Gå i barndom

Nu har vi också fått lite snö. Äntligen!

Då är det mysigt att sitta inne i värmen och gosa.

Sedan jag röjde i bokhyllorna i våras, hittar jag många intressanta gamla böcker, men någon sagobok tycks jag inte ha kvar. Jag hade förstås inte så många.

Nu när jag börjat tänka på saken, minns jag att mamma brukade sjunga för mig. Det var rara visor som "Sov du lilla videung" och "Mors lilla Olle". Det var fint.

 

I radion var det mycket sagor, som jag lyssnade på.

Den där Grodan Boll och Kalle Stropp var särskilt kul.

Att de såg ut så här, tänkte jag mig inte alls. De var mycket större och rundare och såg nog nästan lite farliga ut. 

Min fantasi fick bra träning av att lyssna i stället för att titta på bilder i sagoböcker.

Uppläsningarna ur Pelle Svanslös tyckte jag också om. Helst skulle det handla om Maja Gräddnos också.
Tant Brun, tant Grön och tant Gredelin och han den där fabror Blå var inte riktigt så intressanta.

 

När jag började läsa själv, var det roligast med mycket bilder i böckerna och helst skulle de vara tecknade. En stor favorit var Plupp. En annan var Barna Hedenhös. Jag läste alla böcker jag kunde komma över.

Barna Hedenhös reste runt till olika ställen i världen och gjorde bra saker. Den här bilden minns jag än. Barna Hedenhös var minsann annat än Pippi Långstrump och alla de där fåniga typerna, som mina småsyskon fick se på TV. Det var tuffare sagor på min tid, tycker jag.

Sådana böcker lånade jag hem från skolan så fort jag lärt mig läsa ordentligt. Det gick fort. Men så hade vi en bra läsebok också.

"Läsebok för folkskolan" hette boken. Där stod det mycket riktigt att "far ror" och "mor är rar". Det stämde ju precis.

Ja, jag började faktiskt i folkskola. Året var 1958. På den tiden skulle man vara sju år när man började skolan. Det dröjde visst till femte klass tror jag, innan det ändrades till enhetsskola för att senare kallas grundskola.

Den allra första bok jag har kvar från skoltiden är sångboken och den har använts flitigt. Vi sjöng ofta tillsammans mina syskon och jag. Mamma och pappa stämde in också. De kunde fler sånger i boken, som de lärde oss.
Det fina med den boken är att det finns noter till alla sånger, så utan särskild ansträngning fick man lite hum om noternas betydelse och kunde hålla reda på de olika stämmorna. 

Inför julen sjöng vi alltid "Staffan var en stalledräng" riktigt hurtigt och

"Ho-si-an-na, Da-vids so-on! Vä-äl-sig-na-ad va-re-e han!" i stämmor.

Vi tyckte själva att det lät riktigt vackert.

Nu ser jag fram emot att få lyssna på de vackra julsångerna igen.

(Bilderna är lånade från olika förlag, antikvariat o dyl som bjuder ut gamla böcker på internet.)