Flyttbestyr

Härom dagen ringde telefonen - mitt på ljusa dagen. Det var ingen försäljare, utan en vänlig dam som berättade att vävstugan ska flyttas till nya lokaler.

Vävstugan och flera andra hobby-lokaler ligger i en barack längst ned i mitt bostadsområde. Baracken ska rivas och det har vi fått infor-mation om för länge sedan.

Frågan är bara vad som ska hända med all verksamhet som har bedrivits där i många, många år.

Finns det andra lokaler där vi kan fortsätta med snickeri, målning, konst, textilt arbete, gitarrspel och bordtennis?  

Under 1990-talet var jag med och ordnade fler vävstolar och tillbehör och monterade ihop dem. Sedan vävde jag många trasmattor och dukar tillsammans med andra entusiaster. Eftersom jag rört vid varje liten trampa, latta och bom har jag känslomässiga band till utrustningen.

I höstas när vi hade gårdsmöte, tog jag upp frågan om vad som ska hända med vävstugan. Det kunde förvaltningens representanter inte svara något bestämt om. Men kanske, kanske att det fanns en passande ledig lokal. Jag fick i alla fall noterat i minnesanteckningarna att all utrustning bör sparas tills vi kan få en ny lokal. Dessutom anmälde jag mig som frivillig att delta i nedmonteringen. Det krävs faktiskt kunskap för att ta isär en vävstol på rätt sätt så att ingen viktig del går sönder eller kommer bort i hanteringen.

Nu ska damen som ringde och jag mötas i vävstugan någon av de närmaste dagarna. Hon har vävt där under senare år och sa att hon redan hade förberett för flyttningen.

Nedmontering av vävstolarna trodde hon att flyttgubbarna kommer att hjälpa till med. Det tror inte jag. Vi bör säkert ta loss alla små delar och paketera dem separat för att undvika risk för skador.

Några bestämda planer på att väva igen, har jag inte. Så många trasmattor och dukar som jag har, behöver jag inga fler. Jag har förstås en del material kvar och kan tänka mig att väva lite någon gång, bara för att det är så roligt.