Tiden går

Väldigt vad tiden går ibland. Den passerar utan att jag kan komma på något minnesvärt. 
Det blir bara en massa grå vardagar efter varandra fyllda med arbete. Sedan skyndar jag hem, äter och sjunker ned i soffan framför TVn. Många kvällar hittar jag inget sevärt.

Då knåpar jag med mina anor i släktträden i stället. Ofta söker jag uppgifter i kyrkböcker, men sedan gäller det att dokumentera allt jag hittat också. Jag skriver i släktträdet, lägger in bilder och kontrollerar i statistiken så att inget går snett. Det vore ju genant om en mor står skriven som jämnårig med sin dotter. Sånt händer lätt om man vänder på ett par siffror.

Tänk så lustiga namn de hade förr i tiden, de som inte hette Andersson, Persson och Jonsson förstås.

Stenbock, Kåse, Brask, Skytte, Lood, Walleria, Tjäder, Mineur, Repplerus, Kyle, Swebelius och Poth. Det låter nåt!

Några är släkt, men de flesta är ingifta.

Jag har en förfader som kallades Blomster som soldat. På fotografiet av honom ser han verkligen inte ut som någon blomma. Han var en storvuxen man med yvigt skägg och polisonger som stod ut som kvastar kring ansiktet.

Andra kan se fantastiskt väl bibehållna ut trots ett hårt liv. En sådan var Sofia Magdalena. Hon var 'n Stark Nils Petter Johanssons yngsta dotter och blev lika omtalad som sin far. 

Nog ser hon bister ut kring munnen, men ögonen är pigga som en ekorres och visst ser hon frisk och stark ut. Man hittar en del berättelser om sådana människor på historiska websidor. Då tickar timmarna snabbt iväg, så intressant som det kan vara.

Svisch

Svisch, sa det, så var både jul- och nyårshelgerna över. Ändå hade jag tagit semester under mellandagarna. Väldigt vackert vinterväder och massor av snö hade vi mest hela tiden. Det knarrade så härligt under fötterna i kylan.
  









Det var mycket fyrverkerier på nyårsafton, kanske mer än nån gång tidigare - och det vill inte säga lite det.

En förklaring till svischet var kanske att jag hade ordnat en ovanligt engagerande julklapp åt mig själv. Ja, jag brukar köpa nån ny sak till jul. Det ska vara nåt som jag inte precis behöver, men har önskat mig ett bra tag. På det sättet blev det av att skaffa digitalkamera för några år sedan, bara för att ta ett exempel.
 

Denna gång hade jag beställt en prenumeration på SVAR hos Riksarkivet för att komma vidare i den släktforskning som jag började med för ett år sedan. Abonnemanget öppnades snabbt och jag fick åtkomst till gamla kyrkböcker av olika slag och mycket annat.



Så här kladdigt och besvärligt kan det vara ibland

 Därför har jag suttit med näsan intill bild-skärmen på kvällar och nätter för att se de lustiga krumelurer som ger namn och släktband åt mina förfäder, för att inte tala om mödrar. De födde barn stup i ett och fick bara behålla några få under svåra tider. Det var nog långt till doktorn och inte hade de så bra mediciner som nu.

Man leds genom olika landskap och vår historiska utveckling. Avbrotten blir många för att ta reda på vad t ex en carduansmakare gör eller vilka järnbruk som fanns i Bergslagen. Jag har bläddrat i kartor för att finna förbindelselänkar som t ex vattendrag eller gamla färdvägar mellan olika platser i hopp om att komma på vilken by en viss person flyttat till. Det finns många orter med precis samma namn, så det gäller att söka sig till rätt kommun och för-samling.

Det är roligt att leka detektiv.    

  

Go’ fortsättning!