Själv har jag tillbringat åtskilliga timmar i vävstugan. Vi var ett litet gäng från 1995 och framöver som varpade, drog på och vävde så dammet yrde. Skaparglädjen stod högt i tak, skulle man kunna säga.
Allt eftersom lyckades vi ordna mer och bättre utrustning, så det blev riktigt välordnat och effektivt att väva där, även om det var trångt.
Sedan vidtog vandaliseringen. Det blev skateåkning i korridorerna och dörrar sparkades in. Då ville man inte vara ensam i lokalen. Förvaltningen bytte lås och nycklar så man knappt visste om man kunde komma in från en gång till en annan. Föresten så hade vi nog vävt så många trasmattor, handdukar och löpare att det räckte för åtskilliga år framöver.
Nu har jag inte vävt nånting på jättelänge, men vill gärna ta upp den hobbyn igen. Om det blir några andra lokaler för vävning står skrivet i stjärnorna. Det ska i alla fall göras en enkät-undersökning om vilka behov och önskemål om gemensamhetslokaler vi boende har. Just nu undrar jag om det finns utrymme för magasinering av all utrustning. Så fina vävstolar med alla tillbehör får man inte tag på hur som helst.
Min mamma brukade väva förr men har gjort sig av med sin vävstol nu. Hon nästan ångrar sig för nu finns en lokal i källaren i det hus de bor som skulle vara perfekt att sitta och väva i.
SvaraRaderaKram.
Där ser man. Tänk om det kan bli något rum ledigt i källaren där jag bor också. Då vore det fint att ha utrustningen kvar och få montera upp en vävstol igen.
SvaraRaderaHej och tack för besöket hos mig! När jag var barn sparades alla kläder undantagslöst och klipptes ner till mattrasor. Det var så roligt när man sedan fick en ny matta som tanterna i staden vävt och man kunde känna igen olika kjolar och blusar i dem! Tyvärr fick jag inte med mig trasmattorna då jag flyttade till Sverige.
SvaraRaderaHa det gott!