Väderomslag

Så fort jag får för mig att jag ska måla något, börjar det regna.

I fjol målade jag min nya södervägg två gånger. Sedan räknade jag med att läkten skulle röra på sig lite under vintern. Det var just vad den hade gjort. Därför skulle jag börja med den tredje strykningen förrförra helgen. Jag hann precis byta till målarbyxorna och resa stegen. Sedan kom regnet.

Förra helgen blev det nästan likadant. Då skulle jag bara klippa gräset först, sedan måla. Som tur var hann jag precis klippa min tomt. Sedan kom regnet. Fort in med klipparen och en massa andra redskap i boden. Det var inledningen till ett fasligt oväder, som härjat i flera dagar med störtregn och stormbyar.

Naturligtvis var jag orolig för mina blommor, men de har klarat sig utmärkt. Den här Storramsen har plötsligt vuxit upp och ståtar så grann vid sidan av dammen.

I en annan del av trädgården vajar Smörbollarna som glada solar. De blev dock inte i presentabelt skick på foto, eftersom det blåste till just när jag knäppte bilden.

Men i den bakre änden av min
tomt ligger den blå tuvan med
Flox så rofylld.




Till sist vill jag visa Hostornas utvecklingen kring dammen. Tillväxten går undan både på höjden och bredden. Stenarna i framkanten har jag placerat där för att ha en liten öppning fram till vattnet. Där brukar jag fylla vattenkannan, när det behövs en skvätt här och där.

Det ska nog inte behövas än på ett tag efter allt regn vi fått.

Nu hoppas jag på väderomslag till sol och värme inför den här helgen. Man är väl optimist!

Sådd på gång

Här är den nu - min fina Gulltörel

Den vilade snällt hela veckan medan det var kallt och slog ut när jag kom helgen efteråt.

Efter ytterligare en vecka har det blivit så här fint kring min damm. Se hur Gulltöreln ståtar på andra sidan. Nu dröjer det inte länge förrän man får gå fram till kanten för att se vattnet. Hostorna och dekorativt gräs brukar växa upp och rama in dammen väldigt väl.

Det blev ett par bråda dagar att arbeta vidare med trädgårdslandet.

Löken hade jag satt tidigare och skyddat med fiberduk. Det var tur det, för där hade varit flera minus-grader under nätterna.
Sedan satte jag faktiskt några potatisar, fastän jag inte hade tänkt det. Majrovor, kålrot, röd-betor, morötter och mangold har jag sått nu. En rad med bondbönor är också nedpetade i jorden. Ärtor av olika slag väntar jag med tills det blivit lite varmare.

Visst vore det gott med squash, gurka, fänkål m m också. Nu är det flera år sedan jag hade majs. Den växte jättebra här. Tyvärr ryms inte allt jag vill ha i ett så här litet land. Det får alltså bli olika grönsaker och rotfrukter olika år. När ogräset tar fart, brukar jag vara ganska nöjd med att landet inte är större än så här.

Lillans paradis

Väderleksrapporten för helgen låter mycket lovande! Därför ska jag packa för en tur till kolonin igen. Min katt Lillan får naturligtvis följa med i sin fina transportbur.

Lillan bryr sig normalt inte alls om hur länge jag sover, men ute på landet väcker hon mig tidigt. Hon tar sig knappt tid att äta, innan hon propsar på att bli utsläppt.

Märkligt att jag hann få med henne på bild innan hon skuttade iväg...

Sedan går det undan över den så kallade gräsmattan.

Någonstans i fjärran tycks det finnas mycket viktiga saker att göra. Det brukar bli en besiktning
i de närmaste grannarnas träd-gårdar till att börja med.

Mysigt är att vila lite.

Här fanns precis lagom plats mellan stenar och blommor. Lillan trampar inte på blommorna, utan tassar fint mellan de spirande plantorna.

Så här kan hon ligga länge, länge och betrakta fåglar, humlor, fjärilar och andra intressanta djur.

Men visst kan Lillan se lite tuff ut.

Här vässas klorna, som om hon ska ge sig ut på jakt. Jag kan avslöja att det är ren och skär bluff.

Möjligen kan Lillan nosa efter ett bi eller hoppa efter fjärilar, men det är sällan framgångsrikt. Fåglar har hon nästan gett upp hoppet om. Hon är i alla fall idog och uthållig, så det blir mycket nyttig motion.

Tänk, det trodde man väl inte om en perser som är innekatt under större delen av året.

Penséer m fl

Nu kan jag visa hur krukan med årets Penséer blev. Knallgula och varmt röda. Det är fint vid trappan som ett välkommen till sommarsäsongen. Något mer har jag inte satt i kruka än.

Den sibiriska Scillan blommar i knallblått på gräsmattan kring en död trädstam som kläs in av Kaprifol så småningom. Lungörten blommar i blått och rosa under äppelträdet.

Sedan måste man bara ta några kort på en del blommor som slår ut nu i början. Den gula Kabbelekan i dammen och fräscha Vitsippor visade jag i mitt förra inlägg.

Den här violetta tuvan fick jag av en granne härom året. Det måste väl vara en viva av något slag. Den har stått så här fin ett par veckor nu.

En och annan blomma sticker upp bland Bergenians kraftiga, gröna blad. Sedan tror jag att Gulltöreln är beredd att slå ut när som helst.

Det blev kallt på söndag kväll, så jag hoppas att den väntar lite. Det ska bli varmare igen till helgen säger meteorologerna.

Jag längtar redan.

Vitsippor

Livet är ganska underbart ibland. Först en varm och skön påskhelg med fyra lediga dagar. Fortsatt sommarvärme följt av helgen första maj i strålande sol. Det gick bara inte att åka hem till stan efter påsken, så jag stannade och pendlade in till jobbet den veckan. Det var helt fantastiskt att följa utvecklingen på landet dag efter dag.

Alla är helt överens om att det aldrig varit så mycket vitsippor i backar och slänter som nu.

Den synen möttes jag av varje gång jag rundade duschhuset på väg mot bron över bäcken. Det blev en och annan tur den vägen med skottkärran, för bortom de röda husen får man kasta ris som ska brännas. Många bidrog med ris till årets påskbrasa. Här förekommer inga brasor till valborgsmässoafton. Det är bara påskbrasor som gäller på västkusten.

Vitsipporna trivs fint i min trädgård också. I rabatten intill min damm kommer de varje vår. Det är en synnerligen lämplig plats där Hostan långsamt sticker upp sina skott och utvecklar blad lagom tills vitsipporna gjort sitt.

Strax bakom är det full fart på växligheten i vattnet också. Nog blev jag lite förvånad sedan jag klippt och rensat bort alla torra strån och fann dessa blommor framför liljebladen.

Vårbruk

Nu finns det hur mycket som helst att göra i koloniträdgården. Som tur var, fick vi soligt
och fint väder den här helgen också. Jag röjde bort mer ris ur rabatterna och klippte ett par häckar. Särskilt häcken ut mot vägen behövde ansas från alla grenar som vuxit rakt ut åt sidorna. Jag hann också med den extra trevliga uppgiften - att plantera något lite.

Penséerna är inköpta och planterade i kruka vid trappan.
Det är min signal till alla att jag
har börjat åka ut till stugan.

Visserligen har det blivit modernt med små penséer i år, men jag lyckades hitta den gamla vanliga, stora modellen i färgerna gult och någonting mörkt.

Förhoppningsvis ska de bli så här fina när de slår ut.




Jag piffade till rabatten vid stugans södra sida också. Den väggen har fått ny panel, som jag målade förra sommaren. De låga blommorna klarade sig bra trots byggställningar och stegar, men av den gamla Clematisen har inte synts ett spår. Nu var det dags att plantera en ny.

Jag hittade en fin Clematis Madame le Coultré på Hornbach.

Den ska kunna bli tre, fyra meter hög och blomningen ska pågå under tre månader enligt etiketten.

Blommorna ska bli stora och vita med lite gult fluff i mitten. Det är precis min dröm.

Med en stor portion tur kanske den blir nästan lika vacker som på det här fotot, åtminstone om några år.  




Det verkar kanske som om jag arbetat mycket hela helgen, men jag satt minsann helt stilla i solstolen och bara njöt långa stunder. Man måste ju få njuta av arbetsinsatsen och se hur fint det blir allt eftersom. 
  

Kolonin vaknar

Vi har fått vatten!
Alla åker ut till kolonin för att övervaka påsläppet av vatten. Det gäller att vrida huvudkranen rätt och ha täta vattenledningar inför årets påsläpp av vatten. Man är alltid lite rädd att något ska ha frusit sönder under vintern.

Är allt som det ska, börjar det klucka härligt i rören och inget droppar på fel ställe. Nu kan man sätta på stora vattengrytan och värma vatten till disk, använda toaletten och tvätta sig ren efter djupdykning i rabatterna.

Det var strålande sol, så jag firade med nybryggt kaffe i bästa solstolen.

Utsikten var lika tråkig som vanligt så här års - kvistar, löv och vissna blommor sedan i fjol.


Det här är ett ståtligt gräs, som brukar se väldigt dekorativt ut i kanten av min damm. De vissna bladen runt om, har varit vackra Funkior (Hosta).


I bakgrunden skymtar min Schersmin-buske och kala träd.


Det är bara att hämta sekatören.
Nu ska stänglarna klippas av och
samlas ihop. Det blir snabbt trångt
i komposten.  


Kroppen är ovan vid alla rörelser. Ryggen känns klen och det tänjer konstigt på baksidan av låren. Högra handen blir trött av allt klipp med sekatören. Borde nog smörja upp den lite.

Jag tar rast och går runt till andra sidan av huset. Har man sett! Där är några blommande krokusar!
Det är inte så märk-värdigt egentligen, men jag blir glad.

Nu gäller det att inte överanstränga sig första dagen. Jag är nöjd med min insats och packar ihop.

På väg till skogen stannar jag upp en stund. I den här sluttningen ska det komma vitsippor.
Än dröjer det nog ett tag.

Kanske att jag ser en liten, liten blåsippa bland löven. Synvilla eller önskedröm?

Inte tid att stå och filosofera mera.
Skynda längst stigen genom skogen.
Bussen väntar inte.

Det tar bara en kvart till busshåll-platsen. Jag hinner ändå njuta. Nog
är det bra härligt att våren kommit!

Nu ska jag köpa fröer och ny jord. Penséer bli vackert i en kruka vid trappan och ...

Ja planerna bara väller fram.

Ut till landet

Det blåser. Ganska mycket också. Det tycker jag är bra, för då torkar det upp på landet.
Jag vill ju inte halka omkring i lera eller sjunka ner i gräsmattan som om den vore en myr. 

Vägen ut gick riktigt bra. De kala pinnarna till träd i skogen skyddade hyggligt mot blåsten.

                                                             


Visst är det lite kul med stengärdsgårdar mitt i skogen?

De slingrar sig fram nästan överallt. 

Nu syns de särskilt bra mellan kala buskar och träd.

När jag reflekterar över det, skenar fantasin iväg till forna tider som jag inte vet någonting om egentligen. Vilka var det som bodde här en gång för länge sedan?
Varför samlade de ihop stenar och la upp dem på detta sätt?
Var det något som skulle skyddas, hägnas in eller markera gränser?
Ingen verkar veta.

Dags att lyfta blicken och se solen lysa över klipporna.       

Det är vackert.

Lurad och besviken

Visst är allting för sent den här våren?

Enligt mig så borde det finnas små blommor här och där. Någon enstaka liten krokus eller scilla åtminstone. Men jag har då inte sett en enda hittills. Ungefär så här har det sett ut vid den här tiden förr om åren.

Dessutom skulle vi få sol den här helgen. Av det löftet blev inget. I stället regnar det.

Solen borde ha lyst, så att man blivit rent bländad av att titta på vita krokusar.

Jag ser varken sol eller krokusar någonstans. Jag känner mig verkligen lurad. 

 

Sprickor i fasaden

När jag nyss skrivit om fasadrenovering, kan jag fortsätta på samma tema.

Det finns hus i centrum av stan som tagit skada av den stränga vintern. Här är ett gammalt hus från mitten av 1800-talet ungefär. Det är K-märkt så tillvida att inga ombyggnader får göras som påverkar fasaden. Hur förhåller det sig med annan påverkan?

Nu har teglet frusit sönder på flera ställen, särskilt i närheten av stuprör. Det ser riktigt illa ut.


Det verkar vara glipor i stuprören, för vatten har sprutat ut vid häftiga regn i stället för att rinna ner i avloppet. Teglet har nog skadats, när det blivit vått och frusit. Jag har sett hur delar av väggen varit täckt av is.

Nu ligger det flisor av tegel på marken. Går det att laga dessa tegelväggar så att det blir fint igen?