Släktträdet

Nu har jag kommit ganska långt med släktforskningen. Det har tagit några år trots att vissa delar av släkten var utforskad av andra. Allra roligast var att söka efter familjer och personer som ingen annan redan hade publicerat några uppgifter om.

Under vintern fick jag lust att skriva ned vad jag hittat om olika släkter och vissa personer. Det var inte lätt. Många har inte lämnat några särskilda spår efter sig, men visst har jag anat hur de levde beroende på var de bodde.

Någon bra sammanfattning kunde jag inte göra. Folk levde ganska olika i olika delar av landet. Jag blev tvungen att dela upp min släkt i flera grenar. Ibland blev det riktigt risigt.

I mellansverige har människorna följt urgamla, upptrampade stigar, flyttat omkring och så småningom dragits till städerna. De som hade ork och möjligheter kunde anpassa sig till utvecklingen och skapa sig ett bättre liv än tidigare generation. När det inte gick, kunde vissa utvandra till Amerika. Jag har följt en familj under de första åren i Kanada. 

I Norrland var utvecklingen annorlunda. Vid kusten slet
människorna med jordbruk och togs ut till krigstjänst. Sedan bar det av inåt landet för att bryta ny mark i skogarna. Samtidigt var det många samer som lämnade renskötseln och blev bofasta.

Jag var riktigt förbryllad över tidiga uppgifter om lapp-marker och förstod inte var t ex Umbyn låg förrän jag hittade en karta. Det visade sig att socknar inte alls fanns, utan bildades senare. 


Invandringens betydelse kan man också lägga märke till. Det har kommit mycket folk från alla håll av flera olika anledningar. De kom som soldater, präster, hantverkare m m och spred sig överallt. Sverige har haft stora landområden att rekrytera folk ifrån. Man får stor inblick i den historiska utvecklingen genom att läsa kyrkböcker m m från 1700-talet till nutid.

Mina anor med fyra släktgrenar: http://www.elnaelvin.n.nu

Tiden går

Väldigt vad tiden går ibland. Den passerar utan att jag kan komma på något minnesvärt. 
Det blir bara en massa grå vardagar efter varandra fyllda med arbete. Sedan skyndar jag hem, äter och sjunker ned i soffan framför TVn. Många kvällar hittar jag inget sevärt.

Då knåpar jag med mina anor i släktträden i stället. Ofta söker jag uppgifter i kyrkböcker, men sedan gäller det att dokumentera allt jag hittat också. Jag skriver i släktträdet, lägger in bilder och kontrollerar i statistiken så att inget går snett. Det vore ju genant om en mor står skriven som jämnårig med sin dotter. Sånt händer lätt om man vänder på ett par siffror.

Tänk så lustiga namn de hade förr i tiden, de som inte hette Andersson, Persson och Jonsson förstås.

Stenbock, Kåse, Brask, Skytte, Lood, Walleria, Tjäder, Mineur, Repplerus, Kyle, Swebelius och Poth. Det låter nåt!

Några är släkt, men de flesta är ingifta.

Jag har en förfader som kallades Blomster som soldat. På fotografiet av honom ser han verkligen inte ut som någon blomma. Han var en storvuxen man med yvigt skägg och polisonger som stod ut som kvastar kring ansiktet.

Andra kan se fantastiskt väl bibehållna ut trots ett hårt liv. En sådan var Sofia Magdalena. Hon var 'n Stark Nils Petter Johanssons yngsta dotter och blev lika omtalad som sin far. 

Nog ser hon bister ut kring munnen, men ögonen är pigga som en ekorres och visst ser hon frisk och stark ut. Man hittar en del berättelser om sådana människor på historiska websidor. Då tickar timmarna snabbt iväg, så intressant som det kan vara.

Namnändring

Från Johansson till Hedblad

Några inflyttningslängder i Grythyttan verkar inte finnas från den tid när min anfader Johan Jonsson, Jon Jansson m fl namnvarianter kom dit. Första gången han dyker upp i rullorna är när det lyste mellan ”Masmästaren Johan Johansson ifrån Longhögdan och Gåsborns förs med pig Stina Ersdotter på Heden”. Det var i oktober 1733. Då kan man anta att han var född inom Gåsborns församling och hon i Grythyttan.

Deras fäder bör ha hetat Johan respektive Eric eftersom efternamnen alltid följde faderns förnamn på den tiden, men de männen nämns inte någonstans. Ett par äldre kvinnor däremot dyker upp i hushållet, först Eric Ers enka Karin, som skulle kunna vara Christinas mor av namnet att döma. Senare finner man svärm Catharina Hansdotter från Tysslinge, men vems svärmor kan man ju inte veta säkert.

Paret fick många barn, men i husförhörsboken har bara sönerna Johan och Eric skrivits in. I födelseböckerna uppgavs familjen vara från Heden.



Bild från www.hellefors.se/kommunen



Grythyttehed eller Heden var de centrala delarna av Grythyttan. Där fanns gästgivaregård, tingsställe och flera gårdar mest tillhörande bergs-män. Grythyttan är känt långt innan Bergslagens storhetstid och numera för Carl-Jan Granqvists gästgiveri med restaurang och mysig övernatt-ning i renoverade stugor, som sägs ha varit arbetarbostäder.

Den sista anteckningen i Grythyttan är att familjen flyttat till Arboga år 1757. Där hittar man familjen med sönerna igen, men då har fadern blivit Borgare Johan Johansson Hedblad. Jag hittade flera nyinflyttade familjer där med ett extra efternamn. Namnet Hedblad är tydligen konstruerat av att paret levde och bodde på Heden i Grythyttan. Bingo igen!

Tiden i Arboga blev kort. Hustrun Stina avled i februari 1759 endast 49 år gammal och Johan i december. Där står att han blev 57 år och dog av lungsot. Då var sonen Johan 18 och Eric 16 år. Första gången jag återfann dem i vuxen ålder var vid Turbo bruk ca 14 år senare. 



Gammalt vykort från Arboga



Borgare var ursprungligen personer med burskap, dvs som hade rätt att bedriva näringsverksamhet, hantverk och handel i staden som de var verksamma i. Vilka näringar staden hade, om utrikeshandel fick bedrivas och vilka borgarna fick upphandla av, reglerades av stadsprivilegierna.

Arboga ansågs vara en betydande centralort inom Bergslagen under dess storhetstid.

Nu väntar en tuff tid för mig att söka information om vad pojkarna Hedblad gjorde de närmaste åren efter föräldrarnas bortgång. Nog hoppas jag hitta någon syster Hedblad också.

Rötter

Nu ska jag mycket kortfattat berätta hur jag hittade anfadern för den släktgren jag började undersöka förra vintern.

Mina trevande efterforskningar började med min mormor som hette Hedblad. Genom att söka uppgifter om henne, fann jag släkten ytterligare ett par generationer bakåt i Gästrikland och Hälsingland. Sedan jag nystat upp den stora familjen och dess spretiga förgreningar under 1800-talet visade det sig att den anan Nils Fredric var född 1832 i Jerna, dvs Dala-Järna. Där fanns bataljonsadjutanten Eric Otto Hedblad och släktbandet kunde säkerställas tack vare tydliga noteringar i en husförhörsbok från mitten av 1800-talet.

I en tidigare husförhörsbok hade antecknats att Eric Otto var född 1786 i Stora Tuna, men exakt var någonstans där? Först när jag hittade dödsboken, kunde jag se svaga noteringar med föräldrarnas namn och födelseorten, men tyvärr näst intill oläsligt. Där körde jag fast rejält i jakten på hans och hustrun M E Tjäders födelseorter.



Urklipp: Båtstad herrgård tecknad i ett brev av en
kringvandrande författare och publicerad i Anbytarforum

 

Jag har väl aldrig läst en massa historia om Dalarna och granskat så många gamla kartor så intensivt som då. En kväll föll min blick på orterna Båtsta och Brusbo. Skulle de spretiga bokstäverna i dödsboken möjligen kunna tolkas så?

Nu gällde det att chansa lite. Inom församlingen Amsberg fanns Inspector Eric Hedblad född 1743 med hustrun M Catharina Schröder och många barn. Det var rätt familj, men tog helt stopp där eftersom födelseort aldrig noterats. Det verkade inte heller finnas någon annan med namnet Hedblad i samma generation i Dalarna. Av kartan och historiska berättelser att döma borde det ha varit täta förbindelser inom Bergslagen på den tiden, så jag sökte i andra släkt-forskares hemsidor med anor därifrån. Då hittade jag Brukspatron Johan Hedblad på Stadra född 1741. Skulle det möjligen kunna vara en bror? Titlarna tydde väl på att de rörde sig inom samma samhällsklass? Jag mailade den värmländske släktforskaren och framkastade min hypotes. Han tyckte visst att jag hade mycket livlig fantasi, men sökte och fann min Eric född av samma föräldrar som Johan. Bingo!

Dessa pojkar Johan och Eric var dessutom de enda överlevande barnen till Masmästare Johan Johansson och Christina Eriksdotter i Grythyttan eller Jan Jansson och Stina Ersdotter, som de också kallades. Det verkar så enligt en husförhörsbok därifrån.

Men varför i allsin dar tog pojkarna efternamnet Hedblad?

Vilka anor hittade jag till kvinnorna Tjäder och Schröder?

Det kan jag berätta – en annan gång.