Julbad

Ibland måste man komma till skott. Många håller säkert på med adventspynt idag. Jag tar bara fram ett par ljusstakar till första advent. Min novemberkaktus blommar redan fint och julkaktusen verkar ha små blomknoppar på gång. Det räcker bra just nu.

Sedan vi fått vinter kan det vara roligt att ta upp släktforskningen igen under mörka vinter-kvällar. Därför beställde jag ett abonnemang hos SVAR (Riksarkivets Svensk arkivinforma-tion) för att kunna läsa kyrkböcker m m via internet. Då måste skrivaren vara tip top också eftersom den kan behövas en hel del. Den fungerar bra, men tonern är nästan slut.

Som kund hos Inkjet får jag påminnelser ibland. Nu hade jag precis fått ett mail därifrån med lockande erbjudande om gratis spa-paket.

Det passar väl bra med lite lyx till julbadet?

Under hösten tänkte jag att det skulle vara skönt med en ny mysdress när man kommer in från kylan. Lidl hade annonserat om sådana inför torsdagen så jag skyndade dit efter jobbet. Det fanns faktiskt tre dressar kvar. Två hade flott, svart byxa och det passar tyvärr inte så bra ihop med kelsjuk katt. Den tredje var lyckligtvis grå, så den fick det bli. Nu sitter jag här och myser för fullt i den.

Snötäcke

Lite snö på marken behövs för att jag ska tycka att det är vinter på riktigt. Sent på fredag kväll föll flingorna och täckte in gårdsplanen. Snön kom så strategiskt riktigt med tanke på att det första programmet för säsongen med Vinterstudion sändes på lördag. Då fick jag mysa i soffan och se sändningarna från Gällivare, de första riktiga tävlingarna i längdskidåkning. 

Vinterstudion var fylld med våra främsta experter på längdskidåkning med Pops i spetsen. Man får veta allt väsentligt om hur skidåkarna mår, hur träningen har gått och vilka resultat man kan hoppas på under de kommande tävlingarna. Vad Per Elofsson tillför, har jag än inte förstått, men det kanske behövs en kändis i soffan. Min favorit i gänget är Anders Blomqvist. Han har så mycket skratt i rösten att jag blir glad av att höra hans kommentarer. Dessutom tycks han se detaljer i varje stavtag som ingen annan. Han och Jacob Hård är suveräna ihop.

  

Sedan dess har jag hört mycket om snökaos och trafik- problem, men det gäller kanske inte västkusten.
Naturligtvis har jag inte märkt ett dyft av allt detta. Det har snöat ytterst lite här, men ändå vräks det ut salt på gatorna så att det blir såphalt och vått om fötterna. 
Cyklisterna är jätte-duktiga som klarar av det föret.


Annars har det blivit riktigt vackert nu med snö på de i övrigt kala träden och andra ställen där vägverk och gatukontor inte kommit åt att sabotera underlaget. Det är förvånansvärt att man inte kan skicka ut personal nattetid för att ploga vägar eller rensa järnvägsräls och spårvagnsspår innan morgontrafiken drar igång. Att det faller snö stämmer helt överens med meteorologernas prognoser och lite mer lär det ska bli under veckan. Jag hoppas att vi får några minusgrader och det hinner bli en och annan snödriva.

Hem & Trädgård

Härom dagen fick jag trevlig post – den lilla tidningen från bokklubben ”Hem & Trädgård”. Den bild jag har på näthinnan av min egen täppa i höstrusket är så vissen, att några vackra bilder kan vara uppiggande.

Tidningen börjar med att presentera periodens utvalda bok, som handlar om ”en vision i Ockelbo”. Det ligger lite avlägset för mig, så jag bläddrar vidare och möts av en bild på Leif Mannerström. Ytterligare en kokbok behöver jag inte, inte heller skapa i lera, brodera mera eller juligaste pysslet. Äntligen på sidan sju finner jag lockande bilder från en intressant bok och läser om ”En lisa för själen”. Den handlar om trädgårdens läkande kraft, ”att den minsta lilla täppa är en genväg till ett friskare och lyckligare liv”. Det håller jag helt med om och överväger att köpa den till någon som kan stå i begrepp att skaffa en kolonilott åtminstone.

Boken ”Vacker trädgård i vinterskrud” verkar som en utopi för mig, som inte kan vistas i min stuga under vintern. I övrigt finns det många förslag om man vill skaffa sig mera kunskaper om t ex kryddväxter, skuggväxter, klematis eller hur man renoverar gamla fönster och snickrar saker till trädgården. Gamla visdomsord kan man finna i Bondepraktikan.

Där finns också lilla rosboken, som jag köpt tidigare för att läsa under vintern. Jag har bara fyra rosor och bör lära mig lite om hur de ska skötas innan jag eventuellt skaffar fler.

Se hur fin min röda ros var förra sommaren, innan den bistra vintern 2009/10 höll på ta ihjäl den. Jag trodde att den var alldeles död och klippte ned alla grenar till marken. Tack och lov grävde jag inte upp rötterna, för mot slutet av sommaren kom ett par nya fina skott. De hoppas jag ska överleva denna vinter och utveckla sig till en ny praktfull ros så småningom.

Dansut

                                                                                                        Gissa vad det här är

Halay Agir

Khum Khuma

Hayer oo Mamoogner

Tik

Dipat

Haniotikos

Pendozali Ziganos

Staro oro

Kulsko horo

Poziv kolo

Pravo horo

Kales Kate

Buçi Mis

Hora Dermanesti

Hora le put

Alunélul de mána

Det är namn på danser från balkanländerna, som vi dansade den första timmen på måndag-ens träning i internationell folkdans - men inte i sådana vackra dräkter, utan träningskläder.

För det mesta har vi genomgångar och inlärning av några få danser varje gång. Det är alltid några medlemmar som varit på kurs någonstans och har nya danser att lära ut. Därför gör vi upp programmet för varje termin utifrån de nya danser vi vill lära. På det sättet cirkulerar ansvaret för varje danskväll mellan flera medlemmar i föreningen. Den här hösten har vi fort- sättarkurs i grekiska danser, tack vare att flera stycken var på kurs i Grekland i somras. En medlem, som varit i både Bulgarien och Armenien, lär ut danser därifrån. Härligt!

Som omväxling till kurskvällarna har vi "dansut" några gånger varje termin. Det innebär att ett par vidtalade värdar för kvällen gör en lista över vilka danser som ska dansas. Alternativt kan varje medlem få skriva upp några danser var, som man vill dansa. Sedan kör vi hårt hela första timmen. Det här leder till att vi repeterar "gamla godingar", som de flesta kan sedan tidigare, och bara njuter av att få dansa ut.

Efter den första timmen tar vi alltid fikapaus. Sedan fortsätter många ungefär en och en halv timme till. Då blir det mer avancerad träning. Med det menas snabbare genomgångar, svårare danser och danser med flera turer eller träning i syfte att bli samdansade inför en uppvisning.

Svängigt

Nu har det verkligen skett en hastig omsvängning i vädret. Vi vaknade till flera minusgrader idag. Kylan bet ordentligt i nästipp och öron på väg till jobbet. Ögonen tåras och det rinner ohjälpligt, så att maskaran bildar rännilar nedför kinderna. Har jag tur, ser det ut som om jag målat mig som en clown. Då händer det att folk ler besynnerligt glatt emot mig på bussen. Men annars ser det bara sorgligt ut och då låtsas ingen se mig.

Efter lunchen passade jag på att ta en promenad i solskenet. Det blev en liten sväng i Allén för att se solstrålarna sila mellan träden. Märkligt nog var det nästan bara jag som drabbats av lust att gå där i det vackra vädret. Se bara hur folktomt det var.



Först tittar man åt ena hållet. Inte en kotte så långt ögat når.







Sedan vänder man blicken åt andra hållet. Ingen där heller.






















I kanalen ligger vattnet spegelblankt. Inga båtar, inga fåglar, ingenting.

Då måste man bara stanna och njuta av stillheten en stund.



Skymning

Man kan gå ut av många olika anledningar. Idag gick jag en sväng i mitt bostadsområde bara för att se verkningarna av den senaste tidens regn och blåst. Det såg verkligen visset ut och låg drivor av löv överallt. Man kunde lätt halka och slå sig illa i någon trappa eller backe.

Det slutade med att jag lämnade bostadshusen bakom mig och gick upp till Masthuggskyrkan. Där uppe på berget hade blåsten sopat rent över klipporna och träden var helt kala. Att ta fram kameran och fota då sedan solen gått ned kändes lite dumt, men jag knäppte några kort ändå. Det visade sig bli flera tjusiga siluetter mot kvällshimlen. 



De kala träden såg ganska vackra ut i det lilla ljus som var kvar

I huvudsak var det nog stadens ljus man såg i riktning mot norr

 

Västerut syntes de sista resterna av dagsljuset över Hisingen

Ställa tillbaka

Hur var det nu man skulle göra? Ställa tillbaka saker och ting - även tiden. Det bör betyda att man vrider visarna bakåt en timme. Ja, jag är en person som vill se hur långt lidet det är på dagen och då behövs visare på urverket. Digitala klockor visar bara siffror, blinkar och har sig. De ger ingen tydlig indikation på om det är lunchdags, bråttom att hinna med bussen eller tid att gå och lägga sig.

Nu bör alltså tiden bli normal. Det vore fint om det medför att jag vaknar i tid på morgnarna, åtminstone ett tag framöver, fastän inga solstrålar kommer att leta sig in mellan persienner-na förrän till våren. Min katt skulle kunna göra en insats, men hon är alldeles för hänsynsfull och gör inga ansatser att väcka mig. Ändå vet jag att hon håller ett vakande öga på mig, för det händer att jag ser henne ligga på någon höjd (byrån exempelvis) och vänta på att jag ska vakna. Hon är ju angelägen om att få frukost.

Hon är ett pålitligt sällskap min katt. På kvällarna är hon med vid PCn, skymmer bildskärmen med sin yviga svans och genar över tangent-bordet för att ligga i knät och gosa. Blir det för långtråkigt, tar hon en tupplur på skrivbordskanten. Då jag insuper lite spänning och äventyr med någon kriminalserie på TV, vilar hon sig på soffans ryggstöd. Hon ska alltid ha bästa utsikten.

TV Nöje

På fredagar rasslar det loss i burken. Då ska vi underhållas. Eftersom jag gillar musik, gäller det att passa på då. Det är riktigt trixigt att zappa mellan kanalerna för att sno åt sig så mycket som möjligt av alla godbitar. Doobidoo har man ju sett förr, men någon trevlig typ, som jag gillar lite extra, kan råka vara med. Hur Stefan Holm och Pernilla Wiberg tog sig ut i det sammanhanget hade jag gärna velat se förra fredagen.

Det blev inte av, för då tittade jag på Idol i fyran. Just den här säsongen hade jag bestämt mig för att ge det en chans. Det är riktigt kul med alla duktiga deltagare den här gången och mina favoriter är fortfarande kvar allesammans. Betänk sedan att det var Beatles-tema förra fredagen. The Beatles var mina första, stora idoler och jag uppskattar deras musik lika mycket - om inte mer - nu för tiden. Den musiken är odödlig för mig.

Vid nio-tiden blev det problem. Det var intressanta gäster hos Skavlan i ettan. Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström har jag följt och beundrat under hela deras respektive karriärer. De var riktiga trubadurer, så vad deras barn Jack och CajsaStina hade att berätta, ville jag absolut ta del av. Jag borde kunnat ägna det programmet min fulla uppmärksamhet när Idol tog slut halv tio. Det var bara det, att då började Trädgårdsfredag på tvåan. Har man kolonilott, är det rena rama sveket att inte följa den serien i år. Nåja, det fick skjutas på (och satsa på reprisen i stället), för då kom den där charmiga norrmannen som spelar huvudrollen i filmen om Cornelis. Vilken kille! Hans-Erik Dyvik Husby heter han. Den filmen bör man allt se.

På lördagskvällar brukar TV inte bjuda på någon underhållning alls. Dansbandskampen fixar jag bara inte. Minst sagt förvånad blev jag, när fyran startade ett nytt grepp med program-met Så mycket bättre. Några ganska olika artister hade fått i uppgift att tolka och framföra musik av Lasse Berghagen. Det var riktigt njutbart och Lasse själv grät sig igenom de fina tolkningarna. Det ska verkligen bli intressant att höra vad de kan hitta på med Thomas di Levas låtar i morgon.  

TV-aktuellt

Hemma hos mig står TVn på ganska mycket. Det gäller framför allt att inte missa nyhets- programmen. Nya terrordåd, översvämningar och gruvras måste man hålla sig á-jour med och skänka en slant till någon känd välgörenhetsorganisation, som sedan försnillar pengarna. Riktigt upprörda förväntas vi bli av fiffel, mutmisstankar och slarv med kontokort, särskilt när det är politiker som flyger hit och dit på andras bekostnad, parkerar fel eller anlitar "piga" för städning i hemmet. Vem blir förvånad numera?

Lite om IT-hackarnas intrång i våra datorer får man också hålla sig up-to-date med. För att få fart på kapning av lösenord och konton, redogörs noggrannt för vilka program som används, var de kan hämtas och hur man genomför intrånget. Då måste det väl bli en skaplig ökning av kapningarna, så att journalisterna får mer att rapportera i ämnet? Det är ungefär som på den "gamla goda tiden" då man visade hur hembränning gick till och la ut hela receptet i rutan. Då ökade försäljning av jäst och socker och redig fylla kunde rapporteras från folk- parkerna. Nu är det namn på senaste innedrogerna vi får lära och var de kan köpas.

Sedan kan det ju dyka upp en film eller åtminstone ett naturprogram. Det är inte ofta, så man kan slå över till Kunskapskanalen och få se något om vår historia eller reportage från en arkeologisk utgrävning. Olika inslag om vad forskare hittat eller kommit underfund med, är ofta väldigt intressant. Besynnerligt att de programmen inte får plats i våra stora kanaler. Någon trycksvärta till Kunskapskanalens programtablå kostar man inte på i den tidning jag läser.

Just nu ska jag inte säga så mycket om alla de program som faktiskt får gott om utrymme på bästa sändningstid. Det är många likartade programidéer som vänts och vridits i det oändliga under årens lopp. Det går an att "skämma ut" någon också för att fylla ut tiden, t ex genom att visa fem minuter klipp på hur programledarna gjorde bort sig, sa fel eller fick ett skratt- anfall. Det är kanske roligt, men för vem?

Litet äventyr

Dagens lilla äventyr blev en tur till landet. Efter bussresan har jag en bra bit att gå genom skogen för att komma fram till stugan. Normalt brukar jag njuta av att se mig omkring, men idag var jag tvungen att se upp, egentligen titta ned på stigen hela tiden och vakta på varje steg. Stigen var helt täckt av ett tjockt lager löv och då ser man inte alla förrädiska, vatten- fyllda gropar och halkiga trädrötter eller stenar. Dessutom hade den gångna veckans oväder rivit ner en massa grenar och kvistar, som hindrade min framfart. Vad det kan vara för besynnerlig naturlag, som gör att alla grenar lägger sig tvärs över en stig i stället för längst med, förstår jag inte.

Väl framme vid stugan kunde jag se att den lilla älg, som började äta skotten på mitt körs-bärsträd, har övergått till äppelträdet. Det är vinteräpplen, så det har dröjt länge innan de blivit tillräckligt mogna. Längst upp i toppen fanns det ändå en hel del kvar till mig att plocka. En ny öppning i häcken har älgen trampat upp också.

Nu gällde det att städa undan det sista i trädgården. Jag tömde de stora lerkrukorna på jord och stuvade in så mycket som möjligt i min lilla redskapsbod. Där ryms inget mer nu, sedan jag lyfte in vattenslangar och trädgårdsmöbler. I stugan är det inte heller särskilt enkelt att ta sig fram. Där står alla Pelargoner i stora baljor på golvet. Nästa gång måste jag städa ur kylskåpet och tömma ledningarna på vatten. Köldknäpparna kommer allt tätare.

Trots kyla och regn var jag alldeles varm efter utflykten. Det är fantastiskt hur min s k allvädersdress skyddar bra i sånt här ruskväder. Väl hemma var det härligt att plocka upp alla godsaker ur ryggsäcken; äpplen, potatis, rovor, rödbetor, lök, pumpa, squash och en liten gurka. Det bästa jag kan göra nu, är väl att skriva en lista över alla fröer jag måste komma ihåg att köpa i god tid innan det blir vår och dags att så igen.