Jag är inte alls besviken för att det regnade hela helgen, nästan i alla fall.
Min viktigaste uppgift den gångna helgen var att klippa häcken ut mot vägen. Den hade vuxit sig kämpahög efter allt regn omväxlande med några soliga och varma dagar. När grannen insåg mina ambitioner, blev han så glad att han kom med sin elektriska häcksax och hjälpte till. Nog är det besynnerligt att karlar har maskiner och elektriska apparater för allting. Min granne har väl knappt tio meter lång häck att sköta.
På andra sidan av våra stugor gick två karlar omkring med varsin motordriven kantklippare och ansade kanterna på en stor gräsmatta. De förde ett himla oväsen. I ett försök att antyda missnöje med oljudet, föreslog jag den ene att han skulle dela ut hörselskydd till närmasta grannarna, innan han startade sådana maskiner. På det fick jag inget svar.
Sedan jag hade snyggat till häcken med sekatör och fraktat bort allt skräp, kom regnet.
Utsikten över den egna tomten och allmänningarna är fin inifrån stugan även i regnväder.
(Kommentarer om min Häggmispel är överflödiga. Fåglarna gillar den skarpt, trots den spretiga växten.)
Har man så här vacker buske att njuta av precis utanför fönstret, kan man vara nöjd.
Det är en Plymspiera.
Som tur är har mina Pioner och den ädla varianten av Kaprifol inte slagit ut än. Därför hoppas jag på uppehållsväder då de blommar, så att de står vackert några dagar.
Resten av lördagen kunde man sitta inne med gott samvete och se på TV-utsändningen av European Team Championship i friidott medan regnet föll. Detsamma gällde söndagen. Inte ens katten ville gå ut och då är det blött. Att Sverige föll ur Europalaget var förstås tråkigt, men det fanns flera glädjeämen ändå. Vissa enskilda prestationer lovar gott inför kommande mästerskap. Då sitter jag nog inne och följer tävlingarna på TV även om solen skiner.
