Trädvård

Att det finns arborister visste jag, men att de kan svinga sig upp i trädtopparna som cirkusartister var nytt för mig.

I kolonin finns träd som blivit gamla, risiga och murkna. Då måste de tas ned. Det är inte bara att fälla ett sånt träd när andra träd, byggnader och t ex en elledning finns i fallriktningen.

Med en enkel säkerhetssele och spik på insidan av skorna klättrade den ene killen upp i träden med motorsågen dinglande från skärpet i midjan. Han sågade av en gren i taget och kapade topparna successivt. Den andre höll uppsikt från marken, flyttade undan stockarna och samlade ihop riset i högar.

De tog hänsyn till djurlivet också. En del träd sågades bara ned till hälften, troligen för att där fanns hål som kan vara bo till ekorrar och kackspett.

När killarna såg att min granne och jag intresserade oss för små bitar av stockarna, fick vi hjälp att frakta hem var sin huggkubbe till våra stugor.

Första maj

Det är nåt visst med första maj-helgen. Då ska det vara sol och värme - och det var precis vad det var i år också. Jag slapp både regn och snö, som annars föll över landets norra delar. Det kan inte ha varit så roligt. I stället kunde jag ta fram trädgårdmöblerna och njuta i solen av de första blommorna.

Humlen tog fart uppför sin stör och i rabatten blommade mina röda tulpanerna bedårande vackert.



Pärlhyacinter på rad bakom häcken



Vitsipporna vid dammen har blommat ett tag nu och börjat anta en ljust rosa nyans

Vivor har jag i kanten av en annan rabatt. De är knallröda från början.

Vid trappan har åter en kruka med Penséer fått plats, precis som vanligt. I år fick det bli några i lila och små gula violer som kontrast.

Sommargarderob

Det blir ingen ny bikini den här sommaren. Det vore väl att utmana vädergudarna, så att vi bara får regn och rusk. Minnet från fjolårets sommar har inte helt förbleknat.

I stället har jag satsat på något värmande.
Det fick bli en lång sweatshirt med krage ända upp till hakan.

Riktigt så här bra mönsterpassning som på bilden fick jag inte, men man ska väl inte begära alltför mycket av en postorderfirma.

Jag fick den billigt.

Sedan gällde det att hitta rejäla trosor som når ända upp till midjan. Det är inte det enklaste.

Ska de vara i 100% bomull och hålla för tvätt i 60 grader, blir det ändå svårare. Men jag har faktiskt lyckats. Se här bara.
Jag slog till med en 4-pack!

Stövlarna jag köpte i fjol är i utmärkt skick fortfarande. Helst vill jag slippa använda dem, men man får vara realistisk. Lite regn då och då vill vi ha för frodig grönska och blommande rabatter.

Nu kan sommaren komma. Jag är rustad.

Upprest

Skam den som ger sig 

Är det någon som kommer ihåg att Kaprifolens stöd rasade den här vintern? Det gamla trädet hade ruttnat nere vid marken, så hela paketet låg på gräsmattan.

Skulle jag kunna gräva en grop vid ett annat träd och flytta Kaprifolen? När jag undersökt hur det såg ut kring det andra trädet, började jag misströsta. Det verkade alldeles för svårt.

I stället klippte jag av några hängande grenar på Kornellen, som växer bakom Kaprifolen, och reste upp hela paketet. Det var väldigt tungt, men gick till slut.

För säkerhets skull band jag en tjock kabel runt en stam på Kornellen och Kaprifolens nedre del. Nu är de förenade till ett fint buskage.

Det kommer att bli jättefint när blad och blommor slår ut. Där har jag en mysig vrå för mig själv med vackert insynsskydd.

Nedanför Kaprifolen har jag Sibirisk Scilla och en liten Blåsippa.

Vår i stan

Härom dagen gick jag en sväng i mitt bostadsområde för att se om det blivit någon fart på vårblommorna. Lökväxter är väl representerade. Dessa finns på norra sidan av ett hus.





Då borde det vara mycket mer i alla rabatter mot söder, men det var ingen stor skillnad. Några kvardröjande krokusar hittade jag och skott som tittade upp mellan torra blomstänglar från i fjol. Det kanske ska bli pioner.

I skuggan under träd och buskar finns massor av scilla.

Slutligen gjorde jag bekantskap med en buske som jag inte sett tidigare. De violetta blommorna lyster verkligen upp. Några enstaka Magnolia fann jag också. Där hade frosten fläckat blommorna i kanten. Det syns ju inte på långt håll, så de små träden gläder ändå.

Kastanjer

Bildbyte
Nu ligger det inte längre snö på taken. Det var faktiskt ganska länge sedan, eftersom våren kom tidigt i mars. Visserligen fick vi ett svårt bakslag med kyla och blåst nu i april, men jag ska ändå byta ut bilden här upptill snart. Då borde den här passa bra.

Tyvärr har staden och bostadsrättföreningen i gott samarbete renoverat den öppna ytan vid gatan under vintern. Då tog de bort alla kastanjer utom en. Endast en ny planta är satt. 



Före



Efter














Kastanjerna var aldrig till hinder för trafiken och någon parkering förekom inte där heller.
Nu är extra kraftiga hinder placerade vid gatan, så att det absolut inte ska gå att köra in där.
Då kan man ju undra varför alla träd utom ett togs bort. Ingen har påstått att de var sjuka på något sätt. Jag kommer att sakna kastanjernas rika blomning senare i vår.

Påsläpp

När jag var ute i kolonin för ungefär en vecka sedan mötte jag två (2) personer. De hade sålt sin stuga och höll på att flytta. Härom dagen mötte jag ingen alls, när jag var där. Snacka om folktomt. Idag däremot, var parkeringen fullbelagd och det kryllade av folk överallt.

Det var påsläpp av vattnet!

Naturligtvis bör man vara där och kontrollera, så att man inte fått någon läcka. Det är lätt hänt att ha glömt en kran öppen eller inte skruvat ihop ledningarna ordentligt. På hösten brukar jag skruva isär vattenledningen på lägsta punkt för att få ut varenda vattendroppe ur systemet, så att inget ska kunna frysa sönder under vintern. Då gäller det att ha monterat ihop den innan vattnet släpps på.

Det här är alltså en modern koloni med vatten indraget till stugorna. De allra flesta har wc och ett litet, men väl fungerande kök. Med en varmvattenberedare också, är det riktigt praktiskt.

Med vattnet börjar kolonilivet igen!

Tidig vår

Dags att ta nya tag

Den här våren har verkligen börjat bra. Soligt, varmt och skönt har det varit ett bra tag nu. Det är torrt också, inte sånt där slask som vi hade i fjol och flera andra vårar. Nu kan man börja rensa i rabatterna så att växterna får ljus och kan ta sig upp.

Sedan får jag nog möblera om lite på vissa ställen . . .

Den gamla trädstam, som burit upp min Kaprifol, orkade inte längre. Den la sig raklång på gräsmattan i vintras. Nu gick det ganska bra att lirka undan många av Kaprifolens slingrande grenar, innan jag angrep trädstammen med såg. Den var hårdare än jag förväntat mig, så det blev lite av ett kraftprov. Sedan återstod "bara" att frakta iväg delarna till brännhögen.

Om jag orkar gräva upp rotklumpen med denna gigantiska Kaprifol, vill jag plantera den intill ett annat träd. Sedan återstår frågan om jag kan gräva en tillräckligt stor grop mellan alla rötter intill det trädet. Det ska bli intressant att se om det går.

Krokusar lyser i kapp med solen lite här och där.

Släktforskning igen

Schröder, Schultz, Stark och Nyberg

Nu gäller det att rappa på med släktforskningen innan vårsolen helt får mig i sitt grepp. Mina promenader leder mig ofta in i affärer med fröpåsar, så nu har jag bunkrat upp ett litet lager.

Släktforskningen skulle krönas nu med uppgifter om anorna Schröder och Schultz hade jag tänkt, men ibland får man bara ge sig. Så fort jag når början av 1700-talet blir det svårt.

En anfader i min ena släktgren Eric Hedblad (f 1743) bodde och arbetade som bruksinspektor utanför Hedemora. Han var skriven i Turbo, men kan mycket väl ha jobbat på Vikmanshyttan eller något annat bruk där i närheten. 1772 gifte han sig med unga Maria Catharina Schröder (f 1752). Under sina tonår hade hon bott hos sin morfar på Åsen i Hedemora tillsammans med sin mor och lillebror Carl, eftersom pappa Casper Schröder (f 1720) dog då Maria var på sitt trettonde år.


Hedemora på 1700-talet

 Innan dess hade de bott i Köping där Casper Schröder hade sin tjänstgöring som korpral. Han var son till Stephan Schröder och Dordi Caspersdotter Schultz. Man hör ju redan på namnen att de bör ha tysk härkomst. Just den här Stephan Schröder påstås komma från en kopparslagar-familj, men jag kan inte hitta vilken. Frun kan tänkas vara släkt med Caspar Schultz i Köping, men det är ingen enkel sak att få klarhet i. Kyrkböckerna från den tiden är inte särskilt upp-lysande. Jag ger upp.

Kopplingen till familjen i Hedemora uppstod när Casper Schröder i unga år arbetade som bok-hållare åt handelsman och rådman Lars Månsson Nyberg (f 1694). Det var där han träffade Nybergs dotter Maria Christina Nyberg (f 1726), som fötts i första äktenskapet med Maria Stark (f 1708). Var hon kom ifrån vet jag inte.

Handelsman Nyberg handlade nog med mycket annat än varor i butik. Jag hittade honom i många rättegångshandlingar där varje ärende gäller hans andelar i egendomar av olika slag, fastigheter, någon smedja m m. Det förekom att arvingar frågade om det fanns något kvar till begravningen sedan skulden till Nyberg betalats. Jag förmodar att han hade mycket gott ställt, som ägde så mycket runt om i trakten.

Tänka sig att Eric Hedblad gifte sig med Nybergs dotterdotter. Han hade i alla fall avancerat från förman till bruksinspektor och det var ett nog så respektabelt yrke i de trakterna.

Annons i tidningen hade man också.


Eric Hedblads härkomst har jag berättat om i ett tidigare inlägg.
Då fick jag också göra en paus, när jag nått så långt tillbaka som faderns födelse 1702.
http://elnaelvin.blogspot.se/2011/01/rotter.html

Min tid

Fredag den 9 mars 2012  Kombinerad födelsedag och sista arbetsdagen

Det blev ett jättefint kalas med mycket gott till kaffet, många tal, kramar och presenter på jobbet. Det var knappt jag orkade bära hem alla blommor och paket alldeles själv.

Nu kommer en tid som du själv kan planera

Den är alldeles fri. Vad kan man önska sig mera.

Tänk hur mycket av den tiden du kan ägna vid din stuga.

Det är en stor och viktig kvalité, som heter duga.

Kanske fylls den med en och annan dans

och det är kul tycker Lillan och viftar på sin svans.

Med ett smycke som minne, önskar vi att du nu kan

fullborda allt du förut ville göra, men inte hann.

                                         (Diktat av en arbetskamrat)

Nu har jag minsann lurat Reinfeldt på flera extra arbetsår. När han började sina antydningar om att höja pensionsåldern, bestämde jag mig kvickt för att sluta fortast möjligt. Som 61-åring är jag helt redo att "fylla min tid av egna val, få tid att tänka och bara få vara", som en av mina arbetskamrater uttryckte det, eller "gå i passion".

Det känns härligt att få så fina ord på vägen.