Spänning

Skidåkning kan väl inte vara nyttigt? Se bara hur Anja åker ur och tar sig för ett smärtande knä allt som oftast. Normalt brukar folk med dåliga knän inte åka slalom, störtlopp och liknande. Vi vet att det är farligt, men världsstjärnor inom sporten tror visst inte att det gäller dem, eller så tycker de kanske att det är värt risken...

Personligen är jag lite orolig för slaganfall och hjärtstillestånd när jag tittar på sådana spännande lopp i längdskidåkning som jag såg idag.


(Foto: msn Sport)


Det var dubbeljakt (2 x 15 km med skidbyte) för herrar i Holmenkollen. 

Här går Petter Northug i mål före Marcus Hellner och alla andra.

Publikens jubel var det mäktigaste jag hört nån gång.



När ett lopp böljar fram på det där sättet, når jag maxpuls tidigt. Åkare leder, rasar ned genom fältet och stretar sig uppåt igen. Inför spurten får jag krampkänning och faller nästan ihop vid målgång.

Som tur är pågår en hjärtlig kamp med mycket humor mellan de svenska och norska TV-teamen. Det är intressant att ta del av kommentarer och analyser från båda. Då får man lite perspektiv och lugnar ner sig. När sedan Northug ser så lättad och lycklig ut över segern, är det bara att glädjas med honom. Det här var nog ett viktigt lopp för honom att vinna under detta VM.

Grus i dojan

Visserligen har både snö och is tinat bort från gatorna i Göteborg. Ändå är det inte lämpligt att ta på finare skor för det. Då kan man få grus i dojan. 

Det ligger tjocka lager av grov "sand" på trottoarerna. Här har strötts ut sand i flera omgångar över de livsfarliga isar vi haft.

Här kan man knappt se stenläggningen under "sanden", eller grus, som den hellre bör kallas.


Jag lufsar fortfarande på i mina grova vinterskor med traktorsula. De tycks tåla det här underlaget bäst. Det är ju kallt också. Vi har haft minst -10 grader ganska länge nu.

Jag hoppas på några dagar milt väder, så att "snödrivorna" krymper bort också.

Det finns åtskilliga sådana här drivor av packad snö under grus och annan smuts. De tronar på åtskilliga torg, gårdar och andra öppna platser.

Tiden går

Väldigt vad tiden går ibland. Den passerar utan att jag kan komma på något minnesvärt. 
Det blir bara en massa grå vardagar efter varandra fyllda med arbete. Sedan skyndar jag hem, äter och sjunker ned i soffan framför TVn. Många kvällar hittar jag inget sevärt.

Då knåpar jag med mina anor i släktträden i stället. Ofta söker jag uppgifter i kyrkböcker, men sedan gäller det att dokumentera allt jag hittat också. Jag skriver i släktträdet, lägger in bilder och kontrollerar i statistiken så att inget går snett. Det vore ju genant om en mor står skriven som jämnårig med sin dotter. Sånt händer lätt om man vänder på ett par siffror.

Tänk så lustiga namn de hade förr i tiden, de som inte hette Andersson, Persson och Jonsson förstås.

Stenbock, Kåse, Brask, Skytte, Lood, Walleria, Tjäder, Mineur, Repplerus, Kyle, Swebelius och Poth. Det låter nåt!

Några är släkt, men de flesta är ingifta.

Jag har en förfader som kallades Blomster som soldat. På fotografiet av honom ser han verkligen inte ut som någon blomma. Han var en storvuxen man med yvigt skägg och polisonger som stod ut som kvastar kring ansiktet.

Andra kan se fantastiskt väl bibehållna ut trots ett hårt liv. En sådan var Sofia Magdalena. Hon var 'n Stark Nils Petter Johanssons yngsta dotter och blev lika omtalad som sin far. 

Nog ser hon bister ut kring munnen, men ögonen är pigga som en ekorres och visst ser hon frisk och stark ut. Man hittar en del berättelser om sådana människor på historiska websidor. Då tickar timmarna snabbt iväg, så intressant som det kan vara.

Klass 1 varning

Vad är en ”klass-ett-varning” egentligen (och hur ska det skrivas)?

Enligt väderledsrapporten i går kväll skulle vi få snö och storm över västkusten. Det snöade faktiskt under natten så pass att det täckte marken i morse. Men det smälte snabbt undan eftersom det var plusgrader och blev väldigt slaskigt överallt i stället.

Lite blåst märktes också vid lunchtid men definitivt ingen storm. Det var så pass att man blev våt över hela kroppen av den fortsatta nederbörden, regnblandad snö. Då träffas man i sidled av de plaskvåta snöflingorna. Skydd i form av ett paraply skulle inte ha gjort någon nytta alls.

Nog var det bra mycket trevligare före jul och en bit in i januari månad då vi hade flera minusgrader. Snön låg torr och fin över stan. Så länge det är vinter föredrar jag sånt väder.



Så här såg det ut tidigt i december månad



Det är då en väldig tur att jag har några skapliga foton kvar att njuta av från den perioden.

Fiffigt

Ibland känner jag mig riktigt fiffig - om jag får säga det själv. Tänk att drabbas av minnes-förlust på söndag kväll och inte komma ihåg vilka viktiga möten vi har på jobbet kommande vecka. I min almanacka har jag bara antecknat mina egna möten. Då går jag in på hemsidan där vi har vår mail, växlar över till kalendern i Outlook och läser vår gemensamma kalender. Där finns tiderna för möten i ledningsgrupp och styrelse, föredrag, personalmöte, olika arbetsgrupper, intern kurs etc.

Det låter kanske inte särskilt märkvärdigt eftersom alla har en egen kalender i Outlook och kan dela den med andra om man vill. Det är bara att dela ut behörighet till vald person, så är den saken klar. Svårare är att skapa en grupp för många personer och ordna likvärdig behörighet åt alla medlemmar.

Tidigare skrev någon ett mötesschema för t ex ett halvår. Sedan bokades lokaler och ett nytt schema skickades ut. Successivt bokades fler möten och man hittade information om intres-santa föredrag i närheten. Vissa avdelningar skickar ut egna scheman över sina mötestider och där deltar några från vår avdelning. Det blev liksom lite rörigt med alla papper, mail, information på olika hemsidor etc. Det gick inte att få en samlad bild över alla möten som vår personal berörs av på ett eller annat sätt.

Med lite egen tankemöda, registrering av vår grupp och assistans med behörigheter av IT-support ordnades en gemensam kalender. Där har jag registrerat alla kända möten som vi berörs av. Av det får vi en bra överblick och man kan lätt förstå när olika personer är till-gängliga eller upptagna. Dessutom behöver man inte skriva ut flera olika scheman att bläddra i. Nu kan vi hålla kalendern á-jour successivt på ett enda ställe.

För mycket

Är det inte lite för mycket ibland? Det tycker då jag.

Räkningar ska naturligtvis betalas. Stanna upp vid el-räkningarna och skäms för att inte ha valt. Vadå valt? Jag har minsann valt annat elbolag för flera år sedan och tänker inte byta till fast pris nu, när det rörliga priset är skyhögt. Det bör man väl göra när priset är lågt? Och så är det bokklubben som erbjuder en ganska tråkig bok. Bäst att gå in på klubbens hemsida och avboka den i tid.

Sedan är det brev från bostadsrättsföreningen om planerad fasadrenovering. ”Gå in på vår hemsida, granska de tävlande förslagen och rösta”. Det tog en hel kväll. Några dagar senare kommer brev om ny portkod. Jag som inte har lärt mig den förra utantill än. Strax därefter ska tvättstugan byggas om. ”Hämta bokningsnyckeln senast på söndag”, lyder ordern. Exakt var man ska tvätta under ombyggnadstiden förstår jag inte riktigt. Får väl ut och promenera en sväng tills jag hittar en barack längre bort någonstans.

Masthugget från ovan

Skatteverket skickar också brev. Besked om mitt lägenhetsnummer önskas. ”Gå in på

hemsidan och registrera ditt fyrsiffriga nummer.” Jag störtar ut i trappuppgången och kollar mitt nummer på dörren. Där står samma gamla tresiffriga nummer som det alltid har gjort. Jag ger upp! Två dagar senare kommer brev från bostadsrättsföreningen om att vi har fått nya lägenhetsnummer bestående av fyra siffror. Det blev ett helt nytt nummer utan likhet med det gamla.

Stora kuvert i orange färg har jag fått under många år. För en gångs skull öppnar jag det senaste och blev inte glad nu heller. Den uppskattade månadsutbetalningen kan väl ingen normal människa leva på? Dessutom är det nog bara ett uppskattat grundbelopp hoppas jag. Det tillkommer ett och annat, har jag hört.

Kan det ha något att göra med ett brev från Skandia om ålderspension från försäkring? Inte visste jag att jag hade en försäkring där. Läser och läser för att försöka förstå vad jag ska svara på egentligen. Utbetalnings-sätt, familjepension, inkomstskatt? Jag förstår inte de olika alternativen man ska välja mellan.

Efter att ha ringt och tryckt på otaliga ettor, treor, fyrkant, etta igen och stjärna under ett par minuter får jag veta att jag är nummer 14 i kön. Envis som bara jag kan vara ibland, sitter jag kvar och väntar. Det tog väl en kvart till tjugo minuter ungefär tills en vänlig tjej svarade. När hon hade förstått att jag inte är i närheten av någon pensionering på länge, kom vi överens om att jag inte behövde fylla i annat än ett förmodat pensionsår. Inte ens jag vet när det kan bli möjligt nämligen.

En kväll när det inte är något brev av det krångliga slaget att slita med, slår jag mig ned i soffan och tar del av senaste nytt på TV. Det är i stort sett bara blänkare om lite av varje, som avslutas med att man kan se fortsättningen och ett fylligare reportage på svt play eller nåt. Det var ju tråkigt att det inte fick plats under sändningstid, tänker jag. Men köra lite kling och klang med röriga bilder och reklam om ett program som ska komma nästa vecka, det har man utrymme för. 

 

Det kanske är läge att dra nåt gammalt över sig.