Ny balkong

Nu börjar fasadrenoveringen på "mitt" hus

Trädgårdsmästaren har sågat av träd och buskar runt huset.

Sedan monterades byggställningar uppför väggarna. 

Först renoveras balkongerna 

Det har varit jättejobbigt att ta bort allting, rengöra och stuva in alla grejer i förrådet. Det är inte klokt egentligen hur mycket saker man har på en balkong!

Nu har jag äntligen lyckats skruva ut gamla, rostiga skruvar och dra ut spikar från väggarna.

Så här ska det bli sedan

Betonggolven ska visst slipas och snyggas till på något sätt. Det behövs verkligen.
Väggarna ska målas vita.

Balkongräcket byts ut helt och hållet till plast, tror jag. Det blir säkert mycket enklare att torka rent och hålla snyggt i alla fall. 

Målsättning

Mot slutet av sommaren ska hela huset se ut så här.

Man kan passa på och köpa inglasning av balkongen till födelaktigt pris p g a central upphandling.
Tänk om man skulle slå till...



Var och varannan dag kommer nya lappar i brevlådan med förvarning om vad som ska hända och anvisningar till oss boende. Nu ska vi stänga ventilerna för att slippa damm och vatten. Jösses! Sedan ska vi vara beredda på vibrationer. Därför bör man ta bort tavlor o dyl från väggarna, så inget ramlar ned och går sönder.

Det här blir nog en ovanligt spännande sommar.

Kärt återseende

Våren har verkligen låtit vänta på sig i år, trots all sol. Det har varit kallt i vinden på dagarna och minusgrader på nätterna.

Man måste nästan använda förstoringsglas för att se någon blomknopp.

Idag har jag i alla fall sett en utslagen krokus, så det börjar arta sig. 

Sedan vilade jag skönt i solstolen för första gången denna säsong.

Allra roligast var att se spår efter min gamla kompis älgen.

Det gläder mig att några älgar lyckas hålla sig undan från jägarna.

Den här älgen har väl njutit av mina äpplen under hösten och känner vägen.

Nu har jag inget att bjuda på, så jag hoppas få vara ostörd den närmaste tiden.

Jag ska kratta gräsmattan och rensa i rabatterna så att växterna får sol och ljus. Lite gödsel här och där ska väl också sätta fart på perennerna så småningom.

Släktträdet

Nu har jag kommit ganska långt med släktforskningen. Det har tagit några år trots att vissa delar av släkten var utforskad av andra. Allra roligast var att söka efter familjer och personer som ingen annan redan hade publicerat några uppgifter om.

Under vintern fick jag lust att skriva ned vad jag hittat om olika släkter och vissa personer. Det var inte lätt. Många har inte lämnat några särskilda spår efter sig, men visst har jag anat hur de levde beroende på var de bodde.

Någon bra sammanfattning kunde jag inte göra. Folk levde ganska olika i olika delar av landet. Jag blev tvungen att dela upp min släkt i flera grenar. Ibland blev det riktigt risigt.

I mellansverige har människorna följt urgamla, upptrampade stigar, flyttat omkring och så småningom dragits till städerna. De som hade ork och möjligheter kunde anpassa sig till utvecklingen och skapa sig ett bättre liv än tidigare generation. När det inte gick, kunde vissa utvandra till Amerika. Jag har följt en familj under de första åren i Kanada. 

I Norrland var utvecklingen annorlunda. Vid kusten slet
människorna med jordbruk och togs ut till krigstjänst. Sedan bar det av inåt landet för att bryta ny mark i skogarna. Samtidigt var det många samer som lämnade renskötseln och blev bofasta.

Jag var riktigt förbryllad över tidiga uppgifter om lapp-marker och förstod inte var t ex Umbyn låg förrän jag hittade en karta. Det visade sig att socknar inte alls fanns, utan bildades senare. 


Invandringens betydelse kan man också lägga märke till. Det har kommit mycket folk från alla håll av flera olika anledningar. De kom som soldater, präster, hantverkare m m och spred sig överallt. Sverige har haft stora landområden att rekrytera folk ifrån. Man får stor inblick i den historiska utvecklingen genom att läsa kyrkböcker m m från 1700-talet till nutid.

Mina anor med fyra släktgrenar: http://www.elnaelvin.n.nu

Flyttbestyr

Härom dagen ringde telefonen - mitt på ljusa dagen. Det var ingen försäljare, utan en vänlig dam som berättade att vävstugan ska flyttas till nya lokaler.

Vävstugan och flera andra hobby-lokaler ligger i en barack längst ned i mitt bostadsområde. Baracken ska rivas och det har vi fått infor-mation om för länge sedan.

Frågan är bara vad som ska hända med all verksamhet som har bedrivits där i många, många år.

Finns det andra lokaler där vi kan fortsätta med snickeri, målning, konst, textilt arbete, gitarrspel och bordtennis?  

Under 1990-talet var jag med och ordnade fler vävstolar och tillbehör och monterade ihop dem. Sedan vävde jag många trasmattor och dukar tillsammans med andra entusiaster. Eftersom jag rört vid varje liten trampa, latta och bom har jag känslomässiga band till utrustningen.

I höstas när vi hade gårdsmöte, tog jag upp frågan om vad som ska hända med vävstugan. Det kunde förvaltningens representanter inte svara något bestämt om. Men kanske, kanske att det fanns en passande ledig lokal. Jag fick i alla fall noterat i minnesanteckningarna att all utrustning bör sparas tills vi kan få en ny lokal. Dessutom anmälde jag mig som frivillig att delta i nedmonteringen. Det krävs faktiskt kunskap för att ta isär en vävstol på rätt sätt så att ingen viktig del går sönder eller kommer bort i hanteringen.

Nu ska damen som ringde och jag mötas i vävstugan någon av de närmaste dagarna. Hon har vävt där under senare år och sa att hon redan hade förberett för flyttningen.

Nedmontering av vävstolarna trodde hon att flyttgubbarna kommer att hjälpa till med. Det tror inte jag. Vi bör säkert ta loss alla små delar och paketera dem separat för att undvika risk för skador.

Några bestämda planer på att väva igen, har jag inte. Så många trasmattor och dukar som jag har, behöver jag inga fler. Jag har förstås en del material kvar och kan tänka mig att väva lite någon gång, bara för att det är så roligt.

Spinnel-Anna och 'n Stark-Nils Petter

Att sammanställa morfars släkt från Västerbotten borde vara enkelt.
Han kom ju från Spinnel-Anna-släkten, som redan var utforskad. Snart upptäckte jag att hans anor på mödernet var från 'n Stark-Nils Petter Johansson, en lika väl utforskad släkt.

Det var väl bara att läsa innantill i släktböckerna?

Ingenting kunde vara mer fel.

Oäkta

Redan då jag skulle notera ursprunget till morfars namn, törnade jag på samma problem som i mormors släkt. Där var också en okänd far. Dessa "oäkta" barn förekom ofta i slutet av 1800-talet, då ogifta kvinnor hade laglig rätt att anteckna "barnet som sitt" och inte behövde uppge namn på barnafadern. Det fanns inga möjligheter till spekulationer så där slutade den grenen.

Intressanta kvinnoöden

Det visade sig att tidigare släktforskare hoppat över varje liten detalj om flera kvinnor i släkten. Jag hittade ett par tvillingsystrar, som hade otur med män. Nästan samtidigt fick de två barn vardera. Den ena kvinnan var förlovad, men blev övergiven. Fästmannen smet sin kos helt enkelt. Den andra blev gift med en man, som kom långt bortifrån. I släktboken står att han var kopparslagare. Det var han inte alls, bara född i Kopparbergs län. Det är skillnad. Man måste läsa noga i kyrkböckerna!

En annan kvinna saknade ursprung helt och hållet. Jag tragglade mig bakåt från vigseln år 1887 via sex, sju pigtjänster tills jag hittade mamman i Lycksele socken. Hon var en ogift kvinna som födde upp tre barn helt ensam såvitt jag kan se. Nog var det starkt av en ensam kvinna att reda sig med tre barn i slutet av 1800-talet.

Ytterligare en kvinna född 1822 saknar ursprung i släktboken. Hur det kan komma sig förstår jag inte, för jag hittade hennes anor ganska lätt. Bland dem fanns män som dött i Finland år 1740 respektive 1742. Därför misstänker jag att de stupade i krig. Det hoppas jag kunna undersöka närmare.

Soldatforskning

På flera ställen i släktträdet ser jag namn som avviker från de vanliga Andersson, Jonsson, Nilsson och Persson. Då finns det anledning att se efter om de varit soldater och använt soldat-namnet som släktnamn. Det verkar stämma på de personer jag undersökt hittills.

Närmast i tiden är Rydman, som var soldat i Västerbottens fältjägarkår under tolv år innan han övertog hemmanet i Olofsberg. Hans far hade också varit soldat och tagit namnet Lundström. Några andra soldater i släkten var Poth, Spinnel och Brummer.

Soldatforskning känns ganska svårt. Först ska man gissa vilket regemente personen kan ha tillhört och ungefär när i tiden. Sedan gäller det att hitta generalmönsterrullor och identifiera sin soldat. Jag har lyckats några gånger och kommer att göra nya försök, särskilt när det gäller några som verkar ha stupat i krig. 

Nybyggare

Mest vanligt förekommande bland morfars anor är nybyggare och bönder. De levde under en tid och i en trakt där det fanns utrymme att bryta ny mark och idka jordbruk. Jag misstänker att jordarna var bra där vid kusten.

En annan sak att lägga märke till, är att många har omnämnts som särskilt starka och dristiga på olika sätt. Det var troligen egenskaper som behövdes för att klara av den svåra uppgiften att bryta ny mark och föda en stor familj. Både i Spinnel-Annas och Stark-Nils Petters släkter 
har flera personer blivit omskrivna för sin styrka, sitt mod och påhittighet i svåra och rent av farliga situationer. I det avseendet har även ett par kvinnor utmärkt sig. Den ena är natur-ligtvis Spinnel-Anna själv, men också Stark-Nils Petters yngsta dotter Sofia Magdalena.

Spinnel-Annas historia:  http://hem.passagen.se/storsandsjo/historia.htm



Sofia Magdalena Nilsdotter, född 1832
http://www.wigo.se/index.php/Sofia_Magdalena_Nilsdotter

En aning om anorna

Tänk hur fort en månad kan svepa förbi. Så går det när man har roligt, men det har jag inte alltid haft. Jag har släktforskat, och det kan vara mycket frusterande ibland, särskilt när jag inte hittat vissa anor eller bildväxlingarna på datorn gått långsamt.

Släktgrenen Hedblad på mormors sida behövde ett avslut.

Var kom den äldste Hedbladaren ifrån egentligen?

Johan 'Jon' Jonsson kom som masmästare från Lanhögdan, Gåsborn när han gifte sig med Christina 'Stina' Eriksdotter i Grythyttan. Lanhöjden visade sig vara en höjd vid Motjärns-hyttan i Nordmarks socken, Färnebo härad, Värmland. Det bör ha varit en ypperlig plats för att gå i lära till masmästare. I Färnebo dopbok fann jag äntligen Johans födelse 1702-02-13 med Jon Soneson från Saxån som far. Saxåhyttan är också mycket gammal (känd sedan 1540), så det fanns traditioner i yrket. Tyvärr noterades inte mödrar i socknens första födelsebok.

Jon Jonsson verkade som masmästare i Grythyttan till år 1757, då han flyttade med Stina och de två sönerna till Arboga. Där erhöll han burskap och tog sig namnet Hedblad.

Sönerna hittade jag så småningom som bruksinspektorer vid något av bruken i Hedemora. Den äldste sonen Johan blev sedan brukspatron på Stadra inom Nora bergsförsamling i Närke.

Den andre sonen Eric är min ana. Han gifte sig med en flicka på orten Maria Catharina Schröder och flyttade med familjen till Båtsta herrgård väster om Borlänge, där han drev gästgiveri vid färjeläget över Dalälven. De fick många barn, hela dussinet fullt. 

 

Maria var barnbarn till den välbärgade handelsmannen Nyberg i Hedemora och en koppar-slagarfamilj i Köping. Hennes far Casper Schröder född 1720 hade arbetat hos Lars Månsson 

Nyberg där han träffat dottern Maria Christina, som blev hans fru. De bosatte sig i Köping och Casper antogs som soldat 983 Ulf i Västmanlands regemente. Efter tio år blev han utkommen-derad till kriget i Pommern, som varade i sju år. Han kom tillbaka med hälsan i behåll, för familjen utökades med en son ett år senare. I stället dog Casper i Karlskrona året därpå 1765. Tyvärr finns ingen uppgift om varför vissa soldater miste livet just där. 

Soldatforskning i generalmönsterrullor

Vad menas med kopparslagarfamilj i Köping?

Släkterna Schröder och Schultz

Casper Schröder var son till kopparslagarmästare Stephan Schröder och hans första fru Dorotea 'Dordi' Schultz. De vigdes år 1716, så de måste ha varit födda i slutet av 1600-talet. Det finns inga noteringar om var Stephan Schröder kom ifrån eller när han fick burskap i staden. Stephan hade en gesäll Baltzar Schröder, som bör ha varit släkt. Medlemmar i familjerna Schröder och Schultz var ofta boende på samma plats och sågs som faddrar till varandras barn o dyl. Dordi dog troligen före 1733.

Dordi var dotter till Casper Schultz Påvelsson från Nyköping och hans andra hustru Anna Barck Jonsdotter. Casper Schultz flyttade till Köping ca 1670 och gifte sig med Anna år 1674. Casper levde till 1710 och Anna Barck till 1716. Casper blev omskriven på detta sätt: "Kopparslagare till yrket; bisittare i stadens rätt 1678-1683; stadskassör 1679; kämnär 1680; kyrkovärd 1684; rådman 1685, hvilket stadfästes genom landshöfdingens bref s.å.; de hospitalsfattiges före- ståndare 1689 och preses på kämnärskammaren 1694. Schultz eller »Mäster Casper», som han oftast kallas, synes, att döma af alla de förtroendeuppdrag med hvilka han hedrades, hafva varit en framstående och högt ansedd man i staden, och hvarhelst han förekommer i de gamla handlingarna får man af hans uppträdande intrycket af en allvarlig och kraftfull personlighet."

Några olika släkter Schröder och Schultz har invandrat till Sverige. Därför kan man inte 
förutsätta släktskap utifrån efternamnet. I Nyköping har det funnits en kopparslagare David Schultz, som levde till 1657. Det är väl inte alltför långsökt att gissa på släktskap i det fallet.

I brist på kyrkböcker längre tillbaka än tidigt 1700-tal, om ens det, är jag mycket nöjd med all information jag hittat om dessa släktgrenar.   

(Ett tidigare inlägg om dessa släkter: http://elnaelvin.blogspot.se/2011/01/rotter.html)

Julbetraktelse

Tomtetanta har lämnat över allt arbete till yngre förmågor och varit helt ledig inför julen i år. Hon har bara julstädat och pyntat till sig själv nu. Julklappar köptes och julkort skrevs utan jäkt och stress.

Idag gjordes en rond för att summera julen i grannskapet.

Det har varit mindre bjäfs och glitter i grannarnas fönster än förr om åren. De flesta släcker sina stjärnor och ljusstakar inför natten och behåller bara balkongernas ljusslingor tända nattetid. De kanske sparar på elen.

Utanför tantens port har någon fyllt en urna med granris och dekorerat med röda band. Det var ett väldigt trevligt initiativ. På gården ståtar en gran med ljus-slingor. Gårdstomten skötte den detaljen inför advent, precis som han brukar.

Före jul föll mycket snö och klädde staden i fluffiga drivor. Det såg mycket lovande ut. Strax kom töväder, som orsakade halka och trafiksvårigheter.

 

På julafton blev tantens katt väldigt störd av snöras, som slog mot fönsterplåten. Den ville varken äta eller leka med kulor och möss, låg bara och deppade hela dagen. Hon var mest i hallen och i badrummet, som är längs bort från alla fönster.

Först på juldagen var kisse sitt rätta jag igen. Hon busade extra mycket med matte och lät sig väl smaka av godbitar i sin skål.

Nu är revbensspjällen avgnagda och grytan med ris-grynsgröt tömd. Det får bli mera lättsmält mat ett tag framöver.

Härom dagen slutade kaffebryggaren fungera. En ful, gammal bryggare togs fram och räddade julefriden. Då finns anledning att gå ut och trängas på mellandags-rean. En ny apparat måste köpas, för tanta är en riktig kaffemoster också.

 God fortsättning!

Sortera mera

Se upp, så att du inte missar nåt viktigt!

I förrgår gick jag till pappersinsamlingen med en kasse full av reklam. På två dagar har det kommit så här mycket post, utöver ett par räkningar också. Jag bläddrar gärna igenom några reklamblad, men nu har det kommit onödigt många den senaste månaden.

Man får verkligen sortera och kontrollera noga, för att inte missa ett välkommet julkort eller en trevlig tidning, som den här till exempel.

Koloniträdgården väntade jag inte nu och hade så när missat den härom veckan, röd och grann som den var.

Nu tände många bilder och artiklar liv i förhoppningarna på fin vår och sommar nästa år. Det behöver man verkligen efter en lång, mörk höst och mitt uppe i smällkalla vintern med mycket snö.

Tidigare var Koloniträdgården fylld av tips på hur man skulle bekämpa en massa ohyra, som jag inte hade en aning om att de fanns eller har behövt se skymten av sedan heller. Efter flera år blev det viss uppryckning och nu har tidningen blivit riktigt intressant med omväxlande artiklar och mycket foton. 

Jag njuter av vackra bilder på blomsterarrangemang och ser ett recept på nyponmarmelad. Det vill jag prova. Sedan läser jag om vinbärsrankor. Det verkar finnas några kärnfria sorter, som är härdiga till zon 4-5. Tänk om jag skulle köpa mig en planta eller åtminstone en blå-bärsbuske. Nåt nytt vill jag satsa på.

Jag läser om vackert arrangerade julblommor också. Mina advents- och julkaktusar har blommat tidigt i år. Julstjärnor har också en given plats. Nu ska jag komplettera med ett par hyacinter. Sedan säger det väl bara hej, så är julen kommen och förbi.  

Upprörda känslor

Det kan inte vara lätt att arbeta med utveckling i en kommun. I Göteborg verkar folk bli upprörda över än det ena, än det andra, som ska ändras.

Nyss infördes några ändringar i kollektivtrafiken. Det blev fler expresslinjer och det trodde jag skulle vara bra. Med det passar visst inte alla, eftersom det samtidigt för med sig om-läggning av några busslinjer. Vi har haft omläggningar förr, så vadå?

Jag kommer förstås ihåg den gången jag kom in från landet och inte hittade min buss i Brunnsparken. Jag rusade in på Tidpunkten och frågade var 85:an tagit vägen.
"Den finns inte" svarade damen i luckan.
"Hur då inte finns?" undrade jag.
"Den är nedlagd" fick jag till svar.
Sedan frågade hon var jag ville åka.
"Hem" svarade jag i mitt förtvivlade tillstånd.
"Var är det då?"
När jag samlat mig och talat om adressen, fick jag veta att buss 60 skulle gå dit.
Det är liksom inte riktigt samma sak att gå på en buss som det står 60 på, när det alltid har varit 85, men den kör samma väg hem, så det fungerar ju. 


Alléträd


(Foto: Tomas Harrysson. Ur Förstudie för utbyte av träd Linnégatan, Göteborg 2011-05-20)

 














När kommunens folk kom till Linnégatan för att såga ner några träd tog det hus i helsike. 
Flera närboende rusade dit och protesterade mot tilltaget. Sedan har det strömmat folk till olika gator i staden för att med egna ögon se efter om alléträden är angripna av någon sjukdom. Samtidigt skrivs artiklar och insändare i tidningarna om planerna. Ett stormöte mellan Park- och Naturförvaltningens representanter och medborgarna har också hållits på en av gatorna i Majorna. Det utföll inte heller till belåtenhet.

Jag följer debatten i facebookgruppen "Rädda Linnégatans Lindallé", som har drygt 760 medlemmar. ( https://www.facebook.com/#!/groups/raddalinnegatans/)

Kommunen anser sig ha 33.000 träd att vårda. Viss föryngring behövs nog då och då. Nu är det träden på Vasagatan, Kungsladugårdsgatan, Linnégatan, Vegagatan och Älvsborgsgatan, som ska bytas ut. Faktum är att björkarna på Vegagatan redan har tagits bort och nya träd planterades härom dagen. Jag såg inte en enda upprörd innevånare på plats. Linnégatans träd ska bytas successivt år 2013-2016. Av sammanlagt 160 träd blir det 40 per år. Samtidigt ska det göras andra förbättringar av trottoarer, cykelvägar, beläggning, rördragningar under marknivå etc.    

Trängselskatt
Den första januari 2013 införs trängselskatt och det gillar vi som cyklar och åker kollektivt.
De som kör bil är av helt motsatt uppfattning. Märkligt nog råkar visst alla bo i en stadsdel där de anser sig bli alldeles särskilt orättvist drabbade av trängselskatten. Namninsamling pågår med krav på omröstning. Lite väl sent påtänkt är det väl ändå?

Sedan några månader tillbaka finns en hög stolpe med kameror mitt i gatan strax nedanför mitt kvarter. Det ska bli intressant att se på nära håll om och hur den betalstationen kommer att påverka biltrafiken.

Min bekännelse
Tack och lov att jag inte är ensam om att reagera, när träd sågas ner.
Jag blev mäkta förskräckt när vi fick en egen trädgårdsmästare i bostadsområdet och han berättade hur han skulle gallra ut bland träden. Efter hans framfart räckte ljuset fram till gångstigar och trappor, så att det kändes tryggare att gå ut på kvällarna. Jag upptäckte också flera konstverk på väggarna.
Nästa pärs genomled jag under omläggningen av vår innergård. Alla träd och buskar togs bort för att nå ned till bottenskiktet. Sedan återplanterades inte ett enda träd på vår nydesignade gård. I stället fick vi nya, ynkligt små plantor. Den enda segern var att vi lyckats genomdriva att allt skulle vara giftfritt. Träd och buskar växte upp väldigt snabbt och är finare än de vi hade tidigare.
Förhoppningsvis ska vissa nymodigheter utmed några gator också bli bra till slut.

Gamla böcker

Jag skulle berätta vilka gamla böcker jag hittat i hyllorna

Kartor tyckte jag visst var intressant, för jag har kvar båda två från skoltiden.

Bergvalls Atlas har exakt det upplägg som Mikael Niemi beskrev i "Populärmusik från Vittula". Skåne får hela första sidan, medan alla de norrländska landskapen presenteras översiktligt på ett uppslag längre fram. Det är knappt att jag hittar centralorten i min egen hemkommun.

Annars är den bra med topografi och både landskaps- och länsgränser tydligt markerade.

Den historiska atlasen visar vikingatåg, korståg och andra folkvandringar. Man ser översikter på befolkningens och järnvägsnätets tillväxt här och där. Geografiska upptäckter, koloniernas uppdelning och befolkningstäthet kan man också fördjupa sig i. Bra är att kunna se olika länders gränser under olika århundraden. Jag ser att Jämtland och Härjedalen blev svenskt redan 1645 och undrar varför det knorras om det fortfarande.

Mina egna böcker i geografi, historia och samhällskunskap har jag inte kvar, men pappas. 

Hans geografibok är fullspäckad med intressanta beskrivningar och bilder i svart-vitt. Där kan man läsa de mest häpnadsväckande beskrivningar: "I norr bo de ljushåriga, lugna flamländarna, som tala nästan samma språk som holländarna. I söder bo de mörkhåriga, livliga vallonerna, som tala franska."

Det är väl inte konstigt att vi har djupt rotade fördomar...

Pappas gamla historiebok från 1936 är riktigt spännande. 

En berättelse har rubriken "Nordens folk och land på 800-talet" och börjar så här: "Låt oss göra ett besök på en storbondes gård en vinterkväll omkring 800." Fortsättningen är som hämtad ur en spännande äventyrsroman och kryddad med fornnordisk gudatro. 

Ett annat kapitel börjar så här: "Det drar ihop sig till oväder." Sedan följer en berättelse om inbördeskriget som slutar med Linköpings blodbad. 

Den boken ska jag nog läsa igenom ordentligt vid tillfälle.

Pappas Läsebok för folkskolan, tryckt 1924, är den jag läste med störst intresse när jag var barn. Där finns allt från sagor om asagudar till kungar och krig, livräddning, uppfinningar, poesi och konstverk.

Man får lära ordspråk också. Här är några som man sällan hör numera:
- Allvar och gamman falla väl samman
- Den varder två gånger glader, som på stenen sitter
- Ofta ligger ormen under rosenbusken
- Munvig är bättre än snutfager.

Jag har sparat några gamla romaner också. Här är exempel på sådana: 

- Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf, 1934

- De tre musketörerna av Alexander Dumas, 1943

- Vem vill ha Liseli av Johanna Böhm, 1946

- Det osynliga bandet av H J Kaeser, 1947

Överraskningar

Till min stora överraskning hittade jag ett par intressanta böcker om min hembygd som jag fått i present för länge sedan

• Den ena är "Ur lappmarkens bebyggelsehistoria V, Sorsele 1671-1821" av Ossian Egerbladh, 1967.

• Den andra är "Sorsele forntid och nutid. Socknens historia skildrad på uppdrag av Sorsele kommunal-fullmäktige". Redigering av David Nyström, 1972.

De två böckerna ska jag granska ingående i vissa avsnitt. De kan tillföra värdefulla uppgifter till min släktforskning. På farfars sida fanns förfäder från dessa trakter.

Antikt

Mina allra äldsta böcker är två små uppslagsböcker, som utgör "Förklaringar över 23.000 främmande ord och namn m m i svenska språket, tillika med deras härledning och uttal", utgifven av D:r C.M. Ekbohrn 1868.

Över huvud taget är jag märkligt förtjust i ordböcker och uppslagsböcker av olika slag. Det finns åtskilliga såväl gamla som nya uppslagsverk, bevingade ord och uttryck, främmande ord i svenskan, synonym-ordböcker och ordlistor i mina hyllor.