Från ovan

Det är ganska fantastiskt hur mycket i min trädgård som är gåvor, hittat i en kompost eller bara har dykt upp som från ovan.

Nyfiken som jag är, låter jag ofta små skott stå, för att få se vad det blir av dem sedan. På det viset har jag bekantat mig med många ogräs. De kan vara riktigt söta som små plantor, för att senare utveckla sig till förskräckliga tistlar e dyl. Så har jag lärt mig vad man bör skynda sig att rensa bort genast. 

Andra plantor uppskattar jag mycket och välkomnar. Det kommer ständigt Akleja, Fingerborgsblommor, Solrosor, Vallmo m m på de mest oväntade ställen.

Det går åt en del tid på våren att ta hand om dem och flytta plantorna till mera lämpliga ställen, men det är kärt besvär.

Fingerborgsblommor passar fint tillsammans med rosor.

  

Den här plantan, som dök upp för ett par år sedan, kan bli ett fint Körsbärsträd. Något sådant ville jag inte ha just där, så jag körde över skotten med gräsklipparen varje gång de kom upp.

I år tänkte jag om och lät plantan ta sig fritt. Den utvecklade sig bra och överraskade mig med små, röda, söta körsbär. Det var ju verkligen lyckat, så nu har jag ordnat stadigt stöd och ser fram emot goda skördar i framtiden.

En annan okänd buske visade sig förra sommaren och har vuxit kraftigt i år. Nu kan man vara ganska säker på att det är en Klibbal. Ett sånt träd passar inte så bra i min trädgård och definitivt inte strax intill Anoniahäcken. Grenarna på den sidan har jag redan klippt bort.

Så länge klibbalen är så här liten stör den inte, men den har ingen trygg framtid hos mig. En flytt ut i skogen kan bli lämpligt. 

Det får bli en mindre krävande växt här, förslagsvis en vacker perenn.