Himlen gråter

 

Nog är det obegripligt hur mycket vatten det kan finnas uppe i molnen!

Regnet har vräkt ner dag efter dag. Värst var det strax före och under helgen.

Det var som om himlen grät - visade sorg och raseri över de förfärliga händelserna i Norge.

Precis så kändes det.

Storvilt på tomten

Inte skulle det ha hjälpt att ha kameran i ett snöre hängande kring halsen - inte ens att ha den i handen tror jag. Händelsen var så oväntad att jag satt alldeles perplex. Men nog skulle jag ha velat fånga detta storvilt på bild.

Jag satt djupt försjunken i en tjock roman av Maeve Binchy, när det hördes ett tungt klampade, som av en häst. Djuret närmade sig förvånansvärt snabbt och plötsligt kom det precis bakom buskaget där jag satt. Fram kom en älg stormande runt husknuten. Den girade smidigt förbi hus, buskar, träd och blomrabatter och sprang bort över ängen.

Då först kom jag på fötter och sprang i den riktning älgen kommit ifrån. Som tur var fick jag se tre kvinnor stå en bit längre bort och skratta. Hade de sett älgen? Javisst, det var därför de skrattade. Det hade sett så lustigt ut. Mitt utsatta läge tycktes de inte inse. Jag satt precis intill de buskar som älgen lyckades runda, förklarade jag. Jag kunde ha blivit ihjäl-trampad! De fattade fortfarande inte. Jag gav upp. Men jag hade i alla fall tre vittnen på att en älg sprungit in på min tomt.





Först måste älgen ha hoppat över den höga häcken mot vägen, för att komma in på den här smala passagen mellan min stuga och häcken mot grannen. Se så smalt det är mellan buskaget och husknuten.

Inte kan det ha varit lätt för älgen att gira runt äppelträdet och samtigt huka under grenarna. Sedan rundade den min blomrabatt och sprang ut över ängen och bort efter vägen.

Det blev tydliga avtryck i gräsmattan, så man kan se precis var älgen sprungit. I övrigt finns inga skador, inte minsta lilla kvist eller blomma har brutits. Tänk att ett så stort djur kan vara så smidigt!

Där bakom buskarna satt jag.

Det är en trivsam plats med fin utsikt mot dammen med alla blommor framför och bakom. Varje dag slår två eller tre näckrosor ut också.



I blåsväder

Den där nationaldagen har jag inte mycket till övers för. Mitt i skolavslutningar och andra viktiga festligheter kommer den och stör. På TV överfaller man folk på gatan och ställer frågor om varför vi har en nationaldag. Olika försök att fira den verkar ganska krystade.

Det enda vettiga jag sett, är välkomnandet av nyblivna svenskar.

Tacka vet jag midsommar! Då har vi hunnit förbereda oss på olika sätt. Man har klippt häckar och gräsmattor, rensat grusgångar och pyntat med blommor. Dessutom vet man vad man ska äta. Vissa har rent av odlat egen potatis och jordgubbar. De husliga typerna har lagt in sillen själv. En del av oss har börjat sin semester. Bara det är skäl nog att fira. Skulle midsommar-firandet ha något med glädjen över den vackra svenska naturen att göra, så instämmer jag helt. Vår fina natur behöver inte kopplas till något historiskt datum, utan finns nu.
Den är verkligen värd att fira!

Här är ett exemplar av mina vackra pioner.

I år kom inget regn och slog sönder dem, utan de fick stå där och blomma dag efter dag. Inte gjorde det nåt att blåsten ven runt knutarna heller.

Min lilla trasselsudd till katt, såg lätt irriterad ut över stormbyarna, men ”ställer man sig bara bredbent så ska det minsann gå att klara” – verkade hon tycka.

Här är hon på väg mot festplatsen, men följde intresserat dansen kring stången på tryggt avstånd.

Ett par näckrosor slog ut till midsommar i min härliga damm.

Det finns fler knoppar.

Överallt frodas blommor av olika slag. Det är bara att slå sig ned i vilstolen och njuta eller gå runt och inspektera på nära håll.

Lillan tycker särskilt bra om att ta en promenad på de stora stenarna som ramar in vattnet.