väldig tur att jag har några skapliga foton kvar att njuta av från den perioden.

Svängigt

Nu har det verkligen skett en hastig omsvängning i vädret. Vi vaknade till flera minusgrader idag. Kylan bet ordentligt i nästipp och öron på väg till jobbet. Ögonen tåras och det rinner ohjälpligt, så att maskaran bildar rännilar nedför kinderna. Har jag tur, ser det ut som om jag målat mig som en clown. Då händer det att folk ler besynnerligt glatt emot mig på bussen. Men annars ser det bara sorgligt ut och då låtsas ingen se mig.

Efter lunchen passade jag på att ta en promenad i solskenet. Det blev en liten sväng i Allén för att se solstrålarna sila mellan träden. Märkligt nog var det nästan bara jag som drabbats av lust att gå där i det vackra vädret. Se bara hur folktomt det var.



Först tittar man åt ena hållet. Inte en kotte så långt ögat når.







Sedan vänder man blicken åt andra hållet. Ingen där heller.






















I kanalen ligger vattnet spegelblankt. Inga båtar, inga fåglar, ingenting.

Då måste man bara stanna och njuta av stillheten en stund.