Det blir bara en massa grå vardagar efter varandra fyllda med arbete. Sedan skyndar jag hem, äter och sjunker ned i soffan framför TVn. Många kvällar hittar jag inget sevärt.
Då knåpar jag med mina anor i släktträden i stället. Ofta söker jag uppgifter i kyrkböcker, men sedan gäller det att dokumentera allt jag hittat också. Jag skriver i släktträdet, lägger in bilder och kontrollerar i statistiken så att inget går snett. Det vore ju genant om en mor står skriven som jämnårig med sin dotter. Sånt händer lätt om man vänder på ett par siffror.
Stenbock, Kåse, Brask, Skytte, Lood, Walleria, Tjäder, Mineur, Repplerus, Kyle, Swebelius och Poth. Det låter nåt!
Några är släkt, men de flesta är ingifta.
Jag har en förfader som kallades Blomster som soldat. På fotografiet av honom ser han verkligen inte ut som någon blomma. Han var en storvuxen man med yvigt skägg och polisonger som stod ut som kvastar kring ansiktet.
Andra kan se fantastiskt väl bibehållna ut trots ett hårt liv. En sådan var Sofia Magdalena. Hon var 'n Stark Nils Petter Johanssons yngsta dotter och blev lika omtalad som sin far.
Nog ser hon bister ut kring munnen, men ögonen är pigga som en ekorres och visst ser hon frisk och stark ut. Man hittar en del berättelser om sådana människor på historiska websidor. Då tickar timmarna snabbt iväg, så intressant som det kan vara.
Ja, de som börjar med släktforskning brukar fastna i det. Jag har inte forskat nånting i min släkt men har en morbror som forskar för fullt.
SvaraRaderaKram.