Svisch

Svisch, sa det, så var både jul- och nyårshelgerna över. Ändå hade jag tagit semester under mellandagarna. Väldigt vackert vinterväder och massor av snö hade vi mest hela tiden. Det knarrade så härligt under fötterna i kylan.
  









Det var mycket fyrverkerier på nyårsafton, kanske mer än nån gång tidigare - och det vill inte säga lite det.

En förklaring till svischet var kanske att jag hade ordnat en ovanligt engagerande julklapp åt mig själv. Ja, jag brukar köpa nån ny sak till jul. Det ska vara nåt som jag inte precis behöver, men har önskat mig ett bra tag. På det sättet blev det av att skaffa digitalkamera för några år sedan, bara för att ta ett exempel.
 

Denna gång hade jag beställt en prenumeration på SVAR hos Riksarkivet för att komma vidare i den släktforskning som jag började med för ett år sedan. Abonnemanget öppnades snabbt och jag fick åtkomst till gamla kyrkböcker av olika slag och mycket annat.



Så här kladdigt och besvärligt kan det vara ibland

 Därför har jag suttit med näsan intill bild-skärmen på kvällar och nätter för att se de lustiga krumelurer som ger namn och släktband åt mina förfäder, för att inte tala om mödrar. De födde barn stup i ett och fick bara behålla några få under svåra tider. Det var nog långt till doktorn och inte hade de så bra mediciner som nu.

Man leds genom olika landskap och vår historiska utveckling. Avbrotten blir många för att ta reda på vad t ex en carduansmakare gör eller vilka järnbruk som fanns i Bergslagen. Jag har bläddrat i kartor för att finna förbindelselänkar som t ex vattendrag eller gamla färdvägar mellan olika platser i hopp om att komma på vilken by en viss person flyttat till. Det finns många orter med precis samma namn, så det gäller att söka sig till rätt kommun och för-samling.

Det är roligt att leka detektiv.    

  

Go’ fortsättning!



Jul i frid

Förr hade man mycket pyssel med att skriva och skicka julkort lagom före jul.

Vid den här tiden brukade det komma ganska många, att göra trevliga arrangemang av.

Nu har vi nya kanaler. Det glittrar och glimmar i mailboxarna.

Vinterlandet

(fri tolkning av Oskar Lindbergs dikt)

 

Vackra, vita vinterland, med de vida slätter,

norrskenslågors sprak och brand uti stjärnenätter.

Den, dig en gång skådat har, håller du i minnet kvar

i ett evigt ömsint band. Vackra, vita vinterland!

Vit och fridsam jul!

önskar

Elna

Sagans land

Nu är det en dryg månad sedan kylan svepte ned över västkusten. Då låg det fortfarande ett tjockt lager färgsprakande löv på marken. Titta tillbaka på mitt inlägg den 8 november.
Strax efter fick vi snö, som till vår stora förvåning inte töat bort helt, utan har spätts på allt eftersom. Det brukar aldrig hända i Göteborg!

Som tur var hade jag med kameran på en lunchpromenad härom dagen.
Luften var kylig, men frisk och alla ljud dämpades av snön.

Snön hade fallit sakta under natten och lagt sig så fint över trädens grenar

 

...och buskar.

Kyliga utsikter



 Det gick undan när skidskyttarna svepte fram i spåren


Väldigt vad kallt

det verkade vara

i Östersund denna

helg - och mycket

snö dessutom.

Skidskyttarna

måste tävla 

under tuffa förhållanden. 

  Hemma i Göteborg fick vi tillfälligt mildare väder, men lite mera snö.

Exakt när snön föll märkte jag aldrig, utan såg bara att

det blev mer och mer för varje gång jag tittade ut.

Det såg riktigt

bistert ut inne

på vår gård.



Någon busstur lockade inte

 

... inte biltur heller






Då var det skönt

att bulla upp med

täcke i soffan och

se alla tävlingar  

på TV.

Det är stor

underhållning med

Vinterstudion.

Klappjakten har börjat

Under fikarasterna berättar alla om sina senaste jul- bestyr. Det kan vara storstädning, gardintvätt, peppar- kaksbak, julpynt, julklappsinköp, pysselkväll, jullunch och middag i olika sällskap m m. Om man vill, kan man få ytterligare några recept på pepparkakor, luccekatter, glögg och flera olika sorters julgodis. Berättelserna kan också handla om innovativa skapelser i form av advents-stakar eller granriskransar som inte tidigare skådats. Foton på underverken finns på mobil, som skickas runt fikabordet.

Det är lätt hänt att man känner sig lite otillräcklig i sällskapet. Man krymper liksom ihop. Hur kan alla hinna med så många typiska gammaldags sysslor trots heltidsarbete?  

Det tog några år att komma på hur det hänger ihop. En hade städat och fick det sagt, medan en annan hade kavlat ut pepparkakor, dock färdig köpedeg. En tredje hade dragit ut på stan med sitt tjejgäng som vanligt och passat på att käka jullunch i stället för thaimat eller vad de annars brukar äta. Någon annan hade blandat sprit och lite frukt i den köpta glöggen och vips lät det som om det hade varit rena hemkoket.

Ingen enskild person har utfört alla dessa julbestyr, som man hör om kring fikabordet, men sammantaget låter det väldigt mycket och synnerligen ambitiöst.

Måhända att jag ska berätta att jag har tvättat (vilket jag i och för sig brukar göra en gång i veckan ändå), att adventsstakarna är på plats och att hyacinterna redan är inköpta. Dessutom brukar jag koka knäck alldeles själv och laga julgröt på riktigt ris i kastrull på spisen (inget micrande här inte). Den äter jag med mandel och kanel på julaftons morgon. Det kanske räcker för att platsa i gänget som pysslig kvinna.

- Om jag nu bara kunde få en syl i vädret…

 

Julbad

Ibland måste man komma till skott. Många håller säkert på med adventspynt idag. Jag tar bara fram ett par ljusstakar till första advent. Min novemberkaktus blommar redan fint och julkaktusen verkar ha små blomknoppar på gång. Det räcker bra just nu.

Sedan vi fått vinter kan det vara roligt att ta upp släktforskningen igen under mörka vinter-kvällar. Därför beställde jag ett abonnemang hos SVAR (Riksarkivets Svensk arkivinforma-tion) för att kunna läsa kyrkböcker m m via internet. Då måste skrivaren vara tip top också eftersom den kan behövas en hel del. Den fungerar bra, men tonern är nästan slut.

Som kund hos Inkjet får jag påminnelser ibland. Nu hade jag precis fått ett mail därifrån med lockande erbjudande om gratis spa-paket.

Det passar väl bra med lite lyx till julbadet?

Under hösten tänkte jag att det skulle vara skönt med en ny mysdress när man kommer in från kylan. Lidl hade annonserat om sådana inför torsdagen så jag skyndade dit efter jobbet. Det fanns faktiskt tre dressar kvar. Två hade flott, svart byxa och det passar tyvärr inte så bra ihop med kelsjuk katt. Den tredje var lyckligtvis grå, så den fick det bli. Nu sitter jag här och myser för fullt i den.

Snötäcke

Lite snö på marken behövs för att jag ska tycka att det är vinter på riktigt. Sent på fredag kväll föll flingorna och täckte in gårdsplanen. Snön kom så strategiskt riktigt med tanke på att det första programmet för säsongen med Vinterstudion sändes på lördag. Då fick jag mysa i soffan och se sändningarna från Gällivare, de första riktiga tävlingarna i längdskidåkning. 

Vinterstudion var fylld med våra främsta experter på längdskidåkning med Pops i spetsen. Man får veta allt väsentligt om hur skidåkarna mår, hur träningen har gått och vilka resultat man kan hoppas på under de kommande tävlingarna. Vad Per Elofsson tillför, har jag än inte förstått, men det kanske behövs en kändis i soffan. Min favorit i gänget är Anders Blomqvist. Han har så mycket skratt i rösten att jag blir glad av att höra hans kommentarer. Dessutom tycks han se detaljer i varje stavtag som ingen annan. Han och Jacob Hård är suveräna ihop.

  

Sedan dess har jag hört mycket om snökaos och trafik- problem, men det gäller kanske inte västkusten.
Naturligtvis har jag inte märkt ett dyft av allt detta. Det har snöat ytterst lite här, men ändå vräks det ut salt på gatorna så att det blir såphalt och vått om fötterna. 
Cyklisterna är jätte-duktiga som klarar av det föret.


Annars har det blivit riktigt vackert nu med snö på de i övrigt kala träden och andra ställen där vägverk och gatukontor inte kommit åt att sabotera underlaget. Det är förvånansvärt att man inte kan skicka ut personal nattetid för att ploga vägar eller rensa järnvägsräls och spårvagnsspår innan morgontrafiken drar igång. Att det faller snö stämmer helt överens med meteorologernas prognoser och lite mer lär det ska bli under veckan. Jag hoppas att vi får några minusgrader och det hinner bli en och annan snödriva.

Hem & Trädgård

Härom dagen fick jag trevlig post – den lilla tidningen från bokklubben ”Hem & Trädgård”. Den bild jag har på näthinnan av min egen täppa i höstrusket är så vissen, att några vackra bilder kan vara uppiggande.

Tidningen börjar med att presentera periodens utvalda bok, som handlar om ”en vision i Ockelbo”. Det ligger lite avlägset för mig, så jag bläddrar vidare och möts av en bild på Leif Mannerström. Ytterligare en kokbok behöver jag inte, inte heller skapa i lera, brodera mera eller juligaste pysslet. Äntligen på sidan sju finner jag lockande bilder från en intressant bok och läser om ”En lisa för själen”. Den handlar om trädgårdens läkande kraft, ”att den minsta lilla täppa är en genväg till ett friskare och lyckligare liv”. Det håller jag helt med om och överväger att köpa den till någon som kan stå i begrepp att skaffa en kolonilott åtminstone.

Boken ”Vacker trädgård i vinterskrud” verkar som en utopi för mig, som inte kan vistas i min stuga under vintern. I övrigt finns det många förslag om man vill skaffa sig mera kunskaper om t ex kryddväxter, skuggväxter, klematis eller hur man renoverar gamla fönster och snickrar saker till trädgården. Gamla visdomsord kan man finna i Bondepraktikan.

Där finns också lilla rosboken, som jag köpt tidigare för att läsa under vintern. Jag har bara fyra rosor och bör lära mig lite om hur de ska skötas innan jag eventuellt skaffar fler.

Se hur fin min röda ros var förra sommaren, innan den bistra vintern 2009/10 höll på ta ihjäl den. Jag trodde att den var alldeles död och klippte ned alla grenar till marken. Tack och lov grävde jag inte upp rötterna, för mot slutet av sommaren kom ett par nya fina skott. De hoppas jag ska överleva denna vinter och utveckla sig till en ny praktfull ros så småningom.

Dansut

                                                                                                        Gissa vad det här är

Halay Agir

Khum Khuma

Hayer oo Mamoogner

Tik

Dipat

Haniotikos

Pendozali Ziganos

Staro oro

Kulsko horo

Poziv kolo

Pravo horo

Kales Kate

Buçi Mis

Hora Dermanesti

Hora le put

Alunélul de mána

Det är namn på danser från balkanländerna, som vi dansade den första timmen på måndag-ens träning i internationell folkdans - men inte i sådana vackra dräkter, utan träningskläder.

För det mesta har vi genomgångar och inlärning av några få danser varje gång. Det är alltid några medlemmar som varit på kurs någonstans och har nya danser att lära ut. Därför gör vi upp programmet för varje termin utifrån de nya danser vi vill lära. På det sättet cirkulerar ansvaret för varje danskväll mellan flera medlemmar i föreningen. Den här hösten har vi fort- sättarkurs i grekiska danser, tack vare att flera stycken var på kurs i Grekland i somras. En medlem, som varit i både Bulgarien och Armenien, lär ut danser därifrån. Härligt!

Som omväxling till kurskvällarna har vi "dansut" några gånger varje termin. Det innebär att ett par vidtalade värdar för kvällen gör en lista över vilka danser som ska dansas. Alternativt kan varje medlem få skriva upp några danser var, som man vill dansa. Sedan kör vi hårt hela första timmen. Det här leder till att vi repeterar "gamla godingar", som de flesta kan sedan tidigare, och bara njuter av att få dansa ut.

Efter den första timmen tar vi alltid fikapaus. Sedan fortsätter många ungefär en och en halv timme till. Då blir det mer avancerad träning. Med det menas snabbare genomgångar, svårare danser och danser med flera turer eller träning i syfte att bli samdansade inför en uppvisning.

Svängigt

Nu har det verkligen skett en hastig omsvängning i vädret. Vi vaknade till flera minusgrader idag. Kylan bet ordentligt i nästipp och öron på väg till jobbet. Ögonen tåras och det rinner ohjälpligt, så att maskaran bildar rännilar nedför kinderna. Har jag tur, ser det ut som om jag målat mig som en clown. Då händer det att folk ler besynnerligt glatt emot mig på bussen. Men annars ser det bara sorgligt ut och då låtsas ingen se mig.

Efter lunchen passade jag på att ta en promenad i solskenet. Det blev en liten sväng i Allén för att se solstrålarna sila mellan träden. Märkligt nog var det nästan bara jag som drabbats av lust att gå där i det vackra vädret. Se bara hur folktomt det var.



Först tittar man åt ena hållet. Inte en kotte så långt ögat når.







Sedan vänder man blicken åt andra hållet. Ingen där heller.






















I kanalen ligger vattnet spegelblankt. Inga båtar, inga fåglar, ingenting.

Då måste man bara stanna och njuta av stillheten en stund.