Ordspråk

"Det bästa tillfället att plantera ett träd var för 20 år sedan. Det näst bästa är nu." (Kinesiskt ordspråk)

ca år 2010  

ca år 2000

När jag kom till kolonin fanns detta äppelträd på tomten sedan många år tillbaka, kanske sedan 1980-talet. Det stod väldigt ostadigt, så jag kapade en stor, tung gren. Trädet blev mera stabilt och bär ofantliga mängder frukt vartannat år.

maj 2009

 oktober 2008 

Ett körsbärsträd skulle vara trevligt, så jag köpte en fin liten planta.
Trädet blommade vackert och hann ge ett par bär så pass att jag hann smaka. 

Sedan kom älgen! "Jättegoda skott det där" tyckte den. Sedan har det inte blivit många blommor, blad och bär. 

 

2012

2010

En pytteliten lönn visade sig i en rabatt. Den räddade jag till en mer passande plats. Visst har den vuxit och blivit lite frodigare varje år, men nog dröjer det innan den blir stor och pampig. Tänk om någon planterat en sådan tidigare! 

september

maj månad

Inga fler träd med lockande frukter! Jag valde ett japanskt träd, en Katsura. Den har söta hjärtformade blad som blir vackert orange på hösten. 

Visst önskar man att någon planterat fler träd redan för 20 år sedan. Denna Katsura är nog bara 10 år och har blivit ca fyra meter hög. Att jag planterade det trädet, är bland det bästa jag gjort. 

Överraskning

Det här hade jag inte väntat mig  

Precis i slutet av oktober månad och efter regn och rusk väntade jag mig inte

 att några sommarblommor skulle leva fortfarande. Här är en i alla fall.
Titta riktigt noga nere vid fatet. Där finns en liten utslagen rosa blomma.

Flera blommor lever och frodas
i båda amplarna. Visst är det förunderligt!

Lägg märke till vilket härligt solsken det råkade bli just precis denna dag.

Då kändes det mer normalt att se Höstastrarna blomma fortfarande.

Jag klippte en bukett av dem och

några vackra Kärleksört. 

De blev vackra arrangemang i vas. 

Blomfynd

Efter fem månader instängda bakom byggnadsställningar och mörka skynken hade några av mina krukväxter tappat livslusten. Alla klarade inte att stå utan ljus och frisk luft så länge.

Det såg alltså lite glest ut, när jag placerade överlevarna i fönstren. Alla fem Saint Paula, Gullrankan, Ampelliljan, Vandrande juden, tre kaktusar och några andra för mig okända sorter hade klarat sig. Men jag vill ha fler.

På Hornbach fyndade jag alla dessa för summa 169 kronor. Det är bara 28,10 kr/st i snitt och blev precis lagom att frakta hem oskadda i två kassar.

Det blir roligt att plantera om dem i större krukor och göra fint med så präktiga växter. Här kommer mitt arbetsbord på balkongen väl till pass. Till höger har jag en säck jord väl skymd i en gammal tvättkorg.

Samtidigt måste jag få visa den Pelargonia, som jag tog hem från landet tidigare.

Den fick ett alldeles eget, litet bord på balkongen och fortsätter sin blomning med nya, friska tag.

Balkong

Nu äntligen har jag fått ta min balkong i besittning! 

Byggnadsställningarna monterades ned så långt att det blev fri sikt ut.

Jag fick bråttom att torka golvet och hämta upp de gamla möblerna från förrådet. Visst behöver de oljas in, men det får dröja tills vidare. Gamla dynor och en udda trasmatta fick också duga inför den första sittningen.

Det är helmysigt att läsa tidning och fika i värmen bakom inglasningen. 

  

I förrådet hade jag ytterligare ett bord, som jag tog upp och placerade i den andra änden på balkongen. Av en lycklig slump råkar det vara i nästan samma färg, som vi har fått på fönsterbågarna.

Det här bordet får fungera som arbetsbord den närmaste tiden. Man kan stå där och plantera om krukväxter eller spika, skruva och dona med sånt som behöver repareras m m. 

Någon stor växt kan det inte bli fråga om nu inför vintern, men jag har i alla fall köpt några små Ljungplantor att pynta med.

Det kan bli något större, kanske en slingerväxt av något slag till våren.

Instängd

Den här sommaren har vi fått leva instängda bakom byggnadsställningar och blå skynken i
"mitt" hus sedan mitten av april månad. Det har varit mörkt, kallt och allmänt obehagligt. Ändå har jag sett positivt på det hela, för fasaderna skulle bli fina och balkongerna helrenoverade.

Arbetet skulle vara färdigt den sista augusti, men det ser fortfarande ut så här på ena sidan.

Efter fem månader i mörker, ser krukväxterna inte så friska ut längre. 

Den andra sidan är nästan färdig. Socklar och murar kommer att målas senare.
Entrépartierna ska också renoveras så småningom.

Tyvärr har målningen av fönsterbågarna underkänts, så nu ska det arbetet göras om. Därför måste vi flytta bort alla möbler m m som står i närheten av fönstren en gång till.
Målningen görs nämligen inifrån! Gissa om det är något rörigt i rummen.


Balkongen har blivit ljus och fin, så nu vill man väldigt gärna ta den i bruk. Särskilt trevligt är det med inglasning. Av 40 hushåll har 30 beställt det tillägget. 

Tyvärr får vi inte använda balkongerna än, enligt det besked som kom idag. Det är visst inte fullt godkänd målning av fönstren på den sidan heller.  

Byggnadsställningarna är fortfarande kvar utanför balkongerna. Nedmonteringen ska inte börja förrän nästa vecka. Så här ser det ut, när man kikar ut.    

 
Tålamodet prövas

Ettåringar

Varje vår köper jag några få ettåringar och passar på när de är små och billiga.

Det var kallt i våras, så jag hade ingen lust att köpa Penséer redan i april.

Sedan tog de slut, så det blev det ingen kruka med Penséer vid trappan i år.

I stället gjorde jag ett helt nytt arrangemang.

Den här vackra björkstubben tog jag vara på efter trädfällningen i fjol.

På den har jag placerat en kruka med blandade ettåringar.

På väggen hängde jag i alla fall upp ett par amplar som vanligt.

Nu ville jag försöka med Fuchsior och de verkar trivas där.

Sedan återstår att se om jag lyckas övervintra dem.

I kanten på redskapsboden brukar jag också hänga upp en ampel.

Den innehåller lite olika sorter, bl a Snöflinga, en intressant hängande liten växt i silver och ett par knippen i en färg som passar till Clematisen. Det är den som klänger på spaljen vid sidan och snart bör slå ut.

Det blev en Snöflinga (dubbel) över efter all plantering. Den fick bli utfyllnad i en av krukorna med Pelargonior och verkar nästan ha tagit över.

Om Pelargoniorna får mer värme, bör de ståta med en massa blommor snart.

Jag väntar ivrigt på det.

Midsommar

Naturen är ganska fantastisk. Trots den långa vintern och väldigt sen vår, kom växtligheten ifatt redan innan midsommar. Visst ser det frodigt ut?

Midsommarafton började med rejäl värme. Det var i alla fall +25 grader redan vid tiotiden på förmiddagen. Ändå var det helmulet.

Man tog det lugnt och väntade på åsk-väder. Regnet kom precis efter dansen kring midsommarstång och några all-sånger. Då var klockan tre.


Sedan har det regnat i stort sett hela helgen. Under ett kort uppehåll, hann jag ta några bilder på söndagen.

Plymspirean står lika fin vid husknuten oavsett väder och blir lite större varje år.
Nu blommar den som allra finast.
Den är avgjort humlornas favorit.

Pionerna tycks alltid råka ut för störtregn precis när de slagit ut.

Här trivs Klätterhortenisan där den tittar upp ovanför stenarna.

Det är väldigt frodigt kring dammen också.

Snart blommar allt på en gång.

Vårfröjd

Var tog maj månad vägen?

Visserligen kunde man inte klä sig i shorts till första maj i år. Det var alldeles för kallt då.

Inte kunde man ställa ut Pelargoniorna heller på länge, för det var minusgrader på nätterna.

Strax därefter blev det ändå en fröjd att gå ut i skogen och njuta av spirande grönska.

Den här stigen går jag ofta.

Vitsipporna blommade ovanligt länge

Rabatterna hade inte mycket att visa upp. Rosorna och diverse annat har frusit ihjäl. Man får glädjas åt det lilla. Den här bilden är tagen i mitten av maj. Nu (ett par veckor senare) är det proppfullt av ståtliga perenner överallt. Växtligheten har verkligen tagit fart i ryssvärmen.

Kabbelekan blommade fint i min damm - som vanligt.

  
Vad jag inte kan visa några foton av, är den pågående renoveringen av "mitt" hus. Det är helt inbäddat av byggnadsställningar. Just nu sprutar en kille vatten över väggar och fönster på den ena sidan. Det är väl nödvändig rengöring, innan väggarna ska målas om.

Nyss höll en annan kille på den andra sidan av huset på med att slå ned betong från balkongkanten ovanför min. Det dånade och small rejält. Nu verkar det momentet vara färdigt, för klumparna är redan borta. Senare ska vi få nya fronter och räcken.

När det är så här mycket oväsen dagarna i ända, åker jag gärna ut till landet och kopplar av i grönskan. Det händer mycket ute i naturen nu, men tyst och stilla.

Ny balkong

Nu börjar fasadrenoveringen på "mitt" hus

Trädgårdsmästaren har sågat av träd och buskar runt huset.

Sedan monterades byggställningar uppför väggarna. 

Först renoveras balkongerna 

Det har varit jättejobbigt att ta bort allting, rengöra och stuva in alla grejer i förrådet. Det är inte klokt egentligen hur mycket saker man har på en balkong!

Nu har jag äntligen lyckats skruva ut gamla, rostiga skruvar och dra ut spikar från väggarna.

Så här ska det bli sedan

Betonggolven ska visst slipas och snyggas till på något sätt. Det behövs verkligen.
Väggarna ska målas vita.

Balkongräcket byts ut helt och hållet till plast, tror jag. Det blir säkert mycket enklare att torka rent och hålla snyggt i alla fall. 

Målsättning

Mot slutet av sommaren ska hela huset se ut så här.

Man kan passa på och köpa inglasning av balkongen till födelaktigt pris p g a central upphandling.
Tänk om man skulle slå till...



Var och varannan dag kommer nya lappar i brevlådan med förvarning om vad som ska hända och anvisningar till oss boende. Nu ska vi stänga ventilerna för att slippa damm och vatten. Jösses! Sedan ska vi vara beredda på vibrationer. Därför bör man ta bort tavlor o dyl från väggarna, så inget ramlar ned och går sönder.

Det här blir nog en ovanligt spännande sommar.

Kärt återseende

Våren har verkligen låtit vänta på sig i år, trots all sol. Det har varit kallt i vinden på dagarna och minusgrader på nätterna.

Man måste nästan använda förstoringsglas för att se någon blomknopp.

Idag har jag i alla fall sett en utslagen krokus, så det börjar arta sig. 

Sedan vilade jag skönt i solstolen för första gången denna säsong.

Allra roligast var att se spår efter min gamla kompis älgen.

Det gläder mig att några älgar lyckas hålla sig undan från jägarna.

Den här älgen har väl njutit av mina äpplen under hösten och känner vägen.

Nu har jag inget att bjuda på, så jag hoppas få vara ostörd den närmaste tiden.

Jag ska kratta gräsmattan och rensa i rabatterna så att växterna får sol och ljus. Lite gödsel här och där ska väl också sätta fart på perennerna så småningom.

Släktträdet

Nu har jag kommit ganska långt med släktforskningen. Det har tagit några år trots att vissa delar av släkten var utforskad av andra. Allra roligast var att söka efter familjer och personer som ingen annan redan hade publicerat några uppgifter om.

Under vintern fick jag lust att skriva ned vad jag hittat om olika släkter och vissa personer. Det var inte lätt. Många har inte lämnat några särskilda spår efter sig, men visst har jag anat hur de levde beroende på var de bodde.

Någon bra sammanfattning kunde jag inte göra. Folk levde ganska olika i olika delar av landet. Jag blev tvungen att dela upp min släkt i flera grenar. Ibland blev det riktigt risigt.

I mellansverige har människorna följt urgamla, upptrampade stigar, flyttat omkring och så småningom dragits till städerna. De som hade ork och möjligheter kunde anpassa sig till utvecklingen och skapa sig ett bättre liv än tidigare generation. När det inte gick, kunde vissa utvandra till Amerika. Jag har följt en familj under de första åren i Kanada. 

I Norrland var utvecklingen annorlunda. Vid kusten slet
människorna med jordbruk och togs ut till krigstjänst. Sedan bar det av inåt landet för att bryta ny mark i skogarna. Samtidigt var det många samer som lämnade renskötseln och blev bofasta.

Jag var riktigt förbryllad över tidiga uppgifter om lapp-marker och förstod inte var t ex Umbyn låg förrän jag hittade en karta. Det visade sig att socknar inte alls fanns, utan bildades senare. 


Invandringens betydelse kan man också lägga märke till. Det har kommit mycket folk från alla håll av flera olika anledningar. De kom som soldater, präster, hantverkare m m och spred sig överallt. Sverige har haft stora landområden att rekrytera folk ifrån. Man får stor inblick i den historiska utvecklingen genom att läsa kyrkböcker m m från 1700-talet till nutid.

Mina anor med fyra släktgrenar: http://www.elnaelvin.n.nu

Flyttbestyr

Härom dagen ringde telefonen - mitt på ljusa dagen. Det var ingen försäljare, utan en vänlig dam som berättade att vävstugan ska flyttas till nya lokaler.

Vävstugan och flera andra hobby-lokaler ligger i en barack längst ned i mitt bostadsområde. Baracken ska rivas och det har vi fått infor-mation om för länge sedan.

Frågan är bara vad som ska hända med all verksamhet som har bedrivits där i många, många år.

Finns det andra lokaler där vi kan fortsätta med snickeri, målning, konst, textilt arbete, gitarrspel och bordtennis?  

Under 1990-talet var jag med och ordnade fler vävstolar och tillbehör och monterade ihop dem. Sedan vävde jag många trasmattor och dukar tillsammans med andra entusiaster. Eftersom jag rört vid varje liten trampa, latta och bom har jag känslomässiga band till utrustningen.

I höstas när vi hade gårdsmöte, tog jag upp frågan om vad som ska hända med vävstugan. Det kunde förvaltningens representanter inte svara något bestämt om. Men kanske, kanske att det fanns en passande ledig lokal. Jag fick i alla fall noterat i minnesanteckningarna att all utrustning bör sparas tills vi kan få en ny lokal. Dessutom anmälde jag mig som frivillig att delta i nedmonteringen. Det krävs faktiskt kunskap för att ta isär en vävstol på rätt sätt så att ingen viktig del går sönder eller kommer bort i hanteringen.

Nu ska damen som ringde och jag mötas i vävstugan någon av de närmaste dagarna. Hon har vävt där under senare år och sa att hon redan hade förberett för flyttningen.

Nedmontering av vävstolarna trodde hon att flyttgubbarna kommer att hjälpa till med. Det tror inte jag. Vi bör säkert ta loss alla små delar och paketera dem separat för att undvika risk för skador.

Några bestämda planer på att väva igen, har jag inte. Så många trasmattor och dukar som jag har, behöver jag inga fler. Jag har förstås en del material kvar och kan tänka mig att väva lite någon gång, bara för att det är så roligt.

Spinnel-Anna och 'n Stark-Nils Petter

Att sammanställa morfars släkt från Västerbotten borde vara enkelt.
Han kom ju från Spinnel-Anna-släkten, som redan var utforskad. Snart upptäckte jag att hans anor på mödernet var från 'n Stark-Nils Petter Johansson, en lika väl utforskad släkt.

Det var väl bara att läsa innantill i släktböckerna?

Ingenting kunde vara mer fel.

Oäkta

Redan då jag skulle notera ursprunget till morfars namn, törnade jag på samma problem som i mormors släkt. Där var också en okänd far. Dessa "oäkta" barn förekom ofta i slutet av 1800-talet, då ogifta kvinnor hade laglig rätt att anteckna "barnet som sitt" och inte behövde uppge namn på barnafadern. Det fanns inga möjligheter till spekulationer så där slutade den grenen.

Intressanta kvinnoöden

Det visade sig att tidigare släktforskare hoppat över varje liten detalj om flera kvinnor i släkten. Jag hittade ett par tvillingsystrar, som hade otur med män. Nästan samtidigt fick de två barn vardera. Den ena kvinnan var förlovad, men blev övergiven. Fästmannen smet sin kos helt enkelt. Den andra blev gift med en man, som kom långt bortifrån. I släktboken står att han var kopparslagare. Det var han inte alls, bara född i Kopparbergs län. Det är skillnad. Man måste läsa noga i kyrkböckerna!

En annan kvinna saknade ursprung helt och hållet. Jag tragglade mig bakåt från vigseln år 1887 via sex, sju pigtjänster tills jag hittade mamman i Lycksele socken. Hon var en ogift kvinna som födde upp tre barn helt ensam såvitt jag kan se. Nog var det starkt av en ensam kvinna att reda sig med tre barn i slutet av 1800-talet.

Ytterligare en kvinna född 1822 saknar ursprung i släktboken. Hur det kan komma sig förstår jag inte, för jag hittade hennes anor ganska lätt. Bland dem fanns män som dött i Finland år 1740 respektive 1742. Därför misstänker jag att de stupade i krig. Det hoppas jag kunna undersöka närmare.

Soldatforskning

På flera ställen i släktträdet ser jag namn som avviker från de vanliga Andersson, Jonsson, Nilsson och Persson. Då finns det anledning att se efter om de varit soldater och använt soldat-namnet som släktnamn. Det verkar stämma på de personer jag undersökt hittills.

Närmast i tiden är Rydman, som var soldat i Västerbottens fältjägarkår under tolv år innan han övertog hemmanet i Olofsberg. Hans far hade också varit soldat och tagit namnet Lundström. Några andra soldater i släkten var Poth, Spinnel och Brummer.

Soldatforskning känns ganska svårt. Först ska man gissa vilket regemente personen kan ha tillhört och ungefär när i tiden. Sedan gäller det att hitta generalmönsterrullor och identifiera sin soldat. Jag har lyckats några gånger och kommer att göra nya försök, särskilt när det gäller några som verkar ha stupat i krig. 

Nybyggare

Mest vanligt förekommande bland morfars anor är nybyggare och bönder. De levde under en tid och i en trakt där det fanns utrymme att bryta ny mark och idka jordbruk. Jag misstänker att jordarna var bra där vid kusten.

En annan sak att lägga märke till, är att många har omnämnts som särskilt starka och dristiga på olika sätt. Det var troligen egenskaper som behövdes för att klara av den svåra uppgiften att bryta ny mark och föda en stor familj. Både i Spinnel-Annas och Stark-Nils Petters släkter 
har flera personer blivit omskrivna för sin styrka, sitt mod och påhittighet i svåra och rent av farliga situationer. I det avseendet har även ett par kvinnor utmärkt sig. Den ena är natur-ligtvis Spinnel-Anna själv, men också Stark-Nils Petters yngsta dotter Sofia Magdalena.

Spinnel-Annas historia:  http://hem.passagen.se/storsandsjo/historia.htm



Sofia Magdalena Nilsdotter, född 1832
http://www.wigo.se/index.php/Sofia_Magdalena_Nilsdotter