För några år sedan blev jag med aroniahäck. Den är friväxande och har tagit sig bra. Bladen är vackra, blommor och bär likaså. Busken blommar i maj med vita blommor. Bären bildas i september i stora klasar, som är väldigt enkla att plocka. De bär som blir kvar äter fåglarna (mest starar) upp. Det är tur det, för annars kan grenarna brytas av tyngden från alla bär.
Jag har kommit fram till att Aroniabusken har sitt ursprung i Nordamerika, där den använts som medicin av indianerna.
Under 1800-talet kom den till Ryssland och spreds vidare till Europa. I öst har den använts mycket för att ge färg åt andra produkter, till och med textilier.
Aronia nådde Sverige som prydnadsbuske på 1980-talet.
Först testade jag rå saft av dessa bär blandat med vatten och en liten tesked socker. Jag pressade den mörkt röda saften ur bären med en gammal präktig potatispress. Det är riktigt läskande med den bitter-syrliga smaken tycker jag, men inte särskilt hållbart. Ett bättre alternativ är att koka saft, sylt, gelé och marmelad av bären. Dessutom bör man kunna baka en bärpaj att äta med vaniljsås. Det ska jag absolut prova.
Det är säkrast att arbeta med plasthandskar och rostfria kärl och redskap, för Aronia färgar av sig väldigt lätt.
Aronia är vitaminrik och innehåller mycket antioxidanter. Den har använts som allmänt antiseptiskt medel, i förebyggande syfte mot magsår, cancer i tjocktarmen, leverskador, urinvägsinfektion och inflammation i ögonen. Aronia lär motverka åderförkalkning och stärka svaga blodkärl. En viss blodsockersänkande effekt kan vara bra mot olika typer av diabetes. Klarar Aronia ens en bråkdel av allt det där, bör dessa bär vara ett självklart tillskott.
Här ses Aronia med kart och en fin fjäril på besök
På hösten får Aronia lysande röda blad
Aronian är en riktig höjdare. Ska bli spännande att höra om den "motar" alla krämpor. Synd att fåglarna hunnit ta alla bär här.
SvaraRadera