I blåsväder

Den där nationaldagen har jag inte mycket till övers för. Mitt i skolavslutningar och andra viktiga festligheter kommer den och stör. På TV överfaller man folk på gatan och ställer frågor om varför vi har en nationaldag. Olika försök att fira den verkar ganska krystade.

Det enda vettiga jag sett, är välkomnandet av nyblivna svenskar.

Tacka vet jag midsommar! Då har vi hunnit förbereda oss på olika sätt. Man har klippt häckar och gräsmattor, rensat grusgångar och pyntat med blommor. Dessutom vet man vad man ska äta. Vissa har rent av odlat egen potatis och jordgubbar. De husliga typerna har lagt in sillen själv. En del av oss har börjat sin semester. Bara det är skäl nog att fira. Skulle midsommar-firandet ha något med glädjen över den vackra svenska naturen att göra, så instämmer jag helt. Vår fina natur behöver inte kopplas till något historiskt datum, utan finns nu.
Den är verkligen värd att fira!

Här är ett exemplar av mina vackra pioner.

I år kom inget regn och slog sönder dem, utan de fick stå där och blomma dag efter dag. Inte gjorde det nåt att blåsten ven runt knutarna heller.

Min lilla trasselsudd till katt, såg lätt irriterad ut över stormbyarna, men ”ställer man sig bara bredbent så ska det minsann gå att klara” – verkade hon tycka.

Här är hon på väg mot festplatsen, men följde intresserat dansen kring stången på tryggt avstånd.

Ett par näckrosor slog ut till midsommar i min härliga damm.

Det finns fler knoppar.

Överallt frodas blommor av olika slag. Det är bara att slå sig ned i vilstolen och njuta eller gå runt och inspektera på nära håll.

Lillan tycker särskilt bra om att ta en promenad på de stora stenarna som ramar in vattnet.